 |
Bild 1. De tränade bina flög först till landmärket (bilen) och sedan till utfodringsplatsen (svart pil). Till slut flög de raka vägen hem till kupan (röd pil). |
|
Navigeringen hos en liten insekt som biet kräver faktiskt både inlärning och minne. Bin använder bland annat solen och olika landmärken som hjälp när de navigerar mot ett mål. Dessa ledtrådar hjälper bina att finna rätt flygriktning och att orientera sig i sin omgivning.
Här kommer jag först att berätta om hur föremål på marken kan användas vid navigering. I en försöksserie studerade man hur bin använder landmärken för att hitta vägen när de samlar föda. Se bild 1 ovan. Först tränade man en grupp bin att samla föda på en utfodringsplats (Mat) som låg i närheten av en bil (Bil) cirka 175 meter från bikupan (Kupa). Det hela skedde på öppen bar mark som saknade andra landmärken än bilen. Den heldragna svarta pilen visar hur de tränade bina tog sig till utfodringsplatsen. De flög först mot bilen som fungerade som landmärke för dem. Sedan svängde de åt vänster och nådde fram till utfodringsplatsen. Den streckade svarta linjen visar närmaste vägen tillbaka till bikupan. Den röda pilen visar den riktning i vilken de tränade bina återvände till kupan. De flög alltså raka vägen tillbaka till kupan.
 |
Bild 2. I det första försöket hittade bina till utfodringsplatsen (svart pil). Men de lärde sig inte den nya vägen till kupan, utan flög i fel riktning när de skulle hem (r–d pil). |
|
I det första försöket ändrade man läget på bilen och utfodringsplatsen så att båda förflyttades 30 grader åt vänster. Se bild 2 ovan. De tränade bina flög först ut från kupan i den intränade riktningen, sedan i en kurva tills de hittade bilen och sist till utfodringsplatsen (svart pil). Men när de skulle tillbaka till bikupan flög de i samma riktning som tidigare (r–d pil), vilket innebar att de inte flög mot sin kupa!
 |
Bild 3. I det andra försöket måste bina leta efter utfodringsplatsen, när de kom fram till bilen (svart pil). Men de lärde sig genast den nya vägen till kupan (r–d pil). |
|
I det andra försöket så förflyttade man bara utfodringsplatsen 30 grader åt vänster och lät bilen stå kvar. Se bild 3 ovan. Denna gång flög bina först direkt till bilen för att sedan börja leta åt vänster på jakt efter utfodringsplatsen (svart pil). När de hittat utfodringsplatsen och skulle tillbaka till bikupan flög de inte i den tidigare inlärda riktningen, utan i den riktning som ledde tillbaka till kupan, det vill säga de flög nu rätt väg (r–d pil).
Resultaten visar klart att bina använder inlärda landmärken för att orientera sig i sin omgivning. Men om omgivningen förändras, kan bina inte alltid lära om. I det första försöket var förhållandet mellan landmärket och matstället oförändrat. Då kunde bina inte lära sig den nya flygriktningen hem, utan flög tillbaka i den gamla riktningen. I det andra försöket, där förhållandet mellan landmärke och utfodringsplats ändrats, märkte bina att utfodringsplatsen låg i en annan riktning från kupan. De lärde in den nya riktningen och flög rätt väg tillbaka till kupan. Binas inlärning är således beroende av skillnaden mellan förväntade och verkliga stimuli. Det är fantastiskt vad en liten insektshjärna kan åstadkomma!
Bina använder flera andra metoder för att hitta nektar och för att hitta hem till kupan. De har ett magnetiskt sinne, allts en kompass, som gör att de kan identifiera väderstrecken. De kan också orientera sig med hjälp av solen och kompenserar då för solens rörelse över himlavalvet med hjälp av sin inre biologiska klocka. Om solen är täckt av moln räcker det att biet kan se en flik av himlen. Med hjälp av himmelsljusets polariseringsegenskaper inom det ultravioletta området kan de avgöra var solen befinner sig. På nära håll kan biet hitta en nektarbärande blomma med hjälp av dess doft och dess färg. Många blommor är försedda med speciella mönster, nektartecken, som lockar insekter. Nektartecknen är ofta färgade i ultraviolett, vilket innebär att bin, men inte människor kan se dem. Läs om nektartecken på en annan sida. Texten fortsätter efter videon.
|
Genom att dansa kan ett honungsbi visa de andra bina vägen till blommor som innehåller nektar. Läs vidare i texten nedan. From YouTube, courtesy of Titzman. |
|
Ett arbetarbi kan meddela andra nektarsamlande bin var en nektarkälla befinner sig. Det utför då den så kallade bidansen. Det rör sig då i form av en åtta, vanligen på en lodrät vaxkaka. Åttan är hoptryckt så att biet rör sig längs en rak linje mellan de båda ringarna i åttan. När biet rör sig längs denna raka linje vippar det med bakkroppen. Lodlinjen längs med vaxkakan motsvarar riktningen mot solen i horisontalplanet. Den räta linje längs med vilken det dansande biet vippar med bakkroppen svarar mot riktningen till nektarkällan. Vinkeln mellan lodlinjen och vickningslinjen motsvarar alltså vinkeln mellan solen och nektarkällan i terr”ngen. Om biet dansar med huvudet uppåt ligger nektarkällan inom den halvcirkel av horisonten, ovanför vilken solen befinner sig p himlen. Om biet dansar med huvudet nedåt ligger källan inom den motsatta halvcirkeln.
Om nektarkällan ligger nära genomförs dansen snabbt. Ju längre bort nektarkällan är belägen, desto långsammare genomförs dansen. Om nektarkällan ligger mycket nära, dansar biet inte i en åtta, utan i cirklar med varannan cirkel medurs, varannan moturs. Då genom söker de andra bina området närmast kupan i alla riktningar.
I samband med dansen insuper bina också den blomdoft, som det dansande biet för med sig frÂn nektark”llan, något som hjälper dem att hitta de eftertraktade blommorna.
Läs om bisamhällets luftkonditionering och om bisamhällens och getingsamhällens livscykel under loppet av ett år på andra sidor.
Referenser
Texten har uppdaterats och utökats år 2013 av Anders Lundquist.
R.W. Hill, G.A. Wyse, and M. Anderson: Animal Physiology (3rd ed, Sinauer, 2012).
R. Menzel, K. Geiger, L. Chittka, J. Joerges, J. Kunze och U. Müller: The knowledge base of bee navigation (Journal of Experimental Biology 199:141-146, 1996).
Till början på sidan
Till "Artiklar om djur"
|
