Spökdjuren (några arter av släktet Tarsius) lever i den sydostasiatiska övärlden. De tillhör, tillsammans med halvapor och högre primater, ordningen primater bland däggdjuren. Till halvaporna hör bland andra lemurerna på Madagaskar och galagoerna i Afrika. De högre primaterna omfattar grupperna apor (östapor i Afrika och Asien samt västapor i Amerika) och hominoider (gibboner, orangutanger, gorillor, bonobon, schimpansen och människan). Det finns flera utdöda människoarter ("förmänniskor"), men alla nu levande människor tillhör samma art.
Spökdjuren intar något av en mellanställning mellan halvapor och högre primater. Spökdjurens välutvecklade synsinne och framåtriktade ögon är egenskaper som förenar dem med de högre primaterna. Spökdjurens ögon är enorma i förhållande till deras skalle. Om vi människor hade haft lika stora ögon till vår skalle, så skulle ögonen varit stora som äpplen. Stora ögon släpper in mera ljus, vilket gör dem ljuskänsligare, en fördel för nattaktiva djur. Spökdjurens ögon är så stora att de inte kan r–ra sig i ögonhålorna. I gengäld kan spökdjuren, i likhet med ugglorna, vrida huvudet 180 grader så att de tittar rakt bakåt. Texten fortsätter under bilderna.
Spökdjurens nos påminner också om nosen hos de högre primaterna. Den är nämligen kort och täckt med samma torra hud som finns i resten av ansiktet. Halvapornas nos är i regel längre och ytterst täckt med fuktig hud. Halvaporna har alltså precis som hunden en fuktig nos, ett så kallat rhinarium ("sniffbula").
Spökdjuren är nattaktiva rovdjur som lever i träden. Födan består av insekter och andra små djur. Spökdjuren har starkt förlängda bakben som gör dem mycket bra på att hoppa. Bakbenen är ungefär dubbelt så långa som kroppen. Märkligt nog är det vristens ben (i synnerhet hälbenet och båtbenet) som är mest förlängda. Du kan läsa mer om spökdjur på engelska ("tarsiers") på "Primate Info Net".
Referenser
K. Gron and N. Grow: Primate factsheets. Tarsier (Tarsius), Taxonomy, morphology and ecology (Primate Info Net, University of Wisconsin-Madison, updated 21 November 2011).
P. Myers et al.: Tarsius, tarsiers (Animal Diversity Web, University of Michigan, retrieved 3 November 2016).
Till början på sidan
Till "Djurfakta"
|