 |
Kungsörnens (Aquila chrysaetos) skarpa ögon har en mycket större upplösning än människans. Courtesy and copyright of Don Baccus. |
|
Örnar hör till de rovfåglar som kan flyga högt upp när de spanar efter byte. Högt upp i luften kan örnen få syn på en kamouflagefärgad hare. Hur kan detta gå till?
Ögonen hos örnar och många andra rovfåglar (ordningen Falconiformes) är stora. Ögonen är ocksĀ mer framåtriktade hos rovfåglar än hos bytesfåglar, som duvor. Ögonen hos fåglar fungerar på samma sätt som däggdjurens, det vill säga enligt kameraprincipen. De får in ljuset genom pupillen, en öppning i iris (regnbågshinnan). Ljuset bryts med hjälp av ett linssystem bestående av hornhinnan längst fram i ögat och linsen innanför iris. Se bilden nedan. Ljuset träffar retina (näthinnan) längst bak i ögat. I retina finns det två slags fotoreceptorer, stavar och tappar. Fotoreceptorerna är de celler som reagerar på ljuset. Texten fortsätter under bilden.
 |
Schematisk bild av ett människoöga. Ljuset bryts av hornhinnan och linsen. Däremellan passerar ljuset genom ett hål i iris (regnbågshinnan). Hålet kallas för pupillen och är ögats bländare. Ljuset går vidare genom den genomskinliga glaskroppen och träffar retina (näthinnan). De ljuskänsliga stavarna och tapparna finns i retina. Fovean är en fördjupning i retinan i vilken tapparna ligger mycket tätt. Informationen om ljuset och dess egenskaper omvandlas till nervimpulser som lämnar ögat genom synnerven. |
|
Stavarna har hög ljuskänslighet och används i mörker. Tapparna kräver mer ljus, men ger en mycket högre upplösning. Hög upplösning innebär att man kan se finare detaljer i bilden. Rovfåglar använder tapparna när de jagar. Upplösningen i ett öga avgörs bland annat av hur tätt det är med tappar på retina. På samma sätt är det med en dataskärm, som har ett visst antal bildpunkter (pixlar) per kvadratcentimeter. Fler punkter per ytenhet ger bättre upplösning. Hela ytan på ett djurs retina brukar inte vara lika tätt besatt av tappar utan vissa områden har större täthet. Små fördjupningar i retina med större tapptäthet kallas foveor. Människan har en fovea i varje öga, men många rovfåglar har två. I foveorna är upplösningen hög. Texten fortsätter under bilden.
Ögats storlek och linssystemets brännvidd har även stor betydelse. Ett stort öga med stor brännvidd ger en större bild på retina och därmed högre upplösning. Förenklat uttryckt är brännvidden avståndet mellan linssystemet och en skarp bild av ett avlägset föremål på retina.
Undersökningar visar att avståndet mellan fotoreceptorerna i en fovea hos människan är 3 mikrometer (0,003 mm), medan det hos rovfåglar är 2 mikrometer (0,002 mm). Denna skillnad ger en "finkornigare" bild hos rovfåglarna, alltså bättre upplösning. Hos många rovfåglar har man dessutom visat, att de har en mycket djup grop i en av de två foveor, som de har i varje öga. Ytan i gropens botten är formad som en halv sfär. Sannolikt kan denna fördjupning ge ögat en större brännvidd i denna del av retina och därmed en högre upplösning. Gropens botten tycks fungera som en negativ lins, som gör ögats brännvidd längre i fovean, på samma sätt som linssystemet i en telefotolins på en kamera ökar brännvidden. Det bör tilläggas att denna stora brännvidd endast finns i en begränsad del av synfältet. Människans fovea saknar en sådan fördjupning. Eftersom ögonen hos vissa rovfåglar är ungefär lika stora som människans, skulle dessa rovfåglar få en större brännvidd som ger dem en bättre upplösning än människan har. Som nämndes ovan, ökas rovfågelns upplösning dessutom av att den har tätare med tappar i ögat än människan. Många rovfåglar beräknas ha en 2-3 gånger högre maximal upplösning än människan i sina ögon.
Fåglarnas syn förbättras ytterligare av att de har förmågan att uppfatta ultraviolett ljus (UV-ljus). De delar denna förmåga med många insekter, bland annat bin. Hur de upplever färger kan vi inte föreställa oss, men att de kan uppfatta fler än vi är säkert.
Läs mer om kameraögon hos djur på en annan sida.
Referenser
Texten har uppdaterats och utökats år 2013 av Anders Lundquist.
R.W. Hill, G.A. Wyse, and M. Anderson: Animal Physiology (3rd ed, Sinauer, 2012).
Map of Life - "Telephoto eyes in animals". University of Cambridge. Last modified: 27th September 2010.
A.W. Snyder och W.H. Miller: Telephoto lens system of falconiform eyes (Nature 275:127-129, 1978).
P.C. Withers: Comparative animal physiology (Saunders, Fort Worth, 1992).
Till början på sidan
Till "Artiklar om djur"
|
