|
Komodovaranen (Varanus komodoensis) är den största nu levande ödlan. Det största uppmätta exemplaret lär ha varit 3,13 meter långt och vägt 166 kilogram. Vikten kan dock ha inkluderat en stor mängd ospjälkad föda i magtarmkanalen. En vikt på 70 kilo är mer normalt. Komodovaranen finns på den indonesiska ön Komodo och ett antal angränsande öar. Den lever till stor del på större djur, till exempel hjortar, som den sliter sönder med sina kraftiga sågkantade tänder.
Komodovaranen är en tandhygienists mardröm. I tändernas fördjupningar trivs nämligen en rikhaltig bakterieflora. Man trodde förr att en komodovaran dödar sina bytesdjur genom att infektera dem med dessa bakterier och att bytena så småningom dör av "blodförgiftning" (sepsis). Men då måste varanen spåra upp bytet och risken är stor att en annan varan äter upp det.
Man har emellertid numera hittat gifter i saliven hos flera ödlearter, bland annat varaner och leguaner. Man vet nu att komodovaranen har giftkörtlar, som mynnar i munhålan och att den d–dar bytena med hjälp av gift, inte bakterier. Tidigare trodde man att det bara fanns två giftiga ödlearter, gilaödlan ("gilamonstret") och dess släkting skorpiongiftödlan, båda i Nordamerika. Texten fortsätter under bilden.
 |
Ett skelett av den utdöda varanen Varanus priscus från Australien. Den är den största kända landlevande ödlan. Man har uppskattat dess maximala kroppslängd till 4,5 m eller mer. Den levde under pleistocenepoken (från 2,6 miljoner till 10 000 år före nutid). Dess levnadssätt påminde förmodligen om komodovaranens. Den var också en nära släkting till komodovaranen och hade liknande tänder. Det är därför sannolikt att den dödade sina byten med hjälp av gift. I så fall är den det största giftbeväpnade rovdjur som man känner till.
De största –dlorna man känner till över huvud taget är de marina mosasaurierna som var toppredatorer i havet under yngre krita (cirka 100-65 miljoner år före nutid). Vissa mosasaurier kunde bli mer än 10 m långa. De var besläktade med dagens varanödlor. From the Melbourne Museum. Courtesy of Casliber, from Wikimedia Commons, in the public domain. |
|
Komodovaranens giftkörtlar mynnar i munhålan mellan tänderna. Tänderna är sågtandade med grunda fåror. De är inte försedda med djupa fåror eller giftkanaler, genom vilka giftet kan sprutas in i bytet. Djupa fåror finns bland annat hos de ovan nämnda arterna gilaödlan och skorpiongiftödlan, hos flera giftiga näbbmöss och hos många giftormar. Andra giftormar är försedda med kanaler i gifttänderna.
Komodovaranens gift innehåller flera komponenter. Två av dessa ämnen ger ett kraftigt blodtrycksfall, som troligen leder till cirkulatorisk chock, så att bytesdjuren inte kan fly. Ett annat ämne i giftet hämmar blodlevringen, s att bytet förblöder.
Komodovaranens skalle är inte särskilt kraftig och den kan inte bita med stor kraft. Sannolikt biter den tag i bytet och motstår dragkraften, när bytet försöker komma loss. Dess tänder åstadkommer då djupa sår. Därefter tömmer varanen giftkörtlarna i såren.
Hjärtat hos varanödlor är trerummigt, precis som hos andra ödlor. Men varanhjärtats kammare är försett med inbuktande skiljeväggar som gör att det fungerar nästan som däggdjurens fyrrummiga hjärta. Läs om ryggradsdjurens hjärtan och om varanernas märkliga hjärta på andra sidor.
Referenser
Texten har uppdaterats och utökats år 2015.
B.G. Fry et.al.: A central role for venom in predation by Varanus komodoensis (Komodo dragon) and the extinct giant Varanus (Megalania) priscus. (Proceedings of the National Academy of Science USA 106:8969-8974, 2009).
Natural History Museum, London: Varanus prisca, giant monitor lizard (retrieved 18 February 2015).
Smithsonian Institution: Komodo dragon (retrieved 18 February 2015).
Till början på sidan
Till "Djurfakta"
|
