|
De bisarra djuren i videon är inte igelkottar, utan strimmiga tanrekar (Hemicentetes semispinosus) från Madagaskar. Deras släkting vanlig tanrek (Tenrec ecaudatus) uppges ha rekordet bland däggdjuren när det gäller antal spenar och antal ungar i en kull, se svaret nedan. Den strimmiga tanreken producerar ultraljud, ohörbara för människan, genom att bringa specialutvecklade taggar i vibration. Baktill på ryggen sitter 15-16 taggar. I huden under dem finns snabbt kontraherande skelettmuskulatur. Troligen uppkommer ljudet genom att taggarna gnids mot varandra. Ljudproduktion genom att gnida kroppsdelar mot varandra, så kallad stridulering, är annars bara känd hos insekter, till exempel gräshoppor, syrsor och vårtbitare. Tanrekarnas ljud har i videon gjorts hörbara för människor med hjälp av en fladdermusdetektor. From YouTube, courtesy of BBC. |
|
Jag och några vänner satt och diskuterade lite om elefanter och vi är oense om hur många spenar en elefanthona har. Vi har sökt och tittat lite varstans men finner nu att du är vår sista utväg. Tack på förhand.
Jag har fördjupat mig lite i ämnet spenar.
Elefanter har ett par spenar som är belägna i bröstregionen. Mjölkkörtlarna hos däggdjur anläggs under fosterutvecklingen i mjölklisterna, ett par förtjockningar i huden som löper från armhålorna till ljumskarna. Hos pungdjur och äkta däggdjur (placentadäggdjur) är körtlarna försedda med spenar, hos kloakdjur med hår som leder mjölken till den diande ungen. Man tror att mjölkkörtlarna utvecklats ur en typ av svettkörtlar. Olika däggdjursarter har olika antal spenar och de kan vara belägna på olika ställen längs med mjölklisterna. Hos vissa arter har olika individer olika antal spenar. Hos tamgris uppges totalantalet variera mellan 6 och 32, vanligen är det dock 12-14. Hos de flesta däggdjur finns jämna par av spenar, mera sällan ett udda antal, som hos opossum med totalt 13 spenar. Hos människor är det inte alltför ovanligt med extra bröstvårtor, oftast där en av mjölklisterna gick i fostret.
Oftast finns det fler spenar än det normala antalet ungar i en kull, men det finns undantag. Hos pungmård finns totalt 6-8 spenar, men upp till 24 ungar i kullen. Ett enda par spenar förekommer hos stora däggdjur som föder en eller två ungar, till exempel människor och andra primater, hästar, valar och elefanter. Enligt uppgift har man funnit det största totalantalet spenar hos vanlig tanrek (Tenrec ecaudatus), en insektsätare från Madagaskar, Den kan ha upptill 29 stycken spenar. Den uppges också ha rekordet för antal ungar i en kull, upp till 32 stycken. En sydamerikansk pungnäbbmusart uppges ha totalt 25 stycken spenar. 2008, 2013.
Anders Lundquist
Till början på sidan
 |
En amerikansk opossumhona (Didelphis virginiana) med ungar. Det är svårt att räkna dem, men de är åtminstone åtta. En sydamerikansk släkting till denna art uppges ha 25 spenar. Courtesy of Specialjake from Wikimedia Commons under this CC License. |
|
Vi kom att prata om spenar och läste ditt svar om spenar. [Se föregående svar.] Du skriver att större däggdjur vanligen har ett par spenar. Men kor då? Får och getter får normalt två, ibland tre, ungar och de har två spenar medan kor normalt föder en kalv och har fyra spenar. Hur förklarar man detta evolutionärt?
Det är en bra fråga. Jag har inget svar på den. Som jag nämner i artikeln brukar stora däggdjur, som vanligen föder bara en unge, ha ett par spenar, inte två par som korna. Får och getter är nära släkt med nötkreatur och det är förvånande att de har färre antal spenar än kor.
Allmänt sett så är inte alla egenskaper hos djur funktionella. Icke funktionella egenskaper kan etableras bland annat genom att genvarianter har etablerats i en liten population genom ren slump (s.k. genetisk drift). Det kan också handla om egenskaper som tidigare varit funktionella, men nu inte är det och inte är till någon större nackdel för djuret. Nötkreatur, får och getter har med största sannolikhet en gemensam förfader. En spekulation är att en förfader till alla dessa djur var mindre, födde fler ungar och därför hade fler spenar. Hos förfäderna till får och getter reducerades antalet spenar, när djuren blev större och födde färre ungar. Hos oxdjuren skedde inte detta. Eftersom nackdelen var liten med två par spenar, var trycket inte särskilt stort att reducera antalet spenar genom naturligt urval. 2011, 2017.
Anders Lundquist
Till början på sidan
Varför har manliga däggdjur bröstvårtor?
Mjölkkörtlarna anläggs hos däggdjur relativt tidigt under fosterutvecklingen. Två s.k. mjölklister bildas i huden på buksidan. De ligger i kroppens längsriktning på höger och vänster sida. Mjölklisterna finns bara hos däggdjur. I de båda mjölklisterna utdifferentieras ett antal mjölkkörtelanlag försedda med bröstvårtor eller spenar, olika antal hos olika däggdjursarter. Mjölkkörtlarna anses vara omvandlade svettkörtlar. Mjölkkörtlar finns bara hos däggdjur och har ingen funktion hos hanar. Ett känt undantag är storfladdermusen Dyacopterus spadiceus, hos vilken hanarna uppges ge ungarna mjölk.
När det gäller din fråga är det sannolikt på följande sätt. Mjölklisten anläggs och två bröstvårtor med mjölkkörtlar bildas tidigt under fosterutvecklingen. Detta sker innan fostret differentierats till hona eller hanne. Kanske är det nödvändigt att anläggningen sker så pass tidigt under utvecklingen och i så fall måste mjölklisterna anläggas både hos honliga foster och hos hanliga foster. Senare under utvecklingen kommer hanliga foster (under inflytande av Y-kromosomen som bara finns hos hanar) att utveckla hanliga könskaraktärer, medan honliga foster utvecklar honliga könskaraktärer. Hos pojkar kommer det då att finnas bröstvårtor med små mjölkkörtlar, men de kommer normalt inte att utvecklas vidare. Hos flickor gör de det vid puberteten under inflytande av kvinnliga könshormoner. Nackdelen med manliga bröstvårtor är sannolikt så liten, att de inte försvunnit under inflytande av det naturliga urvalet. 1999, 2013, 2017.
Anders Lundquist
Till början på sidan
Har tjurar bröstvårtor? Har alla däggdjurshanar det? Jag har letat överallt på nätet och inte hittat svar.
Tjurar har fyra, ibland två, små bröstvårtor. Men dessa bröstvårtor utvecklas aldrig till spenar och juver. Hos många, men inte alla, äkta däggdjur (placentadäggdjur, moderkaksdäggdjur) har hanarna icke fungerande bröstvårtor, precis som hos människor. Jag hittar två uppgifter om avsaknade hanliga bröstvårtor hos äkta däggdjur, troligen finns det fler. Hos kaskelotvalen saknar hanarna bröstvårtor, men de har de fåror baktill på buken inuti vilka spenarna är belägna hos honorna. Hos råttor och möss, förmodligen också andra gnagare, saknar hanarna bröstvårtor, men har bröstkörtelvävnad.
Hos pungdjuren är det precis tvärtom. Nästan alla hanar saknar bröstvårtor. Ett undantag är två opossumarter, hos vilka de flesta hanarna har 2-4 bröstvårtor, medan honorna har 11-15 spenar. Hos kloakdjuren (näbbdjuret och myrpiggsvinen) saknar både honor och hanar bröstvårtor. Mjölkkörtlarna mynnar på en platt hudyta och ungarna slickar i sig mjölken.
Naturligtvis finns det många däggdjur, som inte undersökts avseende hanliga bröstvårtor. Hos män är bröstvårtorna kopplade till icke fungerande mjölkkörtlar. Detta behöver inte gälla hos andra bröstvårtsförsedda hanar, men jag hittar mycket få uppgifter om detta. 2015, 2017.
Anders Lundquist
Till början på sidan
 |
Råmjölk från ko i flytande och torkad form. Notera att den är gul. Se vidare huvudtexten nedan. Courtesy of APSBioGroup and M. B. Cattell under this CC Licence. |
|
Varför ger däggdjuren mjölk till sina ungar? Varför är det bättre att dia än att bli matad av föräldrarna?
De finns flera fördelar med att däggdjurens ungar diar modersmjölk. Framför allt är mjölken är en lättspjälkad föda som innehåller alla de näringsämnen som ungarna behöver i rätt anpassad mängd. Därmed kan ungarna växa snabbt utan att lida brist på något näringsämne. Modern kan i förväg lagra alla de näringsämnen som ungen behöver och ge dem till ungarna via mjölken. Därmed drabbas inte ungen vid tillfällig födobrist i djurens miljö. Små däggdjur har ofta ungarna i bon, till exempel jordhålor. Modern och ungarna kan stanna länge i boet, skyddade från rovdjur, och leva på moderns näringsförråd. Detsamma gäller vissa större däggdjur. Björnhonor föder och ammar ungarna i idet.
Närmast efter ungarnas födsel bildar däggdjurshonor så kallad råmjölk. Den innehåller antikroppar som skyddar ungen mot vissa sjukdomar. Läs mer om mjölkens antikroppar nedan på denna sida.
Mjölken har olika sammansättning är olika däggdjursarter och är därmed "skräddarsydd" efter ungarnas behov. Det innebär bland annat att ungar som föds på ett tidigt utvecklingsstadium, till exempel människobarn, och djur som föds på ett sent utvecklingsstadium, till exempel kalvar, får mjölk med skilda halter av näringsämnen. Spädbarn överlever inte på komjölk. Man måste förändra komjölkens sammansättning, när man tillverkar mjölkersättning. Läs om valars och sälars extremt fettrika mjölk nedan på denna sida. 2019.
Anders Lundquist
Till början på sidan
 |
Dvärgmanguster (Helogale parvula) lever i kolonier. Honor som inte fött ungar ammar märkligt nog det dominerande parets ungar. Courtesy of Gerald and Buff Corsi from the Manzanita Project at the California Academy of Sciences, under this CC License. |
|
Finns det däggdjur som ger mjölk utan att ha fått ungar?
Friska vilda däggdjurshonor producerar mycket sällan mjölk utan att ha varit dräktiga. Ett närmare studerat exempel gäller ett rovdjur, dvärgmangusten (Helogale parvula). Dessa djur lever i flockar, i vilka normalt bara det dominerande paret förökar sig. Underordnade honor blir mycket sällan dräktiga. Dessa honor kan emellertid ge di åt den dominerande honans ungar. Man tror att detta kan vara en evolutionär fördel. Orsaken skulle kunna vara att ungarna bär på de underordnade honornas gener och att dessa honor, genom att ge di, ökar sannolikheten att deras egna gener förs vidare till nästa generation. Detta kallas släktskapsselektion. Det kan också handla om så kallad gruppselektion, vilket innebär att hela gruppens överlevnad och fortplantning gynnas. Gruppselektion är emellertid ett kontroversiellt begrepp.
De diade underordnade honorna tros bli skendräktiga. De bär då inte på några foster, men genomgår hormonförändringar som påminner om dräktiga honors. Ungarnas sugande på spenarna stimulerar sannolikt också, precis som hos andra däggdjur, insöndringen av hormonerna prolaktin och oxytocin från hypofysen ("undre hjärnbihanget"). Prolaktin stimulerar bröstkörtlarnas tillväxt och mjölkproduktionen, oxytocin stimulerar utdrivandet av mjölken ur spenarna.
Skendräktighet, med eller utan mjölkproduktion, har beskrivits hos flera däggdjur och är särskilt vanligt hos tamhunden. Studier av hundar tyder på att prolaktin spelar en stor roll vid skendräktighet, men uppkomstmekanismerna är inte utredda. Man kan inte utesluta tanken att skendräktighet med mjölkproduktion har haft en evolutionär funktion hos någon av hundens förfäder.
Motsvarigheten till skendräktighet hos människor kallas pseudograviditet och kan åtföljas av mjölkproduktion. Även hos människor kan prolaktin vara inblandat. Psykologiska faktorer kan också ha betydelse. Mjölkproduktion, som inte beror på genomgången graviditet, kallas galaktorré. Galaktorré kan hos människor vara en biverkan av vissa antipsykotiska läkemedel. Dessa läkemedel minskar effekten av dopamin i hjärnan och därigenom också dopaminets hämmande effekt på prolaktininsöndringen. Galaktorré kan också, både hos män och kvinnor, orsakas av godartade prolaktinproducerande tumörer i hypofysens framlob.
Å andra sidan förekommer det i flera mänskliga kulturer att man försöker framkalla mjölkproduktion hos kvinnor, som inte innan dess har genomgått en graviditet. Man låter då kvinnan amma ett spädbarn. Barnets sugande på bröstvårtorna stimulerar produktion av prolaktin och oxytocin. Kvinnan kan då i vissa fall börja producera mjölk. Utan tillgång till mjölkersättning kan detta rädda livet på ett barn vars mamma har dött. 2015.
Anders Lundquist
Till början på sidan
 |
Sälar och valar producerar en mjölk med oerhört hög fetthalt, se texten nedan. Courtesy of Nevit Dilmen from Wikimedia Commons under this GNU License. |
|
Hur fet är valmjölk? - Om mjölk hos olika däggdjur: upp till 60 procent fett.
Hos de flesta däggdjur har mjölken en fetthalt på mellan 2 och cirka 10 procent. En procent motsvarar 1 gram fett per 100 gram mjölk. Komjölk innehåller 3,7 procent och människomjölk 3,8 procent fett. Men högre fetthalter förekommer och de allra högsta hittar man bland valar och sälar, mellan 30 och 60 procent. För den antarktiska weddellsälen anges en maximal fetthalt på 57,9 procent, alltså en halt som vida överstiger den i vispgrädde. Weddellsälmjölk med den angivna fetthalten innehåller bara 27,2 procent vatten!
Man anser att mjölkens höga fetthalt hos valar och sälar möjliggör en snabb tillväxt hos ungarna, i all synnerhet en snabb ökning av späcklagrets tjocklek. Späcklagret isolerar ungarna mot värmeförluster. Denna isolering är nödvändig i ett kallt klimat, i synnerhet då djuren befinner sig i vattnet. Läs mer om isolerande späcklager på en annan sida.
Den höga fetthalten i sälmjölken kan också vara ett sätt för modern att spara på vatten. Så är det sannolikt också hos de ökenlevande känguruspringmössen hos vilka mjölken har en fetthalt på upp mot 30 procent.
Kolhydrathalterna och proteinhalterna i mjölken kan även de vara mycket olika hos olika däggdjursarter. Sälar har mycket låg kolhydrathalt i mjölken, mindre än 1 procent. Komjölk innehåller 5 procent kolhydrater, medan människomjölk har en ovanligt hög kolhydrathalt på 7 procent. Hos äkta däggdjur (men inte hos pungdjur) utgörs mjölkens kolhydratinnehåll nästan bara av sockerarten laktos. Mjölkens proteinhalt kan variera från cirka 1 procent upp mot 10 procent eller mer. För människa anges 1 procent, för ko 3 procent och för vissa sälar mer än 10 procent. 2004.
Anders Lundquist
Till början på sidan
 |
Diande föl kan ta upp antikroppar från råmjölken under cirka ett dygn efter födseln, se vidare texten nedan. Courtesy of TwoWings, in the public domain. |
|
Jag går på naturbruksprogrammet på gymnasiet. Jag har en fråga om råmjölk. Jag läste att hästföls förmåga att ta upp antikroppar i råmjölk är begränsad. Några timmar efter födseln börjar "porerna" i tarmen stängas. Föl som då missat råmjölken får en sämre start i livet. Stämmer detta? Om så är fallet, gäller det även alla andra däggdjur? Tacksam för svar!
Råmjölk (colostrum) kallas den mjölk som däggdjurshonor producerar under tiden närmast efter ungarnas födsel. Den har en annorlunda sammansättning än den mjölk som senare produceras.
Föl kan ta upp antikroppar från råmjölken under cirka ett dygn efter födseln, sedan "stängs" tarmslemhinnan. Får fölen inte mjölk inom den perioden kan tarmen vara "öppen" lite längre. Jag har inga uppgifter på hur länge. "Stängning" innebär att de tarmceller som ligger närmast tunntarmens hålrum (slemhinnans epitel) förändras så att proteiner (t.ex. antikroppar) inte längre kan passera. Föl som inte får dessa antikroppar löper större risk att drabbas av infektioner, precis som flaskuppfödda spädbarn. Jag vet inte hur stor betydelse detta har för fölen.
Många andra däggdjursungar tar, precis som föl, upp antikroppar genom tarmväggen från råmjölken. Den tidsperiod under vilken detta kan ske är olika lång hos olika arter. Andra däggdjur saknar denna mekanism. Till dessa hör människan. Antikropparna i modersmjölk tas inte upp av spädbarnet, utan verkar i tarmens hålrum och skyddar där barnet mot vissa infektioner. Dessa antikroppar är av en särskild typ (IgA) som verkar i hålrum i olika organ. De hjälper till exempel till i försvaret mot förkylningar i näshålan. 2011.
Anders Lundquist
Till början på sidan
Till "Svar på frågor"
|
