Hejsan! För cirka tjugo år sedan stod jag och min svärfar utanför stallet där vi bodde. Då säger han att nu är det den dagen då allt levande tystnar för en kort stund. Vi stod helt stilla och var tysta och det hördes inga fåglar som kvittrade eller andra djur. Det var som ett annat slags dagsljus, som något "färgat" skimmer. Det går inte att förklara, men något var det som hände. Vad var det? Är så nyfiken. Tacksam för svar.

Det är mycket svårt att veta, men jag tror att fåglarna tystnade eftersom det blev mörkare. Kanske kom det ett mörkt moln över himlen.

Jag har själv upplevt att alla fåglar tystnade. Det var den 30 juni 1954 då jag var åtta år gammal. Min far var intresserad av astronomi så vi reste till Jönköping för att uppleva den fullständiga solförmörkelse som då ägde rum över norra Götaland. Min far var besviken för det var molnigt i Jönköping. Men när solen förmörkades så tystnade alla fåglarna.

Sedan är det ju så att våra minnen förändras med tiden. Kanske var det inte helt och hållet så som vi minns det. Låt mig citera vad Fritiof Nilsson Piraten säger om barndomsminnen: "Våra barndomsminnen äro inga reproduktioner av omedelbara intryck. Vad våra ögon sågo och våra öron hörde har lagrats av tiden och förädlats av fantasins jäst. Det grumliga har gått till bottnen, hörsägner och drömmar har kommit till. Detaljer har stötts i det undermedvetnas mortel och sållats genom årens såll tills den stora harmonin nåtts. Kvar står dessa bilder där konturerna bevarat sin klarhet, men perspektiven djupnat. Kvar står sanningen." 2011.

Anders Lundquist

Till början på sidan

En schematisk bild av syrinx hos en fågel. Syrinx är kanske det bästa ljudalstrande organet i djurvärlden, läs i svaret nedan. Luftstrupen (det övre röret) grenar sig i två huvudbronker 8. Syrinx är belägen i området kring förgreningen. De gröna partierna numrerade 1, 3, 7 och 9 är broskringar i luftstrupen och bronkerna. Tympanum (2) i nedre delen av luftstrupen är en resonanskammare med sammanvuxna broskringar i väggen. Ljudet åstadkoms av vibrerande membraner (5) och (6), De inre membranerna är fästa i en broskstav som kallas pessulus (4). Ljudets egenskaper regleras av muskler som bland annat kan ändra membranernas spänningsgrad. Notera att syrinx uppbyggnad och muskulatur uppvisar stora skillnader mellan olika fågelgrupper. Många tättingar har en särskilt välutvecklad syrinxmuskulatur. Syrinx är det grekiska ordet för panflöjt. Det är ett passande namn för djurvärldens kanske förnämsta musikinstrument, som kan frambringa ljud som inkluderar både korpens kraxande och näktergalens sång. Även papegojornas imitation av mänskligt tal åstadkommes av syrinx. Courtesy of Uwe Gille from Wikimedia Commons under this CC License.

Hur uppkommer fåglarnas sång? Hur fungerar syrinx?

Fåglar har ett struphuvud (larynx), precis som däggdjur, men inga stämband. Struphuvudet är alltså inte ljudalstrande! Läten åstadkommes i stället av syrinx. Syrinx är en förstoring av luftstrupen precis där den grenar sig i de två huvudbronkerna. Syrinx ligger alltså i brösthålan. Syrinx är försett med muskler och stödjevävnad i form av brosk. Brosket är mer eller mindre omvandlade broskringar svarande mot de stödjande broskringar som finns i luftstrupen. Syrinx är också försett med ett eller flera vibrerande membraner som bidrar till ljudproduktionen. Syrinx saknas hos kondorfåglar (tidigare kallade "gamla världens gamar"). Hos många andra fåglar är syrinxmusklerna dåligt utvecklade eller saknas helt. Storkar har dåligt utvecklad syrinx och är ju kända för att de kommunicerar genom att klappra med näbben. Syrinx är mycket välutvecklad hos tättingarna. Bland dem finns ju många kända sångfåglar, som näktergal, koltrast och kanariefågel. Eftersom syrinx ligger nedanför luftstrupen, så är luftstrupen hos fåglarna en del av den ljudalstrande apparaten, ungefär som röret i ett blåsinstrument. Hos en del fåglar är luftstrupen kraftigt förlängd och kan bilda en eller flera slingor. Likheten med ett blåsinstrument blir då ännu mer slående. En lång luftstrupe gör att fågeln kan producera låga toner. Hos tranan, för att ta ett exempel, så bildar luftstrupen en dubbelslinga i anslutning till bröstbenskammen.

En följd av luftstrupsslingorna och den långa halsen hos tranan är att den så kallade dödvolymen (döda rummet) blir större. Den inandade luften består nämligen till en del av "använd" luft, som finns kvar i luftvägarna efter den föregående utandningen. Denna luft utgör dödvolymen. I luftvägarna sker inget gasutbyte, allt gasutbyte sker nere i lungorna. Hos djur som har en extra lång luftstrupe med normal diameter så utgör dödvolymen en större del av den inandade luftvolymen. Volymen frisk luft som når lungorna blir därmed mindre.

Djur med stor dödvolym måste kompensera för detta. Detta kan de bland annat göra genom att höja andningsfrekvensen eller genom att andas djupare andetag. Det senare är bäst, för då ökar man inte utvädringen av dödvolymen, bara utvädringen av lungorna. Ett alternativ är att ha en luftstrupe med mindre diameter och därmed en normal dödvolym. Risken med detta är att resistansen ("motståndet") mot luftflöde blir större. Giraffen tycks ha löst sitt dödvolymsproblem genom att ha en smalare luftstrupe. Det tycks inte vara känt hur tranan är anpassad till sin stora dödvolym. Fåglar har dock mindre problem med dödvolymen än däggdjur på grund av sin effektiva andningsmekanism. Läs om fåglarnas lungor och andning på en annan sida. 2008, 2012, 2017.

Anders Lundquist

Till början på sidan

Jag hittar en del om fåglars andning och sång på din sida, men jag hittar inget om hur de andas under sången. Jag hittar uppgifter på nätet om att nattskärran sjunger även på inandning. Kan de ta in luft samtidigt med sången, som en säckpipa?

Nästan alla fåglar sjunger under utandning, precis som människor. De andas in under korta uppehåll i sången. Jag har hittat några uppgifter om att vissa fåglar sjunger också under inandning, de flesta dock utan referenser.

Uppgiften att nattskärran (Caprimulgus europaeus) sjunger även under inandning går tillbaka till en artikel från 1980. Det märkliga med nattskärrans sång är att den kan pågå kontinuerligt i flera minuter. En sångperiod som varade i 8 minuter har beskrivits. Pauserna mellan tonerna är mindre än 40 millisekunder, en tidsperiod som är alltför kort för en inandning. Bland däggdjur och fåglar hittar man normalt så långa andhållningar endast hos dykande arter. Man kan fråga sig dels hur nattskärran klarar av att sjunga så länge utan att drabbas av syrebrist och dels hur den klarar av att blåsa ut luft ur andningsapparaten under så lång tid. I och med att fåglar har ett flertal luftsäckar, har de en större volym i andningsapparaten än däggdjur. Men det är ändå svårt att tänka sig att nattskärran skulle kunna åstadkomma en 8 minuter lång utandning. I den ovan nämnda artikeln fann man att nattskärrans sång bestod av 0,3-10,8 sekunder långa perioder med högre ljudstyrka, omväxlande med cirka 0,5 sekunder långa perioder med lägre ljudstyrka. De två typerna av sång växlade utan några pauser, som skulle kunna tillåta inandning. Avstånden mellan de korta perioderna stämde någorlunda väl med fågelns andningsfrekvens i vila (0,7-1,3 andetag/sekund). Man drog slutsatsen att nattskärran kanske andades in under de korta perioderna. Men detta har inte bevisats genom direkta iakttagelser.

Det finns åtminstone en fågel hos vilken ljudalstring under inandning påvisats, nämligen dvärgpingvinen (Eudyptula minor). Dess läte består av en inandningsfas och en utandningsfas med olika typer av ljud, något som i viss mån påminner om nattskärrans sång.

Fåglar alstrar inte ljud med struphuvudet. Läs om fåglarnas ljudalstringsorgan, syrinx, i föregående svar och om hur fåglar andas på en annan sida. 2016.

Anders Lundquist

Till början på sidan

I munhålan syns den mjuka gommen som nedåt avslutas med gomspenen (uvulan). Man ser också det bakre gomvecket och det främre gomvecket som bildar ett kryssvalv mellan munhålan och svalget (larynx). Mellan de båda vecken finns de två tonsillerna (halsmandlarna). Halsmandlarna ställer till problem bland annat vid halsfluss. Men de innehåller immunologiskt aktiv vävnad som är en del av kroppens försvar mot infektioner. Man är därför numera mycket återhållsam med att operera bort dem. Svalget förbinds upptill med näshålan och nedtill med matstrupen och, via struphuvudet (pharynx), med luftstrupen (trachea). När vi inte sväljer hålls matstrupen stängd av en slutmuskel. När vi sväljer stängs struphuvudets öppning, samtidigt som struplocket uppifrån viks ner över öppningen, och mjuka gommen förs uppåt och bakåt, så att vägen till näshålan blockeras. Modified image. Original courtesy of U.S. National Cancer Institute, in the public domain.

Klass 1-2A på en skola i Skellefteå undrar vad man har gomspenen till?

Gomspenen är en del av mjuka gommen. Munnens tak består av två delar. Den främre delen kallas hårda gommen och innehåller ben (gombenen och delar av överkäksbenen). Om man känner efter med tungan, märker man att hårda gommen är hård och framtill räfflad. Den bakre delen av muntaket kallas mjuka gommen eller gomseglet. Mjuka gommen innehåller muskler, men inga ben. Gomspenen (uvulan) är ett utskott från mjuka gommen. Bakom mjuka gommen och munhålan ligger svalget, ett hålrum som upptill öppnar sig mot näshålan och nedtill övergår i matstrupen. Luftstrupen utgår framtill från svalgets nedre del. Se på denna bild på en annan sida.

Mjuka gommen med gomspenen kan genom sammandragning av muskler föras uppåt och bakåt så att den täpper till öppningen som leder till näshålan. Denna rörelse gör vi automatiskt när vi sväljer. Därmed hindrar vi normalt mat och dryck från att komma upp i näshålan. Vi har väl alla någon gång råkat få upp en bit av tuggan i näshålan och vet hur obehagligt det känns!

Mjuka gommen är också viktig för talet. De flesta ljuden i svenska ord uttalas med mjuka gommen uppfälld, som vid sväljning. Luften går då bara ut genom munnen. Men en del ljud uttalas med mjuka gommen nedfälld så att en del luft går ut genom näsan. Sådana ljud kallas nasaler. Nasaler i svenskan är "ng"-ljudet, "n"-ljudet och "m"-ljudet. Kläm ihop näsan och pröva att säga "ng", så märker ni att det går rätt dåligt. Prövar ni att säga t.ex. "a" eller "b" i stället så går det bra. Franskan har flera utpräglat nasala vokaler. Be någon som kan franska säga "un bon vin blanc" så märker ni det. Texten fortsätter under faktarutan.

Men gomspenen har också en alldeles egen funktion för oss skåningar. Vårt skorrande "r"-ljud (tungrots-r) är en så kallad uvular som vi åstadkommer genom att låta gomspenen och mjuka gommen vibrera. I Skellefteå använder ni i stället tungspetsen när ni uttalar "r". 2002, 2013.

Anders Lundquist

Till början på sidan

En tvåsitsig heliumballong. Molekylvikten för luftens kvävgas är cirka 7 gånger större än för helium, för luftens syrgas cirka 8 gånger större. Ballongen med heliumgas har därför mycket lägre densitet än luft, vilket gör att den stiger uppåt. Heliumatomerna i heliumgas är således mycket mindre och lättare än kvävemolekylerna och syremolekylerna i luft. Nedan beskrivs hur detta leder till en "Kalle Anka"-effekt. Courtesy of Gerritse from Wikimedia Commons under this GNU License.

Varför låter det så "roligt" när man andas in helium och pratar? Vad händer i kroppen, hur påverkar det? Är det speciella egenskaper hos helium? Har ni någon annan rolig info om ädelgaserna så bifoga gärna detta. Tack på förhand.

Ljud är vågor som rör sig genom luften. Att man låter som Kalle Anka när man har helium i andningsvägarna, beror på att ljudets frekvens, som svarar mot tonhöjden, är högre än vanligt i vissa av de toner som bildas vid tal. Frekvensen mäts i herz (perioder per sekund). När antalet ljudvågor per sekund ökar så stiger frekvensen och därmed tonhöjden. Observera att man inte ska andas in helium från ballonger eller gastuber på egen hand. Det kan vara mycket farligt och leda till syrebrist och lungskador.

Heliummolekylen är mycket mindre än de syrgasmolekyler och kvävgasmolekyler som utgör huvuddelen av vanlig luft. Detta gör att ljudets hastighet blir nästan tre gånger högre i helium (965 m/sek vid 0 grader Celsius) än i luft (331 m/sek vid 0 grader Celsius). Talapparaten ("talröret") har samma egenskaper som ett blåsinstrument. Vissa övertoner förstärks med s.k. resonans. När man pratar med helium i luftvägarna blir de resonanta ljudvågornas våglängd densamma som med luft på grund av talrörets egenskaper. Men eftersom dessa ljudvågor rör sig snabbare i heliumet, kommer avståndet i tid mellan varje topp i en ljudvåg bli mindre än i luft. Då blir det fler ljudvågor per sekund och därmed högre frekvens på resonansljudet, alltså ökad tonhöjd. Den talade röstens klang bestäms inte bara av stämbandens grundton utan också av alla dess övertoner. Vissa av tonerna kommer att förstärkas på grund av resonansen i talröret och de blir dominerande. Dessa toner finns inom s.k. formantområden. Det är formantfrekvenserna som påverkas när helium finns i talröret, inte stämbandets grundton.

Det finns faktiskt ett biologiskt system som kan koncentrera de föga reaktiva ädelgaserna. I simblåsan hos en del fiskar blir koncentrationen av ädelgasen argon högre än i luften. Detta åstadkommes genom en så kallad utsaltningseffekt. När totalkoncentrationen av lösta ämnen ökar i en vattenlösning minskar lösligheten i vatten för alla gaser. Gas utsöndras till simblåsan av den så kallade gaskörteln. I gaskörteln åstadkommer fisken en mycket hög koncentration av mjölksyra som minskar lösligheten, inte bara för syre och kväve, utan också för ädelgasen argon (som utgör cirka 0,9 procent av vanlig luft). En stor del av de lösta gasmolekylerna tvingas då att övergå till gasform i simblåsan.

Den viktigaste mekanismen genom vilken gas utsöndras till simblåsan är dock inte utsaltningseffekten. Den mesta gasen i simblåsan är syrgas som tvingats släppa blodets hemoglobin av den pH-sänkning som den sura mjölksyran ger. Läs mer om simblåsan på en annan sida. 2002, 2013.

Anders Lundquist

Till början på sidan

En beostare (Gracula religiosa) från södra Asien. Den har en mycket rik sångrepertoar och en enastående härmningsförmåga. Även vår egen stare (Sturnus vulgaris) kan härma, bland annat imiterar den andra fåglars sång. Men den överglänses av beostaren. Beostaren uppvisar olika sångdialekter i olika områden. Som burfågel kan den till och med vissla melodier som den hört. Är beostarens vokala yttringar besläktade med mänsklig musik? Åsikterna går isär om detta. Courtesy of Arthur Chapman from Encyclopedia of Life under this CC License.

Kan man säga att någon har "rytmen i blodet", det vill säga att rytmkänsla är ärftlig? Dansar afroamerikaner bättre än till exempel européer? Har européer svårare att hålla takten? Är takt och rytm medfött eller är det något man kan lära sig?

Rytm i blodet i egentlig mening har vi bara i form av varierande halter av en mängd ämnen, i synnerhet på dygnsbasis, men också med längre perioder, till exempel under kvinnans menstruationscykel. Bland hormoner med dygnsvariation märks melatonin (från tallkottkörteln på hjärnans översida) och tillväxthormon (från hypofysens framlob på hjärnans undersida). Båda når högst koncentration nattetid. Melatonin reglerar högst sannolikt en rad olika dygnsrytmer i kroppens organ.

Man skulle eventuellt kunna säga av hjärtats slagfrekvens (pulsen) är en form av "rytm i blodet". Intressant nog finns det några undersökningar som visar att musik kan ha en lugnande effekt och att detta i synnerhet gäller musik som har samma tempo (cirka 60-80 slag per minut) som hjärtats slagfrekvens. Själv lyssnar jag på barockmusik för att slappna av.

Uttrycket "rytm i blodet" är emellertid biologiskt sett olämpligt. Det går tillbaka på en ärftlighetsteori från tiden före den moderna genetikens genombrott. Detsamma gäller en rad uttryck som "blåblodig" (om aristokrater och kungliga) och "fullblod" (om hästar), för att inte tala om gamla rasistiska uttryck som "halvblod" (om människor). Man trodde att det genetiska arvet förmedlades av blodet.

De flesta egenskaper har både en medfödd och en miljöbetingad komponent. Det handlar alltså nästan alltid om både arv och miljö, ofta kan dock en av de två faktorerna dominera mer eller mindre starkt. Den tyvärr ofta ställda frågan "Arv eller miljö?" är således nästan alltid irrelevant.

Jag känner inte till några undersökningar som jämför rytmkänsla hos afrikaner och européer. Ämnet är socialt och politiskt laddat och kan kanske uppfattas som rasistiskt. Det finns gott om människor med rytmkänsla som inte har afrikanskt ursprung. Så vitt jag vet så finns det inga belägg för att människor med afrikanskt ursprung generellt sett dansar bättre än andra.

Däremot är den traditionella afrikanska musiken söder om Sahara intressant i sammanhanget. I de flesta afrikanska språk har man inget ord som motsvarar vårt "musik". I stället använder man ett övergripande ord som innefattar såväl musik som sång och dans. Dessa aktiviteter utförs ofta i grupp. Dessutom är de i traditionella afrikanska kulturer sammanlänkade med social samvaro och viktiga tilldragelser i mycket högre grad än de är i vår västerländska kultur. Slutligen spelar rytmen en större roll i afrikansk musik än i västerländsk. Rytmerna är ofta betydligt mer komplicerade än i västerländsk musik, ofta med flera parallella rytmer. Många av de gamla musikaliska traditionerna upprätthölls av slavar med afrikanskt ursprung när de flyttades till USA, Karibien och Sydamerika. Man skulle kunna tänka sig att dessa traditioner är en miljöfaktor som gett många människor med afrikanskt ursprung en avancerad känsla för rytm. Det är också intressant att många, kanske de flesta, nya musikformer som etablerades under 1900-talet var helt eller delvis av afroamerikanskt ursprung, från ragtime och jazz vid seklets början till rap och hiphop vid dess slut.

I vilken grad är musikalitet och rytmkänsla ärftlig? Här finns det en del studier att ta fasta på. Man har urskilt en sjukdom som kallas amusi och kännetecknas av oförmåga att skilja mellan olika toner och att känna igen melodier och klangfärger. Ofta åtföljs dessa symptom av en försämrad känsla för rytm. Kanske rör det sig om två olika sjukdomar. Träning har liten effekt på dessa personers musikaliska förmåga. Detta fann man även i en fallstudie av ett 10-årigt barn. Cirka 4 procent av befolkningen anses lida av amusi. En studie av tvillingar visade att förmågan att identifiera toner hade en heritabilitet på 0,71 till 0,80. Detta innebär att denna förmåga till cirka 70-80 procent är ärftligt betingad, men att den i ganska hög grad också kan påverkas av miljön. Det är inte orimligt att tänka sig att även rytmkänslan till stor del är genetiskt betingad, men jag har inte hittat några undersökningar om detta.

För att bli en bra musiker måste således ha den rätta genetiska konstitutionen, men man måste också börja träna i unga år. Musikträning, i synnerhet under barndomen, leder till förändringar i hjärnan. De områden i hjärnbarken som styr händerna blir större hos pianister, på bekostnad av andra områden. Detsamma gäller violinister, men hos dem utökas särskilt den vänstra handens barkområden. De styr ju den hand som reglerar strängarna på halsens greppbräda.

Personer med amusi har som regel normal språkförmåga. Detta tyder på att språk och musik behandlas av två olika system i hjärnan. Man skulle kunna våga en gissning att musiksystemet uppkom tidigare under evolutionen. En del menar att människan musik inte i princip skiljer sig från liknande yttringar hos andra djur, till exempel fåglars och bardvalars sång. Men de flesta forskare håller inte med om detta. Sången hos många fåglar och hos knölvalen kräver dock inlärning och är inte enbart ärftligt betingad. En grupp språktränade bonoboer (dvärgschimpanser) visade sig gilla att traktera musikinstrument, även tillsammans med mänskliga musiker. Peter Gabriel och Paul McCartney tillhör de musiker som haft förmånen att jamma tillsammans med dessa bonoboer. 2013.

Anders Lundquist

Till början på sidan

Till "Svar på frågor"

Zoofysiolog, skribent och webbansvarig: Anders Lundquist, senior universitetslektor emeritus

Adress: Biologiska institutionen, Lunds universitet, Biologihus B, Sölvegatan 35, 223 62 Lund

E-post: Senast uppdaterad: Se årtal efter varje svar. Webbplatsen använder kakor. Surfar du vidare, godkänner du detta. Läs mer här.

Detta verk är licensierat under en Creative Commons Erkännande-Ickekommersiell-Inga bearbetningar 2.5 Sverige Licens.