 |
Påverkas människan av månen och dess faser?
Fullmånen lyser i all sin prakt. Påverkas människans fortplantning av månen och av årstiderna? Läs om detta i texten nedan. Många människor har i alla tider trott att månen utövar ett inflytande på människolivet. Det handlar om allt från varulvar och mångalenskap (eng "lunacy", av latinets "luna", måne) till barns födelse och risken för olyckor. Det finns ett otal studier som sökt påvisa effekter av månen och dess faser på människan, men man har inte funnit några övertygande belägg för detta. Det finns dock studier som antyder att ljusa nätter med fullmåne kan påverka sömnen och leda till anfall av vissa sjukdomar, men då handlar det inte om en direkt påverkan av månen, utan om ändrade ljusförhållanden. Många djurs beteende och fortplantning styrs dock av månen. Detta gäller särskilt havsdjur, som kan ha inneboende cirkalunara rytmer, kopplade till månens faser, och cirkatidala rytmer, kopplade till tidvattnet. Läs om korallernas fortplantning och om palolomaskens lek på andra sidor. Courtesy of Dan Dzurizin and U.S. Fish and Wildlife Service, under Creative Commons Attribution 2.0 Generic License. |
|
Däggdjur i kalla klimat har anpassat sin fortplantning efter årstiderna. Större däggdjur har där oftast en relativt kort brunstperiod under en viss period av året, då parningen sker. Människan har levt på nordliga breddgrader i tiotusentals år. Finns det några tecken på att hon har anpassats sin fortplantning på ett liknande sätt?
Brunstperioden hos stora nordliga däggdjur är förlagd så att ungarna vanligen föds på våren. Fördelen med detta är att tillgången på föda är god under våren och sommaren. Det gör det lättare för honorna att producera mjölk och för ungarna att överleva sina första levnadmånader.
Menstruationscykler och brunstcykler
Människans menstruationscykel påminner om en brunstcykel, en regelbunden sådan med en period på cirka 28 dygn. Det finns dock skillnader. Om befruktning ej skett, kan hos många däggdjur en ny brunstcykel med ägglossning påbörjas och flera cykler kan följa efter varandra utan menstruationsblödningar. En menstruationscykel leder till en ägglossning och avslutas med en blödning, då livmoderns slemhinna till stor del stöts bort, utom då ett embryo har implanterats i den. En sådan blödning sker inte under en brunstcykel. Däremot förekommer under många däggdjurs brunstcykel en blödning från livmoderslemhinnan i samband med ägglossningen. Läs mer om menscykeln och dess funktion samt om brunstcykler på en annan sida.
Har människan årstidsbunden fortplantning?
Har människan någonsin bara haft menstruationscykler med åtföljande ägglossning under en viss period av året? Detta skulle kunna ha varit funktionellt. Hos många stora däggdjur på nordliga breddgrader infaller brunsten under en period på sensommaren eller hösten, så att ungarna föds på våren, då tillgången på föda är god. Dett gäller till exempel för älgen och andra hjortdjur. Små däggdjur med kortare dräktighet fortplantar sig inte under den födofattiga vintern. Texten fortsätter under bilden.
 |
Kid av rådjur (Capreolus capreolus). Rådjuren parar sig i juli eller augusti. Kiden föds först på våren eller försommaren. Om fosterutvecklingen genomförts under hösten, hade kiden fötts under vintern. Rådjuret har emellertid så kallad fördröjd implantation. Det tidiga embryot går in i ett vilstadium, utan att fästas i livmoderväggen. Det förblir i detta stadium under några månader. Först kring årsskiftet fästs det i livmoderns vägg och återupptar sin utveckling. Detta leder till att kiden föds i maj eller juni, då födotillgången är som bäst. Courtesy of Jan Bo Kristensen, from Encyclopedia of Life under Creative Commons Attribution-Share Alike 3.0 Unported License. |
|
Om kvinnor hade varit mer fertila under en viss årstid, som en anpassning till ett kallt klimat, skulle födslarna på nordliga breddgrader till största delen ske under en viss period under året. Från äldre tider saknar vi data om födslarnas fördelning över året. Statistik om detta finns bara tillgängliga för de senaste århundradena, främst i länder med folkbokföring. Åtskilliga undersökningar har visat att födslarna inte är jämt fördelade över året. I stället har man funnit en eller två toppar under året. Skillnaderna i födelsetal mellan årets månader varierar, men kan vara mycket stora, framför allt i u-länder. Mönstret är dock olika under olika tider och i olika delar av världen, med toppar under olika månader.
En studie av födelsetalen i Sverige, Norge och Danmark under åren 2000-2012 visade att flest barn föddes under sommaren med det största antalet i juli månad (cirka 9 procent av årets födslar) och det minsta antalet i december (mellan 7 och 8 procent av årets födslar). I dagens Sverige är således skillnaderna små. I en studie fann man skillnader mellan födslarnas fördelning över året vid olika breddgrader med en topp under våren och sommaren i norr, men under hösten i söder. Skillnaden påvisades emellertid bara i USA, inte i andra länder på norra halvklotet. Det finns data som tyder på att människans fortplantning i nordliga områden påverkas av de årliga variationerna i dagslängd, möjligen på grund av årliga variationer i blodets halt av hormonet melatonin. Men endokrinologiska studier av hormoner talar emot detta. Hos många djur på nordliga breddgrader har även hanarna en brunstcykel. Testiklarna bildar då spermier bara under brunstperioden och går sedan in i ett vilstadium. Det finns ingen sådan cykel hos människan Det finns således inget stöd för tanken att vi anpassat vår fortplantning till ett liv på nordliga breddgrader.
Vad är då orsakerna till de årliga variationerna i födelsetalet? Svaret är att man fortfarande inte vet. Svält under vissa delar av året är kanske en viktig förklaring i vissa u-länder och skulle kunna ha varit det i förhistorisk tid. Negativa effekter av stark värme på fortplantningen har föreslagits: hämning av ägglossningen, minskad spermieproduktion, störd implantation av embryot i livmodern och ökad dödlighet hos tidiga embryon. Men om detta vet man inget. Födelsekontroll och en ökad konception under julferier och semester skulle naturligtvis kunna spela en roll, framför allt i i-länder. Många menar att sådana sociala och kulturella faktorer är viktigast.
Varför har människan menscykler året runt?
Människan har således sannolikt alltid haft kontinuerliga menstruationscykler året runt med en cykellängd på cirka 28 dagar. Alla hennes närmaste släktingar lever i tropikerna och har sådana menstruationscykler med åtföljande blödningar och med en ungefärlig cykellängd på 1-2 månader. Den ungefärliga längden på menstruationscykeln hos människoaporna och en annan apa anges vara:
Schimpans: 30-35 dygn, 35-39 dygn (två studier)
Bonobo: 42-54 dygn
Gorilla: 26-29 dygn
Orangutang: 27-28 dygn
Krabbmakak: 28-32 dygn
Människans fortplantningsmönster återspeglar kanske det faktum att hon fortfarande i grunden är ett tropiskt djur. Om man undantar områden med svåra torrperioder, är födotillgången i tropikerna ganska jämn under året. Detta gäller särskilt för människan, som under större delen av sin evolution varit allätare, jägare och samlare. Hon har dessutom kunnat öka födotillgången genom att flytta mellan olika områden. Människan har har av allt att döma inte anpassat sin fortplantning till ett liv på nordliga breddgrader med snöiga vintrar. Detta synes mig inte vara särskilt märkligt. Hon har trots allt levt i nordliga klimat i mindre är 60 000 år, en mycket kort tid ur evolutionär synpunkt. Men det hade varit mycket intressant att veta om neandertalmänniskan anpassade sin fortplantning till årstiden. Hon levde under mer än 350 000 år i Europa och överlevde flera istider. Hennes skelett visar dessutom tecken på att hon var anpassad till ett kallt klimat.
Menstruationscykler med åtföljande ägglossning kan hos människan upphöra vid svält. Detta har kanske ursprungligen varit funktionellt. Att fortplanta sig vid födobrist skulle innebära en mycket stor energiinvestering med en liten chans till ett lyckligt resultat. Både moderns och fostrets liv skulle äventyras. I vårt samhälle är det annorlunda. Om en kvinna i fruktsam ålder inte menstruerar är det ett tecken på sjukdom, såvida hon inte är gravid eller ammande. Sådan s.k. amenorré förekommer till exempel vid anorexia nervosa. Texten fortsätter under bilden.
 |
Dogonkvinnor mal mjöl. Dogonfolket i Afrika lever utan artificiell belysning. En studie tyder på att deras fortplantning inte påverkas av månen, vare sig direkt eller via dess ljusvariationer. Courtesy of David Sessoms, from from Wikimedia Commons under Creative Commons Attribution 2.0 Generic License. |
|
Styrs människans menscykel av månen?
En annan intressant fråga är om menstruationscykeln är kopplad till månens cykel från fullmåne till nymåne och fullmåne igen. Det är den med allra största sannolikhet inte. Människans menstruationscykel är i medeltal 28 dygn lång. Den är med största sannolikhet en inneboende frilöpande cykel, vars genomsnittliga längd råkar vara nästan en månad. Den kan påverkas av yttre faktorer, men inte av månen.
Menstruationscykelns genomsnittliga längd överrensstämmer inte med den synodiska månadens längd och den är inte synkroniserad med månens faser. Den synodiska månaden är tiden från en fullmåne till nästa, 29,5 dygn. Dessutom finns det mycket stora variationer i cykelns längd hos olika kvinnor. Olika cykler är också olika långa hos samma kvinna. Till yttermera visso har människans närmaste släktingar, schimpansen och bonobon, längre menstruationscykler, som mycket klart avviker från den synodiska månadens längd. Möjligen skulle månen kunna påverka menstruationscykeln indirekt genom sitt ljus. Nätterna är ju ljusare vid fullmåne än vid nymåne. En sådan effekt skulle i-länderna maskeras av elektrisk belysning. Man har emellertid studerat dogonfolket i Afrika, som inte använder elektriskt ljus. Man fann inget samband mellan deras menstruationscykler och måncykeln.
Ordet menstruation är härlett från latinets menstruus som betyder månatlig. Det finns några studier som antyder att menstruationscykeln påverkas av månen, men det finns ett stort antal omfattande studier som visar på motsatsen. Det finns således inget stöd för tanken att menstruationscykeln är styrd av månen.
Referenser
P. J. Bentley: Comparative vertebrate endocrinology (2nd ed, Cambridge University Press, 1982).
T. K. Bauer et al.: The lunar cycle, sunspots and the frequency of births in Germany, 1920-1989 (Economics and Human Biology 11: 545-550, 2013).
S. Bharati et al.: The effect of the lunar cycle on frequency of births, a retrospective
observational study in Indian population (Indian Journal of Public Health 56:152-154, 2012).
F. H. Bronson: Seasonal variation in human reproduction, environmental factors (The Quarterly Review of Biology 70:141-164, 1995).
C. Cajochen et al.: Evidence that the lunar cycle influences human sleep (Current Biology 23:1485-1488, 2013).
Correspondence:
M. Cordi et al.: Lunar cycle effects
on sleep and the file drawer problem (Current Biology 24:R549-R550, 2014).
M. Smith et al.: Human sleep and cortical reactivity are influenced by lunar phase (Current Biology 24:R551-R552, 2014).
C. Cajochen et al.: Reply to Cordi et al. (Current Biology 24:R795, 2014).
R. G. Foster and T. Roenneberg: Human responses to the geophysical daily, annual and lunar cycles. Review (Current Biology 18:R784–R794, 2008).
R. W. Hill, G. A. Wyse, and M. Anderson: Animal Physiology (3rd ed, Sinauer, 2012).
K. V. Kardong: The vertebrates (5th ed, McGraw-Hill, 2009).
Agnés Lacreuse et al.: Menstrual cycles continue into advanced old age in the common chimpanzee (Pan troglodytes) (Biology of Reproduction 79:407-412, 2008).
Anders Lundquist: Cirkalunar rytm (Nationalencyklopedin, hämtad 2015-05-28).
Anders Lundquist: Cirkatidal rytm (Nationalencyklopedin, hämtad 2015-05-28).
M. Martinez-Bakker et al.: Human birth seasonality, latitudinal gradient and interplay with childhood disease dynamics (Proceedings of the Royal Society B Biological Sciences 281:20132438, 2014).
J. Norum, , A. Heyd and T. E. Svee: Most Scandinavians are born during summer time and less Norwegians are born the first quarter of the year, a study comparing Scandinavian birth Patterns 2000-2012 (Global Journal of Health Science 6:163-168, 2014).
K. Shimizu et al.: Comparative study of urinary reproductive hormones in great apes (Primates 44:183-190, 2003).
B. I. Strassman: The biology of menstruation in Homo sapiens, total lifetime menses, fecundity, and nonsynchrony in a natural-fertility population (Current Anthropology 38:123-129, 1997).
Till början på sidan
Till "Djurfakta"
|
