POPULÄRT OM DJUR Sök på sajt:
Kakor (cookies) 
 Info om  djur   Fråga   Svar   Djurfakta   Artiklar   Källor 

   

 

Djur med blått blod: om syretransport med hemocyanin

Charlotte Berg
Reviderat av Anders Lundquist
Dolksvansar

Ett par dolksvansar. De har blått blod eller, om vi ska vara noga, blå hemolymfa. Läs mer om dolksvansar på en annan sida. Courtesy of Patricia A. Weeg.

Visste du att en del djur har blått blod? Den blå färgen kommer från proteinet hemocyanin, ett stort protein som dessa djur använder för att transportera syre i blodet.

Alla celler i ett djur behöver syrgas. Hos de flesta större djur transporteras syret till kroppens olika delar av blod eller hemolymfa. Hemolymfan utövar blodets funktioner hos djur med öppet kärlsystem, bland annat leddjuren och de flesta blötdjur. Men blod och hemolymfa är vattenlösningar och syremolekyler är mycket dåligt lösliga i vatten. Därför har många djur ett transportmedel för syre i blodet eller i hemolymfan. Transportmedlet är ett protein som binder syremolekyler. Koncentrationen av detta protein är oftast hög och de flesta proteinmolekylerna binder syremolekyler, när de passerar djurets andningsorgan. Då blir totalkoncentrationen av syre hög, trots att det finns mycket få inte proteinbundna fritt lösta syremolekyler. Syretransporten blir således avsevärt mera effektiv.

Proteinet hemocyanin är ett sådant transportmedel för syre. Det finns hos många mollusker, till exempel bläckfiskar samt en del musslor och snäckor. Det finns också många leddjur, till exempel spindlar, skorpioner och en del kräftdjur. Dolksvansarna på bilden ovan har också hemocyanin i blodet. Dolksvansarna är havslevande leddjur besläktade med spindlarna, alltså inte kräftdjur.

Vi människor, liksom alla andra däggdjur, transporterar syre med hjälp av ett annat protein, hemoglobin, som finns i stora mängder i de röda blodkropparna. Hemoglobin finns hos alla vuxna ryggradsdjur, utom vissa isfiskar utanför Antarktis. Läs om hur isfiskar kan klara sig utan hemoglobin på en annan sida. Hemoglobin finns också hos flera andra djurgrupper.

Varje hemoglobinmolekyl hos däggdjur innehåller fyra peptidkedjor. Varje peptidkedja binder en så kallad hemgrupp. Mitt i varje hemgrupp finns en tvåvärd järnjon (Fe2+) som kan binda till sig en syremolekyl. Järnjonen förblir tvåvärd när den binder syre. Det är hemoglobinet som ger vårt blod dess röda färg.

Hemocyaninet däremot är färglöst, när det inte binder syre, och blått, när det binder syre. Djur med hemocyanin i blodet har därför ett klarblått blod! Hemocyanin fungerar i flera avseenden annorlunda än hemoglobin:

  • Djur som transporterar syre med hemocyanin har inga blodkroppar. Proteinet finns alltid löst i blodet.
  • En syremolekyl binds till två kopparjoner som är bundna direkt till hemocyaninet, inte till en järnjon i en hemgrupp som i hemoglobinet.
  • Det krävs två kopparjoner för att binda en syremolekyl, medan det i hemoglobinet bara behövs en järnjon för att binda en syremolekyl. När syre binds till kopparjonerna övergår de från envärd (Cu1+) till tvåvärd (Cu2+) form.
  • Hemocyaninmolekylerna är jättestora och innehåller en mängd peptidkedjor som alla har ett bindningsställe för syre. Varje hemocyaninmolekyl har alltså massor av inbindningsställen för syre, medan vårt hemoglobin bara innehåller fyra. Å andra sidan har vi en otroligt hög koncentration av hemoglobin i de röda blodkropparna.

Förutom hemoglobinet i blodet har vi däggdjur ett särskilt muskelhemoglobin (myoglobin), som ger musklerna deras röda färg. Hemocyanin finns aldrig i vävnadsceller, utan endast löst i blod eller hemolymfa. Vissa räkarter och hummerarter kan öka halterna av hemocyanin i blodet, när de lider syrebrist. På så sätt kan djuren bättre ta till vara det syre som finns.

Läs mer om blod med olika färg och om syrebindande proteiner på en annan sida.
 

Referenser

Texten har uppdaterats och utökats år 2013 av Anders Lundquist.

R.W. Hill, G.A. Wyse, and M. Anderson: Animal Physiology (3rd ed, Sinauer, 2012).
 

Till början på sidan

Till "Artiklar om djur"


Zoofysiolog, skribent och webbansvarig:
Anders Lundquist, senior universitetslektor emeritus
Adress: Biologiska institutionen, Lunds universitet, Biologihus B, Sölvegatan 35, 223 62 Lund
E-post:
Senast uppdaterad: 30 maj 2013
Webbplatsen använder kakor. Surfar du vidare, godkänner du detta. Läs mer här.

Creative Commons License
Detta verk är licensierat under en Creative Commons Erkännande-Ickekommersiell-Inga bearbetningar 2.5 Sverige Licens.