 |
Här lagrar honungsbin (Apis mellifera) sin honung i vaxkakornas celler. Arbetsbina förvarar den från blommor insamlade nektarn i en utvidgad del av matstrupen. När vattenhalten minskat, lagras den koncentrerade nektarn som färdig honung i vaxkakeceller som är tillslutna med lock av vax. Det är ingen tillfällighet att cellerna i tvärsnitt bildar nästan perfekta regelbundna sexhörningar. Med denna form åtgår det den minsta möjliga mängden byggmaterial i form av vax. Courtesy of Richard Bartz from Wikimedia Commons under this CC License. |
|
Min son på 13 år undrar vad getingar och bien gør på vintern? Hur klarar de sig, går de i dvala? Jag kom sjelv på att jag faktiskt inte riktigt vet, men fick ett tips av en vennina att fråga her. Ønskar en fortsatt fin dag och helg.
Hos den vanliga getingen grundar en befruktad hona på våren en koloni som hon till en början med sköter om själv. Hon börjar bygga ett bo och lägger befruktade ägg i det. Äggen utvecklas först till larver, sedan till puppor och till slut till arbetargetingar. Arbetarna är honor som inte kan fortplanta sig. Allt fler arbetare kläcks och de tar så småningom över bobygget, födoinsamlingen och yngelvården. Under tiden koncentrerar sig samhällets grundare, drottningen, på att lägga ägg. Framåt eftersommaren lägger drottningen ägg som utvecklas till nya drottningar och till hanar. Hanar kläcks ur obefruktade ägg. Hanarna parar sig med drottningarna som lagrar spermierna i sin kropp. I detta tillstånd övervintrar drottningarna i en slags dvala som kallas diapaus. Alla hanar och arbetare dör däremot på hösten. Det gamla boet överges och återanvändes inte. De övervintrande drottningarna blir sedan aktiva på våren och grundar nya samhällen.
Hos honungsbiet övervintrar hela samhället, bestående av drottningen och arbetarna, i sin kupa. En drottning kan leva i flera år. Under hela denna tid lagrar hon spermierna hon mottog när hon en gång som ung parade sig. Arbetsbin lever normalt 5-6 veckor, men de arbetsbin som föds på eftersommaren och hösten överlever vintern. Precis som hos getingar utvecklas de flesta befruktade äggen till arbetare som är icke fortplantningsdugliga honor. Obefruktade ägg utvecklas till hanar (drönare). Larver från befruktade ägg som föds upp med en särskild föda (drottninggelé) utvecklas till nya drottningar som kan para sig med drönare. Kvarvarande drönare motas ut ur kupan på hösten och kan inte övervintra.
Både sommartid och vintertid fungerar ett bisamhälle som en "superorganism" som reglerar temperaturen i kupan. Bina kan upprätthålla en konstant temperatur på +32 till +36 °C kring kupans bikakor, trots att temperaturen utanför kupan varierar mellan -30 och + 50 °C.
I kyla klumpar arbetarna ihop sig och börjar "darra", ungefär som vi människor gör när vi fryser. Bina drar ihop och slappar av flygmusklerna med mycket täta mellanrum, utan att detta leder till att de flyger. Då bildas värme som höjer kupans temperatur.
När kupan är för varm samlas arbetarna och fläktar med vingarna i en viss riktning. Detta ger upphov till en kylande luftström som går in i kupan. När det blir ännu varmare flyger andra arbetare ut och samlar in vatten som de sprider i kupan. När detta vatten avdunstar till luftströmmen blir kupan svalare, på samma sätt som då människor svalkas när svetten avdunstar på huden. Läs mer om luftkonditionering hos honungsbin på en annan sida.
Hos bin, getingar och andra steklar härstammar hanarna märkligt nog från obefruktade ägg och har därför hälften så många kromosomer som honorna. Hanarna är därmed haploida, precis som könsceller (äggceller och spermier). Honorna har två exemplar av varje kromosom, de är diploida. Hos nästan alla andra djur är både honor och hanar diploida. 2012.
Anders Lundquist
[Dette er jo flott, så bra, mange takk for all informasjon. Nå tenker jeg vi har en god, og lang samtale sammen når vi går tur til kvelden, sønnen min og jeg! Ønskar en fin dag videre.]
Till början på sidan
 |
Inuti en stor myrstack är temperaturen olika på olika djup. Vid behov kan myrorna söka sig till en behaglig temperatur. Under den kalla årstiden kan vissa myror övervintra på frostfritt djup. Courtesy of Marion Zöller from Encyclopedia of Life under this CC License. |
|
Svettas myror? Hur myror och andra insekter klarar värme och kyla
Svettning förekommer bara hos däggdjur. En del däggdjur använder svettning för att kyla av sig när de är för varma. När svetten avdunstar till vattenånga förlorar kroppen värme och blir svalare. Människan och hästen är exempel på däggdjur som kyler sig genom att svettas. De flesta däggdjur kyler sig i stället genom att flämta. Läs om hur däggdjur svettas och flämtar på en annan sida.
Myror svettas inte. De är växelvarma ("kallblodiga"). Växelvarma djur håller för det mesta ungefär samma kroppstemperatur som omgivningen. De kan inte kyla sig själva genom svettning eller flämtning. De kan inte heller bilda tillräckligt med värme i sin egen kropp för att värma upp sig när det är kallt. Men de kan söka sig till svala ställen, när de är för varma. De kan också uppsöka varma ställen, när de är för kalla, till exempel till en solig plats. Vissa ökenmyror är extremt värmetåliga och kan leta efter föda på ökensanden med en kroppstemperatur på mer än 50 °C. Läs om extremt värmetåliga och fryståliga djur på en annan sida.
Det är lättare för små djur än för stora att hitta ställen med behaglig temperatur. Insekter och möss kan till exempel krypa ner i jordhålor, när det är för varmt eller för kallt. Insekter och små ryggradslösa djur kan ofta hitta ett litet område nere i marken, där temperaturen är precis lagom. Man säger att de söker sig till rätt mikroklimat. Djupt ner i stacken är temperaturen behaglig för myrorna under en stor del av året.
På vintern lever många smådäggdjur och insekter under snön, där det är betydligt varmare än på snöns yta. Läs om vinteraktiva insekter och spindlar längre ner på denna sida. Större djur har oftast svårare att fly undan stark hetta och kyla. Kameler kan inte gräva ner sig i ökensanden och renar kan inte gräva ner sig i snön.
Några växelvarma djur kan värma upp sig med hjälp av värme, som de själva bildar. Men dessa djur kan inte hålla sig varma hela tiden i hela kroppen, något som de jämnvarma däggdjuren och fåglarna kan. Läs om varma fiskar, ödlor och insekter på en annan sida.
På vintern kan många växelvarma djur klara minusgrader utan att frysa till is eller överleva trots att de fryser till is. Läs om hur insekter klarar frysgrader längre ner på denna sida. Läs också nästa svar. 2016.
Anders Lundquist
Till början på sidan
Hur klarar myrorna vintern?
När det gäller stackmyror så har man mätt temperaturen i en stor stack under vintern och funnit att det inte frös nere under stacken där myrorna övervintrar. Hur det är i mindre stackar är inte känt men förmodligen kan det frysa ganska ordentligt där myrorna befinner sig. Andra myror som inte bor i stackar kan klara åtminstone -20 °C.
Läs om hur insekter klarar frysgrader nedan på denna sida. 2004.
Per Douwes
Till början på sidan
 |
Detta ser ut att vara en vindsfluga (släktet Pollenia). Den kännetecknas av de guldfärgade borsten på mellankroppens översida. Det finns flera arter av vindsflugor. De är släkt med köttflugorna (Sarcophaga) och spyflugorna (Calliphora). De senares larver lever i ruttnande kött, vindsflugornas lever däremot parasitiskt i daggmaskar. Läs om likmaskar på en annan sida. Courtesy of Alvesgaspar from Wikimedia Commons under this GNU License. |
|
Jag har två stycken flugor mellan mina fönsterglas i köket. De lever tydligen "hur länge som helst"! Jag har sett dem i minst två månader. Jag trodde att de var i någon slags dvala under vintern, men de rör på sig ibland. Hur kan de överleva och hur länge?
Insekter övervintrar i ett vilstadium som kallas diapaus. Det sker en rad förändringar i kroppen i samband med diapausen. Dessa förändringar ger bland annat ett skydd mot frostskador. Läs om insekters frostskydd i nästa svar.
Insekterna håller ju samma kroppstemperatur som omgivningen. Den låga kroppstemperaturen under vintern gör att ämnesomsättningen sjunker och mindre mängd upplagsnäring förbrukas då. I detta tillstånd kan insekterna klara hela vintern med den upplagsnäring de har i form av fett och kolhydrater.
Olika flugarter övervintrar i olika stadier av livscykeln, antingen som ägg, larver, puppor eller vuxna. Man måste se flugorna för att kunna artbestämma dem, men de flugor du har kan vara vindsflugor. Dessa flugarter är kända för att övervintra som vuxna, ofta inomhus. Läs om vindsflugor på "Linné on line".
Flugorna kan röra sig om temperaturen är tillräckligt hög. Ju varmare det är, ju mer benägna är de att röra sig. 2011, 2012.
Anders Lundquist
Till början på sidan
 |
En husfluga (Musca domestica). Den kännetecknas av de fyra svarta längsgående ränderna på mellankroppen och den enda svarta randen längs med ryggen på den ofta gulaktiga bakkroppen. Larverna trivs bäst i gödsel, men kan klara sig i andra multnande rester av växter eller djur. Någon har räknat ut att ett par husflugor under fem månader och under för dem perfekta förhållanden skulle kunna ge upphov till cirka 200 miljarder miljarder (en tvåa följd av 20 nollor) avkomlingar. Lyckligtvis gör de inte det. Ännu värre hade det blivit, om miljön hade tillåtit förökning året om under perfekta förhållanden. Läs artikeln "Hur många flugor kan en flughona ge upphov till under ett år? Om exponentiell tillväxt, dödens betydelse och naturligt urval" på en annan sida. Courtesy of James K. Lindsey at Ecology of Commanster under this CC License. |
|
Hur övervintrar husflugan? Vad är det som gör att den går dvala, vad händer i kroppen? - Om insekters övervintring.
Husflugan övervintrar som larv eller puppa skyddad inuti i gödselhögar eller andra skyddade platser. Detta till skillnad från vindsflugan som övervintrar som vuxen, se föregående svar, Här följer utförlig information om hur insekter övervintrar.
Insekter övervintrar i ett vilstadium som kallas diapaus. Olika insekter går i diapaus under olika stadier av livscykeln: som ägg, larver, puppor eller vuxna. Diapausen hos insekter utlöses oftast av ljusklimatet, det vill säga av att dagen blir kortare och natten längre. Temperatursänkningen under hösten kan också spela en roll. Dessa stimuli påverkar i regel hormonella system i kroppen. Hormonerna ger upphov till förändringar i insekten som gör att den kan överleva vintern. Dessa förändringar innebär framför allt anpassningar till att klara frysgrader. Det förekommer fyra typer av sådana anpassningar hos insekter.
Insekter kan vara underkylda, det vill säga de håller en temperatur under fryspunkten utan att de fryser till is. Bildning av iskristaller underlättas av det finns små partiklar (groddar) på vilka kristallerna kan börja växa. I underkylda insekter saknas sådana groddar nästan helt. Risken för att frysa till is blir då så liten att de flesta individerna kan överleva en hel vinter underkylda utan att frysa till is.
Insekter kan i stället höja koncentrationen av ämnen i kroppsvätskorna som sänker fryspunkten. Exempel på sådana ämnen är glycerol och sorbitol.
En tredje möjlighet är att insekterna innehåller så kallade antifrysproteiner som hindrar iskristaller från att tillväxa och därmed sänker fryspunkten på ett annat sätt än glycerol och sorbitol.
Slutligen kan vissa insekter tåla isbildning i vävnaderna. Det finns då groddar utanför cellerna som gör att iskristallerna bildas där och inte inne i cellerna, där kristallerna skulle ställa till med skada. När vatten åtgår till att bilda iskristaller blir cellinnehållet mer koncentrerat och dess fryspunkt sänks därmed. Ofta ansamlas även i detta fall ämnen som sorbitol och glycerol. Dessa ämnen skyddar cellens beståndsdelar. Läs mer om hur djur klarar frysgrader i andra artiklar på denna sida. 2004, 2012.
Anders Lundquist
Till början på sidan
 |
Zebraspindeln (Salticus scenicus) är en hoppspindel. Den spinner inte nät. I stället smyger den sig på sitt byte och fångar det genom att hoppa på det. Den ser mycket bra. Läs om hoppspindlars ögon på en annan sida. Courtesy of Kurtis Himmler from Encyclopedia of Life under this CC License. |
|
Var sover spindlar på natten och på vintern?
Det tillstånd som vi kallar sömn är belagt hos ryggradsdjur (ryggradsdjuren är däggdjur, fåglar, groddjur, kräldjur och fiskar). Sömn är till och med känt hos en del fiskar, men det finns också fiskar som inte sover. Hos ryggradslösa djur finns det olika typer av tillstånd med minskad aktivitet, men det kan vara vanskligt att avgöra om dessa tillstånd ska kallas sömn eller inte.
Flertalet spindlar är mest aktiva på natten och det kan tänkas att de har någon typ av viloperiod på dagen, t.ex. under en sten eller i en springa.
När det gäller vinterperioden kan olika spindelarter övervintra som ägg, som nymfer (i larvstadium) eller som vuxna. Det finns arter som kan vara aktiva också under vintern. Den stora mörka hjulspindeln Araneus umbraticus spinner sina nät då det är plusgrader året om. Arterna inom släktet Segestria som vi möter i skogen eller i fönsterspringorna i våra bostäder når könsmognad vid nyårstid. Sebraspindeln, Salticus scenicus, hoppar på våra husväggar soliga dagar året om.
De flesta spindlar övervintrar i marken. Hos övervintrande spindlar, liksom hos insekter, kan det finnas ett vilotillstånd som kallas diapaus. Diapausen är välstuderad hos insekter, men inte mycket är känt om diapaus hos spindlar. Hos en studerad spindelart utlöses diapausen främst av att dagarna blir kortare. Detta är säkrare än att gå i diapaus när det blir kallare. Djur som gör det senare kan lätt överraskas av en tidig köldperiod. Hos den undersökta spindeln kan både de unga djuren (nymferna) och de vuxna gå i diapaus.
Diapausen kännetecknas av en rad anpassningar att klara av frysgrader. Läs mer om sådana anpassningar hos insekter i föregående svar. Den spindel som jag nämnde ovan ansamlar under vinterns diapaus sorbitol och andra sockeralkoholer, ämnen som är skonsamma mot cellernas proteiner och kan tålas i höga koncentrationer. Sockeralkoholerna sänker kroppsvätskornas fryspunkt och hindrar därigenom att spindlarna fryser till is. Isbildning kan vara farligt och leda till att djuren dör av skador på cellerna. Den nämnda spindeln blir också underkyld under diapausen, det vill säga den fryser inte till is trots att kroppstemperaturen är lägre än kroppsvätskornas fryspunkt! Läs mer om underkylda djur på en annan sida. 1999, 2013, 2016.
Ronny Larsson
Anders Lundquist
Till början på sidan
 |
En snöslända (Boreus westwoodi) kryper omkring på snön i Norge. Läs mer i svaret nedan. Snösländorna har förkrympta vingar och kan inte flyga. De tillhör den lilla insektsordningen näbbsländor (Mecoptera) som vanligen känns igen på sitt näbblikt förlängda huvud. Courtesy of G Drange from from Encyclopedia of Life under this CC License. |
|
Jag gick över en sjöis häromdagen och blev lite förundrad över att cirka 100 m från land hitta levande spindlar på isen. Jag fann två olika spindelarter som båda var pigga. Det var ett par minusgrader. Men varför de var där kan jag inte räkna ut och fann inget när jag googlade. Hursomhelst "räddade" jag dem in till strandvegetationen, vet inte om det uppskattades. Det vore kul om det finns någon förklaring.
De flesta spindlar och insekter övervintrar på skyddade ställen i ett dvaltillstånd som kallas diapaus. Läs om spindlar i dvala i föregående svar.
Men det finns ganska många spindlar och insekter som är aktiva vintertid, dock inte vid lägre omgivningstemperaturer än cirka -6 °C. Men det finns flera undantag. "Snöflugan" Scoliocentra nigrinervis kan vara aktiv vid -16 °C! De vinteraktiva djuren är, precis som djur i diapaus, skyddade mot frysgrader genom att de är underkylda eller genom att de innehåller fryspunktssänkande ämnen, läs om sådana ämnen ovan på denna sida.
De flesta vinteraktiva ryggradslösa djur finns i det så kallade subnivala rummet under snön, där temperaturen kan vara kring 0 °C, även när det råder åtskilliga minusgrader ovanför snön. Många gnagare håller också till där. Där finns gott om föda för både växtätare och deras predatorer. Om temperaturen skulle bli för låg kryper dessa djur ner i marken.
Vissa små vinteraktiva insekter återfinns märkligt nog i mellanrummen mellan snöflingorna, inuti snön. Det handlar främst om hoppstjärtar (gruppen Collembola). En del av dem är förmodligen på väg upp till snöns yta, där de ibland kan förekomma i stora mängder. Andra gömmer sig kanske för att undgå att bli uppätna. Hoppstjärtarna är en ursprunglig grupp vinglösa insekter. De är försedda ett utskott i bakänden som de sprätter ut för att hoppa. De flesta av dem lever i jord, där de finns i stora mängder. De kan emellertid hoppa snabbare och längre ovanpå snön än nere i jorden. Den kolonibildande hoppstjärten Hypogastrura socialis utnyttjar troligen snön till att hoppande sprida sig till nya lokaler.
Rätt många spindlar och insekter är faktiskt aktiva ovanpå snön, i synnerhet vid milt väder. Vid stark kyla kan de dock retirera till det subnivala rummet. Du gjorde därför troligen rätt när du avlägsnade dina spindlar från isen så att de fick möjlighet att krypa ner genom snön. De hade nog hamnat på isen av misstag.
I en studie hittade man i norra Finland 100 spindelarter ovanpå snön! De flesta av dem lever troligen normalt i det subnivala rummet och var där på tillfälligt besök. Men arter av släktet Philodromus vaknar på senvintern uppe i träden. Då bildar de långa trådar och sprids sedan via vinden med hjälp av trådarna. Ibland hamnar dessa spindlar i stora mängder på snön, för att sedan troligen söka upp snöfria områden. Spridning med hjälp av trådar är vanligt hos spindlar och man har påträffat trådflygande spindlar högt uppe i atmosfären. En nordisk spindelart, Bolephthyphantes index, bygger faktiskt vågräta nät över fördjupningar i snön. I näten kan den fånga vinteraktiva hoppstjärtar och även bladlöss som blåst ner från träden.
Bland insekterna är snösländorna, släktet Boreus, och harkrankarna inom släktet Chionea berömda för att uppträda ovanpå snön. Båda släktena är vinglösa. De fortplantar sig på snön och lägger troligen äggen under snön. Detta är kanske en möjlighet att ge nästa generation en tidig start under våren. Snön ger dem också möjlighet att sprida sig genom att snabbt röra sig längre sträckor. De kan ju inte flyga. Boreus hoppar, medan Chionea går på snön. Även vintermyggor av släktet Trichocera är kända för att vara aktiva vintertid, ofta ovanför snön. 2013.
Anders Lundquist
Till början på sidan
 |
Vinbergssnäckan strävar vidare, kanske mot ett skuggigare och fuktigare område. Men den svettas inte. Vilket påminner mig om följande historia som förtjänar att vara sann. Den romantiske 1800-talspoeten Atterbom hade påbörjat en dikt med följande rader: "Solstrålarna, trängda tillhopa, / av floden ett eldhav berett, ...". En passerande kollega fick syn på pappersarket och avslutade strofen: "... och fiskarna svettas och ropa: / fy fan, vad här börjar bli hett!". Courtesy of BioImages - Virtual Field-Guide (UK). |
|
Svettas vinbergssnäckor? Om det är så, borde inte värmen bli enorm stor innanför skalet? - Kroppstemperatur och vattenbrist hos snäckor. Om en ökenlevande snäcka
Svettning förekommer bara hos oss däggdjur. Svettning gör inte att vi blir varma. Tvärtom, så kyls vi när svetten avdunstar. När svetten inte kan avdunsta, t.ex. vid hög luftfuktighet, så kan det bli svårt för oss att undvika överhettning. Läs om svettning på en annan sida.
Liksom andra landlevande blötdjur har vinbergssnäckan en alltid fuktig hud som lätt släpper igenom vatten. Dess största bekymmer är vanligen uttorkning. I kritiska lägen kan den undvika uttorkning genom att dra sig in i sitt skal.
Vinbergssnäckan är ett ryggradslöst djur som inte reglerar sin kroppstemperatur. Den håller samma temperatur i kroppen som råder i omgivningen. Varma dagar undviker den förmodligen överhettning genom lämpligt beteende. Kanske beger den sig till ett skuggigt och svalt hål i marken.
Märkligt nog finns det snäckor som är anpassade till ökenliv. Snäckan Sphincterochila finns i öknar i Israel. Den kan överleva den varma torrperioden genom att ligga i dvala inuti sitt skal med öppningen stängd av ett särskilt lock (epifragma). En sålunda innesluten Sphincterochila förlorar mycket lite vatten genom avdunstning. Den kan överleva i månader eller till och med år utan tillgång till vatten. Den undviker överhettning bland annat genom att den har ett vitt skal som reflekterar upp till 95 procent av solstrålningen. 2001, 2012.
Anders Lundquist
Till början på sidan
Till "Svar på frågor"
|
