 |
Romeo och Julia, det kanske mest berömda av alla kärlekspar, i den berömda balkongscenen ur William Shakespeares skådespel. Romeo: "See, how she leans her cheek upon her hand! / O, that I were a glove upon that hand, / That I might touch that cheek!" Målning av Sir Frank Dicksee (1884). Bilden är beskuren. |
|
Vad händer i kroppen när man blir förälskad? Man har gjort flera undersökningar av den biologiska bakgrunden till förälskelse och partnerval hos människan. Man känner också till flera biologiskt aktiva ämnen som sannolikt bidrar till känslosvallet. Detta må synas krasst. Det motsäger emellertid, som vi ska se, inte poeternas bild av kärleken. Men först lite grann om sorkar.
Monogama och promiskuösa sorkar: oxytocin, vasopressin och dopamin
Den amerikanska präriesorken (Microtus ochrogaster) är monogam. Efter den första parningen bildar hanen och honan ett par och förblir varandra trogna livet ut. Bergsorken (Microtus montanus), en nära släkting till präriesorken, är däremot promiskuös och bildar inga bestående par. Man har övertygande visat att skillnaden mellan de två arterna orsakas av skillnader i deras reaktioner på hormonerna oxytocin och vasopressin.
|
Mycket få däggdjur är monogama. Till dem hör den amerikanska präriesorken (Microtus ochrogaster) och människan, även om människan inte är lika utpräglat monogam som präriesorken. Monogamin anses ha varit en av flera viktiga faktorer som möjliggjort människans framgångsrika evolution. From YouTube, courtesy of Emory University. |
|
Oxytocin och vasopressin är hormoner som insöndras till blodet från bakloben i hypofysen ("nedre hjärnbihanget"). De utsöndras också från nervceller i vissa hjärndelar och fungerar där som så kallade transmittorsubstanser, genom vilka en nervcell påverkar en annan. Som hormon stimulerar oxytocin bland annat livmoderns sammandragningar vid förlosssingen och utpressningen av mjölk ut bröstvårtorna vid amning. Vasopressins hormonella effekter inkluderar ökat blodtryck och minskad urinproduktion. Men båda ämnena har också effekter på däggdjurs beteende.
Präriesorkarna har en mycket hög koncentration av en typ av receptor (mottagarprotein) för oxytocin och vasopressin på ytan av speciella nervceller i vissa delar av hjärnan. Präriesorkarnas monogama beteende utlöses av oxytocins och vasopresssins effekter på dessa hjärnregioner. Receptorkoncentrationerna i samma hjärnregioner är däremot låg hos bergssorkarna, vilket innebär att deras hjärnor är mycket mindre känsliga för oxytocin och vasopressin. Om man blockerar receptorerna för oxytocin och vasopressin hos präriesorkarna börjar de bete sig promiskuöst. Man har emellertid inte lyckats att göra bergssorkar monogama genom att injicera oxytocin och vasopressin i dem. Deras receptorkoncentrationer är så låga att hormonerna inte får någon effekt.
Hos präriesorkhanarna är det vasopressin som stimulerar till partnerval och som gör att de stannar hos sin partner. Hos honorna är det oxytocin som har dessa effekter. Båda hormonerna aktiverar hjärnans belöningssystem, som verkar via transmittorsubstansen dopamin.
Fungerar förälskade människor som sorkar?
I vilken utsträckning är sorkresultaten överförbara på människor? Det finns undersökningar som tyder på att de mycket väl skulle kunna vara det. I dessa studier har man bland annat med hjälp av så kallad funktionell magnetisk resonanstomografi undersökt vilka hjärnområden som aktiveras hos förälskade par. Men det behövs mer forskning inom området och man kan ännu inte ge något bestämt svar. Människor skiljer sig förvisso från sorkar, bland annat genom att de har högre utvecklade mentala förmågor, ett mycket avancerat socialt samspel och en högt utvecklad kultur. Allt detta gör det svårare att studera partnerval och känslomässig bindning till en partner hos människor. Nedan redovisas emellertid några intressanta resultat från studier av människor.
 |
Ett annat klassiskt kärlekspar, Tristan och Isolde. Den medeltida berättelsen om Tristan och Isolde den blonda är en ursprungligen keltisk saga. Målning av Edmund Leighton (1853-1922). Bilden är beskuren. |
|
Man har vid förälskelse funnit ökad aktivitet i delar av hjärnans belöningssystem, som sannolikt innehåller höga koncentrationer av receptorer för oxytocin och vasopressin. Belöningssystemet verkar, som nämnts, via transmittorsubstansen dopamin och aktiveras i många livssituationer som ger upphov till positiva känslor. Systemet aktiveras också av alkohol, morfin, kokain och andra narkotika. Aktivering kan resultera i intensiva känslor av tillfredsställelse, lycka eller lust. Poeternas beskrivning av kärleken som ett berusande tillstånd har således en sannolik biologisk grund. Erik Axel Karlfelt (1864-1931) uttrycker det så här:
"Dina ögon äro eldar och min själ är beck och kåda.
Vänd dig från mig, förr'n jag tändes som en mila innantill!
En fiol jag är med världens alla visor i sin låda,
du kan bringa den att spela, hur du vill och vad du vill."
Det finns ett stort överlapp mellan de hjärnområden som aktiveras vid förälskelse och de som aktiveras vid sex, något som inte torde vara förvånande.
Stresshormonet kortisol och transmittorn serotonin
Halterna av stresshormonet kortisol från binjurens märg är hög i de tidiga stadierna av en förälskelse, men låg i senare stadier. Detta skulle kunna vara en orsak till den stress och osäkerhet som kan märkas i början av en relation och de hälsobefrämjande effekterna av en långvarig stabil relation. Vasopressin ökar stress och rädsla, medan oxytocin minskar stress och ger en känsla av välbefinnande. Vasopressins och oxytocins effekter beror troligen bland annat på att de påverkar hypotalamus i mellanhjärnan, som styr insöndringen av kortisol, eller på att de påverkar hjärnans båda mandelkärnor (amygdala) som är av stor betydelse för upplevandet av känslor och minnen av känslor, såväl rädsla och aggression som glädje och trygghet.
Halterna av transmittorsubstansen serotonin minskar i hjärnan vid förälskelse. Detta förekommer också vid vissa psykiska sjukdomar till exempel depression, ångesttillstånd och tvångssyndrom. Depression och ångest kan för visso åtfölja en förälskelse, särskilt obesvarad sådan. Så här skriver Gustaf Fröding (1860-1911) i "Balen" efter att ha blivit avvisad av fröken Elsa Örn:
"Och jag förstod, att nu var allt förbi,
och i min själ kom mörk melankoli,
jag hade dansat bort min lycka, jag,
och malört drack jag nu i långa drag,
och vart jag såg var livet dött och skumt,
och allting tölpigt, allting blygt och dumt
i trånga fjättrar åter inneslöt mig, ..."
Detta är en utomordentlig beskrivning av ett depressivt tillstånd. Vid förälskelse är partnern dessutom föremål för en fixering som, mindre poetiskt uttryckt, närmar sig det tvångsmässiga. Poetiskt har detta uttryckts i "Den nya skapelsen" av Johan Henric Kellgren (1751-1795):
"... Jag såg dig - och från denna dagen
jag endast dig i världen ser."
Föremålet för Kellgrens låga hette Hilma.
Förälskade människor påminner om präriesorkar
För att återvända till sorkarna, är det mycket möjligt att människor fungerar som präriesorkar. Detta skulle innebära att bandet mellan de förälskade förmedlas och stärks av oxytocin och vasopressin. Så här uttrycker Erik Lindegren (1910-1968) detta i den så ofta citerade dikten "Arioso":
"Någonstans inom oss är vi alltid tillsammans,
någonstans inom oss kan vår kärlek aldrig fly
Någonstans
o någonstans
har alla tågen gått och alla klockor stannat:
någonstans inom oss är vi alltid här och nu,
är vi alltid du intill förväxling och förblandning,
är vi plötsligt undrans under och förvandling,
brytande havsvåg, roseneld och snö."
Oxytocinets mörka sida
Men oxytocin har också en annan mörkare sida. Det förstärker troligen upplevelsen av obehagliga och skrämmande sociala erfarenheter. I sådana fall skulle det till och med kunna stimulera till aggression och våld, i synnerhet mot främmande människor. Det kan vara så att oxytocin inte bara stimulerar och förstärker sammanhållningen inom en grupp, utan också främlingshat och diskriminering.
Referenser
B.P. Acevedo, A. Aron, H.E. Fisher, and L.L. Brown: Neural correlates of long-term intense
romantic love (Social Cognitive and Affective Neuroscience 7:145-159, 2012).
A. Bartels and S. Zeki: The neural correlates of maternal and romantic love (NeuroImage 21:1155-1166, 2004).
A. de Boer, E.M. van Buel, and G.J. Ter Horst: Love is more than just a kiss - a neurobiological
perspective on love and affection (Neuroscience 201:114-124, 2012).
M.V. Broadfoot: High on fidelity (American Scientist 90, 2002).
C.K.W. De Dreu et al: Oxytocin promotes human ethnocentrism (Proceedings of the National Academy of Sciences 108:1262-1266, 2011).
Y.F. Guzmán et al: Role of oxytocin receptors in modulation of fear
by social memory (Psychopharmacology 231:2097-2105, 2014).
S. Zeki: The neurobiology of love (FEBS Letters 581:2575-2579, 2007).
Till början på sidan
Till "Djurfakta"
|
