 |
 |
Ytterörat hos en kvinna och hos fladdermusen Platyrrhinus helleri. Fladdermöss är kända för att höra ultraljud, som de själva producerar för sin ekolokalisering. Men många människor kan höra ultraljudet från en del fladdermöss. Öronen ser mycket olika ut, men en struktur har de båda gemensamt, nämligen tragus. Tragus är den utbuktning som ses till höger om mynningen till kvinnans hörselgång och det gula utskottet som ses nedtill framför fladdermusens hörselsnäcka. Läs på andra sidor om hur ytterörats märkliga form hjälper oss att höra och om fladdermössens ekolokalisering. Courtesy of Elmar Ersch (left) and Karin Schneeberger (right) from Wikimedia Commons under Creative Commons Attribution-Share Alike 3.0 Unported License.
|
|
Ljudfrekvenser över 20 000 Hz definieras som ultraljud, alltså ljud som skall vara ohörbara för människor. Ju högre frekvensen är, ju högre är tonhöjden. Människans hörselområde brukar anges ligga mellan frekvenserna 20 och 20 000 Hz. Detta gäller friska unga personer. När man blir äldre förlorar man som bekant hörseln i det högre tonregistret. Det finns emellertid åtskilliga människor som hör ultraljud.
Unga människor kan höra ultraljud
Många personer, särskilt barn, hör högre frekvenser än 20 000 Hz. Eftersom ämnet inte är kliniskt intressant, finns det inte många undersökningar av människans hörsel vid frekvenser högre än 20 000 Hz, alltså 20 kHz. Men det finns några. I en studie fann man att nästan alla försökspersonerna kunde uppfatta 22 kHz, hälften 24 kHz och en tredjedel 26 kHz. Hörseltrösklarna var dock höga, vilket innebär att det krävdes höga eller mycket höga ljudstyrkor för att personerna skulle uppfatta ljuden. Försökspersonerna var 19-25 år gamla.
Jag har fått ett e-brev från en person, som klagade över att hon kunde höra ultraljudet från den musskrämmare som hon hade installerat i sin sommarstuga. Vissa människor lär också höra ultraljudet från hundvisselpipor. Jag hittar olika uppgifter om hundvisselpipors frekvensomfång på nätet. Ofta anges 23-54 kHz. Vissa pipor anges gå ner till 18 kHz. Musskrämmare har jag inte undersökt, men de avger troligen ljud inom samma frekvensområden. Fladdermöss ekolokaliseringsläten ligger vanligen mellan cirka 20 och cirka 200 kHz. Men fladdermöss avger också läten med betydligt lägre frekvenser, som är hörbara för de flesta människor.
Det förefaller alltså inte vara alltför ovanligt att unga människor hör ultraljud inom dess lägre frekvensomfång. Själv fick jag, efter flera decenniers tystnad, höra gräshoppor igen. Men jag hade hjälp av en fladdermusdetektor, som sänkte ljudets frekvens till för mig hörbara nivåer. Jag hör inte toner högre än 8 000 Hz.
Det har hävdats att ultraljudskomponenten i musik förbättrar lyssnarupplevelsen. I en studie använde man balinesisk gamelanmusik. Lyssnarna kunde inte höra de toner som låg över 22 000 kHz, men de upplevde ändå musiken som mindre behaglig, när dessa toner filtrerats bort. Undersökning av deras hjärnor med positronemissionstomografi och EEG gav stöd åt slutsatsen. Men det behövs fler studier för att man ska kunna tro på detta.
Uppfattning av högfrekventa ultraljud
Människor är emellertid känsliga för ultraljud med mycket högre frekvenser, dock bara genom direkt benledning. Det innebär att man placerar ljudkällan i direkt kontakt med skallen, vanligen pannan eller mastoidutskottet, den rundade benknölen strax bakom ytterörat. Genom benledning kan man uppfatta toner upp till cirka 100 000 Hz. Ultraljudet uppfattas som höga toner inom det hörbara området. Man vet inte hur ultraljudet registreras. Enligt en hypotes registreras det direkt av de inre hårcellerna i början av hörselsnäckan, där de högsta tonerna inom det normala hörselområdet läses av. Enligt en annan hypotes omvandlas ultraljudet till hörbart ljud genom ett resonansfenomen inuti huvudet.
Djurskrämmare som avger ultraljud har ingen effekt
Det säljs ett flertal kommersiella apparater som uppges skrämma bort skadedjur med ultraljud. Flera studier har visat att dessa djurskrämmare inte har någon effekt på myror, kackerlackor, vägglöss, stickmyggor, råttor och möss. Tre apparater visade sig attrahera, inte skrämma bort, stickmyggor. En apparat hade till en början en svag avskräckande effekt på råttor och möss, men gnagarna vande sig snart och brydde sig inte alls om ljudet.
Man har emellertid i några fall fått god effekt med ljud som är biologiskt relevanta för en viss art. Det rör sig om varningläten, som avskräcker djuren, och parningsläten, som attraherar hanar till fällor. De flesta av dessa studier har dock gjorts i laboratoriemiljö, inte under "naturliga" förhållanden. I framtiden kan kanske apparater som avger sådana ljud bli kommersiellt tillgängliga.
Läs mer om hörseln och hur den fungerar på en annan sida.
Referenser
N. Aflitto and T. DeGomez: Sonic pest repellents (Cooperative Extension, University of Arizona, 2015).
M. Alicandri-Ciufelli et al.: Mastoid - a vestigial function in humans? (Medical Hypotheses 78:364–366, 2012).
K. Ashihara: Hearing thresholds for pure tones above 16 kHz (JASA Express Letters 122:EL52-EL57, 2007).
J. F. Corso: Bone-conduction thresholds for sonic and ultrasonic frequencies (Journal of the Acoustical Society of America 35: 1738-1743, 1963).
H. G. Dieroff and H. Ertel: Some thoughts on the perception of ultrasonics by man (Archives of oto-rhino-laryngology 209:277-290, 1975).
H. Hosoi: Activation of the auditory cortex by ultrasound (Lancet 351:496-497, 1998).
M. L. Lenhardt: Eyes as fenestrations to the ears -
a novel mechanism for high-frequency and ultrasonic hearing (International Tinnitus Journal 13:3–10, 2007).
S. Nakagawa, C. Fujiyuki, and T. Kagomiya: Development of a bone-conducted ultrasonic hearing aid for the profoundly deaf - evaluation of sound quality using a semantic differential method (Japanese Journal of Applied Physics 52:07HF06, 2013).
T. Nishimura et al.: Ultrasonic masker clarifies ultrasonic perception in man (Hearing Research 175:171-177, 2003).
T. Okayasu et al.: Human ultrasonic hearing is induced by a direct ultrasonic stimulation of the cochlea (Neuroscience Letters 539:71– 76, 2013).
T. Oohashi et al.: Inaudible high-frequency sounds affect brain activity - hypersonic effect (Journal of Neurophysiology 83:3548-3558, 2000).
R. J. Pumphrey: Upper limit of frequency for human hearing (Nature 4222:571, 1950).
Till början på sidan
Till "Djurfakta"
|
