Till vänster ses den i svaret nedan beskrivna jättegråsuggan Bathynomus giganteus. Överst till höger ses framänden av klotgråsuggan Armadillidium vulgare som är i storleksordningen en centimeter lång. Nederst till höger har denna klotgråsugga rullat i hop sig till en boll, samma försvarsbeteende som finns hos igelkottar och klotbältor. Flera arter klotgråsuggor finns i Sverige. Courtesy of National Oceanic and Atmospheric Administration, in the public domain (left), Stanislav Krejčík from Encyclopedia of Life under this CC License (above right) and Patrick Gorring from Encyclopedia of Life under this CC License (below right).

Hej Anders! Idag såg jag en häpnadsväckande bild på vad jag tror är ett blötdjur. Några som jag frågat tror det är en dolksvans. Dock tycker jag inte att det ser ut som en dolksvans. Hoppas nu att du kan reda ut mysteriet bakom detta djur. Bifogar en länk till bilden.

Man skulle tro att det handlar om en animerad organism från en SF-film, men djuret är faktiskt en gigantisk gråsugga, med största sannolikhet djuphavsarten Bathynomus giganteus. Gråsuggorna (gruppen Isopoda) är kräftdjur, inte spindeldjur som dolksvansarna. Läs om dolksvansar i nästa svar.

Man skulle inte tro det, men gråsuggorna är en framgångsrik och artrik djurgrupp som är representerad såväl i havet som i sötvatten och på land. En del gråsuggor är parasiter. Kroppslängden kan vara från 0,7 millimeter till cirka 35 centimeter. Det sistnämnda gäller Bathynomus giganteus som finns i Karibiska havet. På land kan man påträffa gråsuggor till exempel under stenar eller i fuktiga källare. De är ofta ovala och platta. Kroppen är uppdelad i många segment.

På bilden skymtar man svagt de oskaftade fasettögonen strax under de mustachlikt bakåtstrukna antennerna. Suggan har ett flertal gångben under kroppen och längre bak tillplattade mörkfärgade benpar som fungerar som andningsorgan, simben eller bådadera. Djurets så kallade telson vilar på mannens tumme och vid sidan om den syns det sista benparet, uropoderna. Notera att telson är platt och bred, inte dolklik som hos dolksvansarna. Gråsuggor angriper inte männniskor och är helt ofarliga. Men efter att ha tagit del av B-filmen "Blood lake: attack of the killer lampreys", i vilken horder av nejonögon suger sig fast vid och avlivar de flesta skådespelarna, väntar jag ivrigt på filmen "Mördargråsuggorna anfaller".

Bathynomus giganteus är ett av de största kända leddjuren. Läs om den väldiga japanska jättekrabban och om havsskorpionerna, de sannolikt största leddjuren någonsin, på andra sidor. 2016.

Anders Lundquist

Till början på sidan

Överst ses dolksvansen Limulus polyphemus från sidan. Upphöjningen under den främre ryggsköldens främsta vänstra tagg är ett av djurets två fasettögon. Nederst ses djurets undersida. På den syns gångbenen under den halvmånsformade framkroppen (prosoma) och de platta gälarna under den mindre bakkroppen (opistosoma). Gälarna kallas för bokgälar, eftersom de ligger ovanpå varandra som bladen i en bok. Längst bak ses den spjutformade "svans" (telson) som gett djuren dess namn. De använder "svansen" för att komma på rätt köl, när de hamnat på rygg. From Encyclopedia of Life, courtesy of Jiří Bukovský under this CC License (above), C. F. Bright and the Smithsonian Institution under this CC License (below).

Vad heter dolksvans på latin och engelska? Vad är dolksvansar för djur?

Dolksvansarna kallas på engelska "horseshoe crabs", ibland "king crabs". Ett äldre svenskt namn är kungskrabbor. Dolksvansarna inte kräftdjur, så det är inte systematiskt korrekt att kalla dem krabbor. De är leddjur som bildar en egen grupp (Xiphosura) bland de nu levande spindeldjuren. Mest undersökt är arten Limulus polyphemus, som finns längs med Nordamerikas atlantkust. Denna art är uppkallad efter Polyphemus, den enögde cyklop som tog Odysseus och hans besättning till fånga för att sedan bli lurad av den mångförslagne greken. Orsaken till detta är att dolksvansarna, förutom sina två fasettögon, bland annat har tre närliggande enkla ögon mitt i "pannan". Dessa ögon påminde Linné om de mytiska cyklopernas enda öga.

Dolksvansarnas lek styrs av månens faser och tidvattnet. Den sker vanligen på kvällen vid högvatten (flod) under fullmåne och nymåne i månaderna maj och juni. En mängd dolksvansar samlas i vattenbrynet, fler hanar än honor. Honorna gräver en grop i sanden och lägger sina ägg i den. Där befruktas äggen av hanarna genom yttre befruktning och gropen fylls igen. Äggen med sina embryon är då skyddade från havets predatorer, men inte från vadarfåglar. För fåglarna är äggen en viktig näringskälla.

Dolksvansarna är en uråldrig grupp besläktad med de utdöda gigantiska havsskorpionerna. Läs om havsskorpionerna, de troligen största leddjur som någonsin existerat, och om dolksvansarnas blåa "blod" på andra sidor. 2013, 2016.

Anders Lundquist

Till början på sidan

Här ses spinnvårtorna på en spindels bakkropp när spinnkörtlarnas innehåll pressas ut ur dem i form av trådar. Spinnkörtlarna producerar ett sekret som, när det passerar spinnvårtorna, omvandlas till spindelns trådar. Spindlar kan ofta producera flera typer av trådar. Courtesy of Jason7825 from Wikimedia Commons under this CC License.

Hej! Jag undrar varför spindeln inte fastnar i sitt nät, det är ju så kletigt.

Spindlar producerar flera sorters silke från sina spinnkörtlar på bakkroppen. Det vanliga silket är inte klibbigt. Nätets klibbighet åstadkommes av en särskild sorts spinnkörtelsekret. Vanliga hjulspindlar placerar ut "klistret" på nätet i form av små droppar som sitter med jämna mellanrum längs med trådarna.

Spindeln förefaller, om möjligt, undvika att gå på de klibbiga delarna av nätet. Den måste dock göra det då och då, i synnerhet när den ska ta hand om fångade insekter. Men spindelns fötter fastnar inte i nätet. Den gamle franske entomologen Henri Fabre gjorde några experiment som visade hur spindeln undviker att fastna i sitt nät. Först visade han att en ren glasstav fastnar i nätet, men inte en glasstav överdragen med olja. Sedan testade han ben från spindlar. Ett spindelben behandlat med lösningsmedel fastnade i nätet, men ett obehandlat ben gjorde inte det. Det verkar alltså som om spindeln utsöndrar någon slags fettlösligt material på fötterna som hindrar dem från att fastna i det vattenbaserade klistret.

Enligt en alternativ hypotes använder hjulspindlar speciella gripanordningar på foten när de går på klibbiga trådar. Spindeln Araneus diadematus har på fötterna två stora gångklor och en tredje mindre, starkt böjd klo. Bredvid den tredje klon finns greniga hår. När spindeln tar tag i en klibbig tråd så böjs den tredje klon runt tråden så att tråden hålls fast av klon och de greniga håren. Detta ger en mycket liten kontaktyta med tråden. När klon böjs tillbaka så sprätter håren till och tråden lossnar. Läs om denna hypotes på en annan sajt (på engelska).

En undersökning publicerad 2012 ger starkt stöd åt de hypoteser som nämns ovan. Man studerade videoupptagningar av spindlar som vandrade på sitt nät. Man undersökte också tarsernas struktur med svepelektronmikroskop. Tarserna är de yttersta delarna av spindlarnas ben, alltså fötterna.

Man urskilde tre mekanismer genom vilka spindlar undviker att fastna på nätet. För det första undviker de, om möjligt, att vidröra nätets klibbiga droppar.

För det andra är tarserna beklädda med ett tunt lager av vattenfrånstötande material, som löses upp av fettlösande lösningsmedel, men inte av vatten. Detta material visade sig innehålla långa kolväten. Materialet minskar vidhäftningen mellan fötterna och de klibbiga dropparna. Gamle Fabre hade således rätt.

För det tredje, visade sig tarserna hos de studerade spindlarna vara beklädda med mycket tunna hårliknande utskott (setae). Dessa utskott är förgrenade och spetsiga. När en klibbig droppe binds till foten fastnar den på utskotten, men förgreningarna gör att droppen aldrig når kontakt med fotens yta. Detta innebär att dropparna får en mycket liten kontaktyta med foten. De binds bara till några tunna utskott. Den vidhäftande kraften blir då liten, mycket mindre än om dropparna kontaktat fotens yta. Spindeln lyfter på foten på ett sådant sätt att dropparna glider längs med utskotten tills de når deras spetsar. Då är kontakten mellan dropparna och utskotten minimal och foten släpper lätt från nätet. 2002, 2012.

Anders Lundquist

Till början på sidan

Jag arbetar för närvarande med ett spindelprojekt på en förskola. Barnen vill veta massor och det är spännande. Barnen har dock snöat in på om spindlar bajsar och kissar som oss människor? Undrar om du kan hjälpa mig med den frågan? Vill ju kunna svara på barnens frågor.

De viktigaste utsöndringsorganen hos de flesta spindlar är så kallade malpighiska kärl. De motsvarar våra njurar och finns i bakkroppen. De består av långa rör som börjar blint och töms i tarmen. Där blandas urinen med avföringen. Blandningen lagras i en blåsa, som buktar ut från ändtarmen. Sedan lämnar den kroppen via ändtarmsöppningen. Den har oftast halvflytande, ibland nästan i fast form.

Vid nedbrytning av proteinernas aminosyror bildar spindlar vanligen det i vatten svårlösliga ämnet guanin, inte vattenlösligt urinämne som människor och andra däggdjur. Guaninet faller ut som fasta kristaller i tarmen. Då blir tarmvätskan mindre koncentrerad, vilket gör att mer vatten kan återvinnas till kroppen. Detta bidrar till att göra blandningen av urin och avföring mindre flytande. 2018.

Anders Lundquist

Till början på sidan

Överst en okokt flodkräfta (Astacus astacus) i sin naturliga miljö, nederst en kokt kräfta. From Wikimedia Commons, courtesy of H. Zell under this GNU License and Emöke Dénes under this CC License.

Varför blir kräftor röda när man kokar dem?

Uppenbarligen händer det något med skalets färgämnen när kräftorna upphettas. Färgen hos flodkräftor och många andra kräftdjur orsakas av komplex mellan karotenoider och proteiner som finns i skalet.

Karotenoider är relativt små molekyler som kan absorbera ljus. En del karotenoider hjälper till vid fotosyntesen hos växter. Det är också karotenoider som ger morötter deras färg. Hos djur kan en del karotenoider omvandlas till vitamin A. Hos människor och många andra djur omvandlas vitamin A i sin tur till ett retinal. Retinalet utgör den ljusabsorberande delen av synpigmenten i ögats ljuskänsliga receptorceller. Detta är förklaringen till att nattblindhet är ett symptom på A-vitaminbrist.

Hos hummer har man undersökt vad som händer med färgämnet i skalet vid upphettning. Med största sannolikhet är förhållandena likartade hos flodkräftan. Kräftor såväl som humrar är ju svarta eller svartblå före och röda efter kokningen. Hos okokt hummer finns i skalet ett blått proteinkomplex som kallas α-krustacyanin. Detta pigment innehåller 16 enheter, vardera bestående av en aminosyrekedja (proteindelen) och en molekyl av karotenoiden astaxantin. Astaxantinet ger komplexet dess färg. Vid kokning lösgöres helt enkelt astaxantinmolekylerna från aminosyrekedjorna och byter därvid färg till rött.

Det kan nämnas att flamingor får i sig astaxantin (och kantaxantin) med kräftdjur som de äter. Det är dessa pigment som ger flamingorna den vackra rosa färgen. Flamingor som inte får sin normala föda kan bli vita på grund av brist på karotenoider. 1999, 2013.

Anders Lundquist

Till början på sidan

På bilden är kräftans ryggsköld borttagen. Man ser hepatopankreas ("kräftsmöret") som består av ett stort antal säckliknande utskott från mellantarmen. Framför hepatopankreas ligger tuggmagen som bearbetar födan mekaniskt. På båda sidorna under ryggskölden finns gälarna. Modified image. Original courtesy and copyright of Jon Houseman from BIODIDAC.

Jag undrar vad kräftan har för användning av sitt kräftsmör. Jag har funderat på detta, men någon funktion bör det ju ha, annars skulle kräftan väl inte ha smöret.

Kräftsmöret består av en körtel som brukar kallas hepatopankreas (lever-bukspottskörtel). Namnet anger dess funktion: det rör sig om ett organ som är inblandat i kräftans ämnesomsättning. I hepatopankreas tas även näring upp från tarmkanalen, och här kan också näringssubstanser lagras. Den allra största delen av kräftans tarmkanal är klädd med så kallad kutikula med samma uppbyggnad som kräftans skal. Där kan ingen näring tas upp. Hepatopankreas är anatomiskt sett utbuktningar från ett kort tarmavsnitt som ligger bakom kräftans magsäck (tuggmagen) och som saknar kutikula. 2013.

Eric Hallberg

Till början på sidan

Varje gång jag äter en räka så undrar jag vad den röda blodfärgade klumpen, stor som en vindruvskärna, som sitter i huvudet nära själva räkköttet är. Är det hjärtat eller hjärnan? Blir inte räkbeståndet decimerat när rommen äts istället för att bli fler räkor? Hur många räkor finns det i jordens alla hav?

Den röda klumpen, stor som en vindruvskärna, är nog varken hjärna eller hjärta, utan mage! Hjärnan är pytteliten (knappnålshuvud) och ligger längre fram, precis där skaftögonen ansluter till själva kroppen. Hjärtat ligger på ryggsidan bakom magen och är en mycket tunn, hinnliknande historia.

Antalet räkor minskar ju när man fångar honor som har rom, men det är ju något som gäller för allt fiske. Fiske i allmänhet innebär att man fångar ut större exemplar, och både hos kräftdjur och fiskar så lägger honorna alltmer ägg ju större de blir. Egentligen borde man inte ha minimått utan maximått, d.v.s. släppa tillbaka eller se till att inte fånga stora exemplar. Hos räkor kompliceras det hela av att de först är hannar, och sedan blir honor efter några år. Läs om räkors protandriska hermafroditism på en annan sida.

Hur många räkor det finns i jordens alla hav är omöjligt att svara på, men det är troligen ofantliga mängder, i synnerhet i polartrakterna. När det gäller antalet arter, så har man sett att vissa arter som var vanliga på grunt vatten längs västkusten tidigare i stort sett försvunnit. 2008.

Eric Hallberg

Till början på sidan

En ovanligt långbent lockespindel ("långben"). Notera att kroppen inte uppdelad i framkropp och bakkropp samt att det andra benparet är längst. Courtesy of Malcolm Storey from "BioImages - the Virtual Fieldguide (UK)" under this CC License.

Jag arbetar på en förskola och vi har projekt spindel denna termin. Vi har har sett i böcker att lockespindlar inte klassificeras som spindlar. Vill du du hjälpa oss med detta? Är lockespindlar spindlar eller inte?

Lockespindlar är inte spindlar, men de är spindeldjur. Spindeldjuren (Arachnoidea) är en klass inom stammen leddjur (Arthropoda). Till leddjuren hör, förutom spindeldjuren, bland annat insekter och kräftdjur. Till spindeldjuren hör ett flertal grupper, bland annat kvalster (t.ex. fästingar och ostor), skorpioner, spindlar och lockespindlar.

Spindlar har en framkropp och en bakkropp som är åtskilda av en insnörning. Hos lockespindlarna är framkropp och bakkropp brett sammanvuxna så att man inte kan se någon gräns mellan dem på utsidan. Lockepindlar har åtta ben, precis som spindlar. Benen är ofta mycket långa och smala. Det är därför djuren kallas "långben" eller "pappa långben". Det andra benparet är extra långt och fungerar som känselspröt. Om en angripare får tag i ett ben, kan en lockespindel kasta av det och fly fältet. Den kan inte återbilda benet, men klarar sig ofta rätt bra ändå. 2017.

Anders Lundquist

Till början på sidan

En klokrypare i hög förstoring. Notera klorna och de fyra benparen. En bokskorpion ser ut ungefär så här. Courtesy of Dr. Antonio J. Ferreira and copyright California Academy of Sciences.

Hej! Vet inte om Ni svarar på denna fråga, men jag försöker. Idag när jag bäddade sängen hittade jag ett djur, och jag har tittat i en massa böcker men inte kommit fram till vad det kan vara. Dess färg är röd, den har åtta ben och är ca 5 mm lång. Den har även två klor på långa armar, armarna kanske är 4-5 mm långa. Den ser ut som ett förvuxet kvalster. Hur stora är kvalster egentligen? Kanske är det ett sådant? Först trodde jag att det var en spindel, men dem har väl inte klor?

Jag har fått flera frågor om dessa djur. Här ett svar. Jag har för säkerhets skull konsulterat Per Douwes på Zoologiska institutionen som säger så här: "Det rör sig säkerligen om en bokskorpion. Detta med de långa klorna och storleken utesluter allt annat. De brukar ju inte finnas i sängar men väl inomhus där de livnär sig av allehanda smådjur, såsom boklöss, hoppstjärtar och kvalster." Tilläggas kan att bokskorpionerna tillhör ordningen Pseudoscorpiones, på svenska klokrypare, bland spindeldjuren. Alla klokrypare har de typiska klorna och åtta gångben. Klokryparna är alltså varken skorpioner, spindlar eller kvalster (och definitivt inte insekter). Andra ordningar bland spindeldjuren är skorpioner, spindlar, lockespindlar och kvalster. 2001, 2013.

Anders Lundquist

Till början på sidan

Till "Svar på frågor"

Zoofysiolog, skribent och webbansvarig: Anders Lundquist, senior universitetslektor emeritus

Adress: Biologiska institutionen, Lunds universitet, Biologihus B, Sölvegatan 35, 223 62 Lund

E-post: Senast uppdaterad: Se årtal efter varje svar. Webbplatsen använder kakor. Surfar du vidare, godkänner du detta. Läs mer här.

Detta verk är licensierat under en Creative Commons Erkännande-Ickekommersiell-Inga bearbetningar 2.5 Sverige Licens.