 |
Den här tropiska dubbelfotingen tycks ha flera hundra ben. Men inga så kallade "tusenfotingar" har så många som tusen ben, se svaret nedan. Tittar man noga ser man att djuret har två par ben mellan varje synlig segmentgräns. Varje på utsidan synligt segment omfattar nämligen ursprungligen två segment. Mångfotingarna andas, precis som insekterna, med hjälp av ett trakésystem, ett förgrenat rörsystem som mynnar på kroppsytan i varje segment. Mynningarna kallas spirakler. Man har hittat fossil av dubbelfotingar från silurperioden i Skottland. De är cirka 425 å miljoner år gamla. Man har identifierat spirakler på dessa fossil. Det är omöjligt att andas med trakéer i vatten. De skotska fossila dubbelfotingarna måste alltså ha andats luft. De är de äldsta landdjur vi känner till. Senare under karbonperioden (cirka 360-300 år före nutid) fanns det gigantiska mångfotingar, läs om dem i nästa svar. Courtesy of Dohduhdah, from Wikimedia Commons, in the public domain. |
|
Hur många fötter har en tusenfoting? Varför har bläckfiskar åtta eller tio armar?
Ett bättre namn på tusenfotingar är mångfotingar. Alla mångfotingar har färre ben än tusen. Alla mångfotingar har en kropp som innehåller många segment. Gränserna mellan segmenten syns på djurens utsida. Det finns fyra slags mångfotingar. Enkelfotingar (Chilopoda) har ett par ben per segment (utom det första och de tre sista segmenten). De anges ha mellan 15 och 180 par ben, alltså högst 360 ben totalt. Hos dubbelfotingarna (Diplopoda) är de flesta segmenten parvis sammansmälta. Varje sådant dubbelsegment har två par ben. Dubbelfotingar anges ha mellan 17 och 375 par ben, alltså högst 750 ben totalt. Dvärgfotingarna (Symphyla) har bara tolv par ben. Fåfotingarna (Pauropoda), slutligen, har endast nio till elva par ben. De fyra grupperna av mångfotingar är troligen inte närmare släkt med varandra.
Hos både dubbelfotingar och enkelfotingar har några benpar omvandlats till käkar som sönderdelar maten innan djuren sväljer den. Hos enkelfotingarna är dessutom det främsta benparet omvandlat till ett par käkfötter med kraftiga klor. Genom klorna kan de spruta ut gift när de angriper sitt byte. Dubbelfotingarna lever på multnande växtmaterial. Enkelfotingarna är rovdjur.
En del bläckfiskar har tio armar, en del åtta armar och ett fåtal (släktet Nautilus) 80-90 armar. Jag tror inte att någon vet varför det är på det viset. 2004, 2012, 2013.
Anders Lundquist
Till början på sidan
 |
Enkelfotingen Scolopendra polymorpha. Notera att den har ett par ben på varje segment, se vidare texten nedan. Till vänster syns huvudet med de långa ledade antennerna. Till höger syn bakänden med de långa bakersta benen. Courtesy of Ken-ichi Ueda from Encyclopedia of Life under this CC License. |
|
Jag jobbar i en förskoleklass. En fråga som vi har jobbat med är "varför föder tusenfotingar myror"? Alltså varför har "ungarna" färre ben till en början? Och när växer de nya benen ut?
Det är mycket bra frågor. Man vet inte varför nykläckta "tusenfotingar" oftast har just sex gångben. Ett enkelt svar på den andra frågan är att "tusenfotingar" fortsätter att tillväxa och utvecklas efter det att de har kläckts ur ägget. Medan de utvecklas bildar de allt fler och fler ben. Det är inte så konstigt. Barn fortsätter ju att växa och utvecklas efter födelsen. En viktig skillnad är dock att barnen inte får fler och fler ben. Och det är ju tur att det inte är på det viset. Men frågan är intressant så här kommer ett längre svar.
"Tusenfotingar" bör egentligen kallas mångfotingar, eftersom ingen av dem har så många som tusen ben. Läs om antalet ben hos mångfotingar i föregående svar. När man talar om tusenfotingar tänker man väl främst på dubbelfotingar (Diplopoda) och enkelfotingar (Chilopoda). Länken ovan visar en bild av en jättestor dubbelfoting. Dubbelfotingar kläcks, som du påpekar, ur ägget med ett fåtal benpar, vanligen tre par. Många enkelfotingar kläcks också med sex ben, medan andra redan som nykläckta har en fullständig benuppsättning. Mångfotingarna kan ha varit de första djur som anpassade sig till landliv, för mer än 425 miljoner år sedan, läs om fossila mångfotingar i bildtexten till föregående svar och i bildtexten nedan.
De flesta nykläckta mångfotingarna har alltså sex ben, precis som insekter. Detta är dock inte, som man skulle kunna tro, ett tecken på att de är nära släkt med insekter. Numera anser man att insekter och mångfotingar inte har en gemensam urfader. Molekylärbiologiska jämförelser mellan DNA i djurens arvsmassor ger stöd för denna åsikt. Texten fortsätter under bilderna.
 |
 |
Överst ses ett fossil av det gigantiska leddjuret Arthropleura, som troligen var en mångfoting. Underst ses fossila spår som tros härröra från Arthropleura. Jämför spårvidden med de torra grästorvorna! Djuret kunde bli 2-3 meter långt. Arthropleura är ett av de största landlevande ryggradslösa djuren som någonsin existerat. Under karbonperioden (cirka 360-300 år före nutid) och permperioden (cirka 300-250 år före nutid) levde ett flertal gigantiska leddjur, förutom Arthropleura även jättestora kackerlackor och trollsländor. Orsaken till att dessa djur kunde bli så stora är förmodligen att syrehalten i atmosfären då var mycket högre än nu. Trakésystemets syrgasupptagande förmåga begränsar nämligen sannolikt insekters och mångfotingars storlek. Läs om trakésystemet och de största insekterna på en annan sida. From Encyclopedia of Life, courtesy of Ghedoghedo and Senckenberg Museum in Frankfurt under this CC License (above) and Ashley Dace under this CC License (below). |
|
Leddjuren är en djurstam som består av insekter, kräftdjur, mångfotingar, spindeldjur och de utdöda trilobiterna. Alla leddjur är uppdelade i segment längs med kroppen, från huvud till bakände. De flesta segmentgränserna syns ofta som ringformade fåror på djurens utsida. Hos kräftdjur och mångfotingar bär nästan alla segment ett par ben. Dubbelfotingarna har dock "falska segment". Hos dem avgränsar de flesta fårorna på utsidan av kroppen två segment. De "falska segmenten" bär således två par ben. Ett undantag är de tre segment, som bär de tre främsta paren gångben, och som finns redan hos det nykläckta djuret. Läs mer om segmentering på en annan sida.
Man tror att leddjuren ursprungligen bildade segment genom att segmenten, ett efter ett, växte fram ur en tillväxtzon i bakänden. Så är det också hos de flesta nutida leddjur. Hos dem bildas dock de främsta segmenten samtidigt. Detta sker under embryots (fostrets) utveckling inuti ägget, innan tillväxtzonen börjat bilda de bakre segmenten. Tillväxtzonen börjar sedan bilda segment redan under embryots utveckling. Hos en del leddjur. till exempel insekter, är alla segmenten färdigbildade när ägget kläcks. Hos andra, till exempel de flesta mångfotingar, fortsätter tillväxtzonen att bilda segment efter segment efter kläckningen. Samtidigt ökar förstås antalet ben. För att tillväxten ska kunna ske måste mångfotingarna, precis som insekter, under sin utveckling genomgå ett antal "hudömsningar". Då kastar de av sitt hårda yttre skelett (kutikulan) och bildar ett nytt rymligare skelett, som ger utrymme för tillväxt.
Utvecklingen från befruktat ägg till vuxen individ sker ju inte bara under embryots utveckling i ägget. Det fortsätter efter äggets kläckning. Hos människor fortsätter det efter det att barnet fötts. Kläckningen av ägget behöver alltså inte ske på ett visst utvecklingsstadium. Olika djur kläcks vid olika utvecklingsstadier. En del fågelungar kläcks tidigt och är helt hjälplösa, utan fjädrar. Andra kläcks sent, har dun och kan springa omkring med det samma. Samma sak gäller mångfotingar, även om de kan klara sig själva redan från det att de kläckts. En del kläcks tidigt under utvecklingen, andra sent. 2014.
Anders Lundquist
Till början på sidan
Jag heter Elin och är sju år. Här kommer min fråga om hundar. Varför har hundar fyra ben?
Det är en mycket bra fråga. De flesta djur har en högersida och en vänstersida. Om de har ben så har de därför lika många ben på båda sidor av kroppen. Därför har alla djur ett jämnt antal ben, till exempel två, fyra, sex eller åtta stycken. Varför har då hunden fyra ben? Det beror på att den, precis som människan och alla andra däggdjur, härstammar från utdöda fiskar som hade två par fenor längs med sidorna, ett par bröstfenor och ett par bukfenor. Dessa fyra fenor utvecklades till de fyra ben som vi ser hos de flesta groddjur, kräldjur, fåglar och däggdjur. Fåglarnas vingar och människornas armar var från början gångben.
Fiskar med tre par fenor har förmodligen aldrig funnits. Men låt oss låtsas att hundar och människor hade härstammat från fiskar med tre par fenor. Då hade hundarna haft sex ben och människorna kanske fyra armar och två ben! Tänk vad mycket man kunde ha gjort med fyra armar!
Den som vill veta mer om detta intressanta ämne kan läsa artikeln "Två, fyra, sex, åtta eller fler ben? Om extremiteternas evolution hos djuren" på en annan sida. 2005, 2014.
Anders Lundquist
Till början på sidan
Hej. Varför finns det inga levande varelser med tre, fem eller sju ben?
Som en anpassning till att röra sig så är de flesta djur bilateralsymmetriska. Det innebär att de har ett (och endast ett) symmetriplan som delar dem i två halvor som är spegelbilder av varandra. Läs om bilateralsymmetri på en annan sida.
En följd av detta är att djuren får ett jämnt antal gångben (lika många på varje sida): fyra hos däggdjur, två hos fåglar (frambenen är omvandlade till vingar), sex hos insekter, och åtta hos spindlar. Läs dock om kängurugång på en annan sida.
En del djur är radialsymmetriska, läs om radialsymmetri på en annan sida. Sådana djur kan ha ett udda antal benliknande utskott. Ett exempel är sjöstjärnor som oftast har fem armar. 2004.
Anders Lundquist
Till början på sidan
Till "Svar på frågor"
|
