Två av sommarens blodsugande plågor. Överst ses i stark förstoring en hona av ett svidknott, tillhörande det vanliga släktet Culicoides. De svarta fläckarna på vingarna kännetecknar många svidknott. Men de syns inte med blotta ögat. Djuret på bilden är bara 1,6 mm långt. Nederst ses, också i stark förstoring, en hona av ett knott, tillhörande det vanliga släktet Simulium.     Precis som hos stickmyggor, är det bara honorna av svidknott och knott, som suger blod från däggdjur och fåglar. De behöver blodets proteiner för att kunna producera ägg. År 2008 upptäckte man i Sverige den allvarliga virussjukdomen blåtunga, som sprids med hjälp av svidknott. Den drabbar idisslare, till exempel får och nötkreatur, men inte människor. Efter en snabbt insatt vaccinationskampanj kunde man dock utrota sjukdomen i vårt land. Även knott kan vara farliga. Det har förekommit att hästar och nötkreatur dött efter att ha blivit bitna av enorma mängder knott. Läs även om hur myggor lockas till människan på en annan sida. Courtesy of Scott Bauer and the Agricultural Research Service of US Department of Agriculture, in the public domain (above) and Malcolm Storey from BioImages - the Virtual Fieldguide, under this CC License (below).

Jag skulle behöva hjälp med att identifiera småkrypen på bifogade bilder. De uppträder oftast vid skymningen och ser ut som stora dammoln. Min hudläkare säger att jag har mjäll, men mjäll bits ju inte!

Det är mycket svårt att identifiera krypen på bilderna. Men, förstår jag dig rätt, är det så att de sticks ungefär som myggor, att det då svider eller sticker till samt att de är små, ungefär millimeterstora. Då är det sannolikt svidknott (familjen Ceratopogonidae). De är 1-5 mm, ofta cirka 2 mm, långa. Det skulle också kunna vara knott (familjen Simulidae), men de är vanligen betydligt större, 2-6 mm. När man talar om "knott", handlar det ofta om svidknott.

Här i Skåne har jag märkt att svidknotten ofta flyger några veckor på försommaren och ofta i stora mängder. Värst brukar plågan vara fram emot skymningen, men de sticks även under dagtid i mulet väder. Senare under sommaren slipper man dem. Svidknotten är så små att de kan krypa igenom myggnät. De kan dras mot ljus. Jag råkade en gång ut för att hundratals, kanske tusentals, svidknott tog sig in i huset genom mycket tunna glipor vid taket, lockade av en på kvällen tänd lampa. Då gällde det att ta fram dammsugaren samt att täta gliporna. 2015.

Anders Lundquist

Till början på sidan

Den vanliga bärfisen (Dolycoris baccarum). Till vänster ses en nymf. Larverna hos skinnbaggar och andra insekter med ofullständig förvandling kallas ofta nymfer. Till höger ses ett vuxet djur. Courtesy of James K. Lindsey (left) and H. Krisp (right) from Wikimedia Commons under this CC License.

Hej Anders, tack för ditt tidigare fina svar! Det var mycket uppskattat av barnen på vårt dagis. Nu finns det en till fråga som vi undrar över, vi funderar kring bärfisens namn, varför heter den bärfis?

Bärfisarna är en familj bland skinnbaggarna. De har fått sitt namn för att man kan stöta på dem då man plockar bär i skogen och för att de luktar väldigt illa. De har på undersidan körtlar som utsöndrar en stinkande vätska. Många blåbärsplockare har blivit obehagligt överraskade av lukten. 2011.

Anders Lundquist

Till början på sidan

Till vänster ses en köttfluga (familjen Sarcophagidae), en av flera flugarter vars larver kan vara likmaskar. Till höger ses fluglarver som har rensat bort död vävnad från ett sår. Detta är en gammal behandlingsmetod som man numera åter med framgång börjat använda sig av. Likmaskar kan således vara till nytta för de levande. Fly image, courtesy of Matthias Zimmermann and Wikimedia Commons under this CC License. Image of larvae courtesy of the National Institutes of Health, in the public domain.

Vi är några vårdanställda som diskuterar det delikata ämnet likmaskar. Frågan är: var kommer de ifrån?

Likmaskar är inte maskar, utan insektslarver, framför allt av olika flugfamiljer, men också av vissa skalbaggar. Skalbaggslarverna tenderar att uppträda senare, när nedbrytningen av kroppen gått längre. Flugorna kan däremot börja lägga sina ägg mycket snart efter det att döden inträtt. Exempel är köttflugor och spyflugor, stora flugarter som vi ibland får in i våra hus. Flughonorna uppsöker i naturen döda djur och lägger sina ägg på dem. Äggen kläcks inom ungefär ett dygn och larverna utvecklas mycket snabbt. Inom ett par dagar kan larverna vara centimeterstora. De lever på det döda djurets vävnader. Eftersom flugäggen är små och likmaskar kan uppträda så snabbt så trodde man i äldre tider att maskarna uppkom från icke levande material genom så kallad "uralstring". Fluglarverna förpuppar sig när de växt färdigt. Pupporna utvecklas inuti det förhårdnade sista larvhöljet, det så kallade pupariet, till vuxna flugor som så småningom kläcks. Flughonorna behöver inte så lång tid för att lägga sina ägg. Sommartid ska man inte lämna mat oövertäckt utomhus. Det har hänt att de som gjort det överraskats av fluglarver. 2004, 2013.

Anders Lundquist

Till början på sidan

Fjädermygga tillhörande släktet Chironomus. Fjädermyggor sticks inte, men vissa arter kan flyga högt, se svaret nedan. Notera de fjäderlika antennerna som gett myggfamiljen dess namn. Courtesy of Stanislav Krejčík from Encyclopedia of Life under this CC License.

Hur högt kan myggor flyga? Jag bor i södra Kalifornien och där har jag observerat myggor uppe i bergen på 2 100 meters höjd.

Det här är två frågor. Hur högt över marken kan myggor flyga? Hur högt över havet kan de leva och fortplanta sig?

Först till den första frågan. Jag skulle inte tro att någon har mätt hur högt myggor kan flyga. Men de flyger inte särskilt högt eller långt. Eftersom de är så små har de en begränsad flygräckvidd. De håller sig i regel nära vegetationen och flyger sällan över trädtopparna. I likhet med andra små insekter kan de dock blåsa i väg ganska högt och långt om de fångas av kraftiga vindar.

Ett undantag är de icke stickande fjädermyggorna (familjen Chironomidae). När fjädermyggor svärmar kan vissa arter ibland bilda pelarformade svärmar över trädtoppar, skorstenar eller andra höga föremål i terrängen. Dessa svärmar har ibland förväxlats med rökpelare.

Andra fjädermyggor svärmar över sjöar och vattensamlingar. De flesta fjädermyggors larver är nämligen bottenlevande, i stillastående eller i rinnande sötvatten. Bottenmiljön är ofta syrgasfattig. Läs på en annan sida om hur larverna klarar syrebristen med hjälp av hemoglobin.

Så till den andra frågan. Enligt American Mosquito Control Association kan stickmyggor (familjen Culicidae) fortplanta sig på över 2 400 meters höjd över havet i Himalaya. En annan undersökning anger följande rekord i Anderna i Venezuela för arter av några stickmyggssläkten:

    Aedes: 3 133 meter över havet
    Anopheles: 2 680 meter över havet
    Culex: 2 550 meter över havet

Du bor således ganska nära den övre gränsen för de myggarter som når högst upp i bergen.

Samtliga ovan nämnda släkten finns i Sverige. De myggor som plågar oss tillhör ofta släktet Aedes. Släktet Anopheles sprider malaria och andra sjukdomar. I Sverige finns Anopheles-arter som skulle kunna sprida malaria, men för närvarande inte gör det. Arter av släktet Aedes sprider bland annat gula febern och denguefeber.

De enorma myggsvärmar som plågar innevånarna i flera svenska våtmarksområden, till exempel kring nedre Dalälven, är översvämningsmyggor, främst arten Aedes sticticus. 2013.

Anders Lundquist

Till början på sidan

Har länge funderat över hur harkrankar har överlevt den evolutionära selektionsprocessen. En harkrank förefaller mig synnerligen felkonstruerad. Den flyger som ett blindstyre, tar sig fram på vingarna bara korta sträckor, till synes utan mål. Gå kan den knappast på de långa benen, även på en vågrätt yta.

Det är en sådan fråga som man bara kan ge synpunkter på. Men följande torde vara en rimlig hypotes. De vuxna harkrankarna lever mycket kort tid. Hos de flesta arter äter de ingenting, men kan dock dricka. Vuxna harkrankar har bara en uppgift i livet: att fortplanta sig så snart som möjligt. Ofta parar de sig så snart de har kläckts ur puppans kutikula och honorna lägger sedan genast sina ägg. Det är alltså tillgängliga för rovdjur under en mycket kort period innan de har fortplantat sig. Det är kanske därför de inte behöver vara skickliga flygare. Om många individer kläcks samtidigt kan chansen dessutom vara god att ett ganska stort antal hinner med att fortplanta sig, innan de blir uppätna. De "förvirrade" harkrankar som vi ser irra omkring på hösten har kanske redan utfört sin uppgift i livet: deras gener är överförda till nästa generation. Då spelar det ingen roll för dem om de blir uppätna av en förbipasserande fågel.

Liknande evolutionära strategier hittar vi hos dagsländor, fjädermyggor och hos de så kallade sjuttonåriga cikadorna. Läs också om kortlivade djur på en annan sida. 2011.

Anders Lundquist

Till början på sidan

Ollonborren (Melolontha melolontha) tillhör familjen bladhorningar (Scarabaeidae). Dess stora larver lever i jorden och kan ställa till svåra skador på växande grödor. Bladhorningarna kännetecknas av de klubbformiga antennspetsarna, som består av ett antal lameller ("blad"). Lamellerna kan bredas ut så att klubban liknar en solfjäder. Till familjen hör, förutom ollonborren, bland andra tordyvlar, dyngbaggar, pillerbaggar och noshornsbaggar. Till bladhorningarna hör även några av de största insekter man känner till, herkulesbaggen och goliatbaggarna. Courtesy of Natural History Museum (London) from Encyclopedia of Life under this CC License.

Blev häromkvällen "attackerad" av en svärm ollonborrar. Ingen annan "svärmar" så för mig, och jag undrar varför de är så närgångna. Utgör jag ett hot, stör jag dem eller är de bara nyfikna? Det är ju lite otäckt och jag undrar vad de kan göra - bits de? Ger de sig på håret av någon märklig anledning eller är det bara en seglivad myt?

Ollonborrar (Melolontha melolontha) svärmar på senvåren eller försommaren. De flyger i skymningen omkring trädkronor, särskilt ek, därav namnet. Det är framför allt hanarna som svärmar, medan honorna sitter gömda i lövverket. Där skickar de ut doftämnen som lockar dit hanarna, dels flyktiga substanser som avges från de skadade bladen när de äter (kairomoner), dels substanser som de själva producerar (feromoner). Effekten av den ena typen av ämnen förstärker effekten av den andra. Hanarnas luktorgan reagerar på dessa ämnen och de flyger åt det håll där koncentrationerna är störst.

Dofter kan uppfattas på större avstånd från målet än synintryck. Å andra sidan är det svårare att flygande leta sig fram till målet med hjälp av luktsinnet än med synen. Doftämnen sprider sig ju inte rätlinjigt och luftströmmar kan ställa till med problem. Därför synes det mig inte märkligt att kärleksrusiga borrar ibland hamnar på fel ställe och kanske förväxlar en hårman med ett lövverk. De siktar inte in sig på håret. En annan möjlighet är att du höll på att vårda din trädgård. De alkoholer som fungerar som kairomoner avges från nästan alla gröna växter när de skadas, vid ogräsrensning såväl som vid ollonborrebett. Kanske trodde ollonborrarna att du var ett mindre träd. Risken att bli biten av ollonborrar är mycket liten.

Att ollonborrar skulle sikta in sig på människors hår är således bara en folklig föreställning utan sanningsunderlag. Fast de gör det i skåningen Gabriel Jönssons tonsatta dikt "Flicka från Backafall":

"Vänta mej inte till sommaren Ellen
då ska jag ännu ha linjen i norr.
Men när du står invid kyrkan om kvällen
tänk då att jag är en yr ollonborr
som utan lov tar en törn mot din tinning ..."

Ollonborrar uppträder ofta i visor och dikter. Det finns en barnvisa om ollonborren. Jag hittar bara en tysk version :"Maikäfer flieg! / Dein Vater ist im Krieg, / deine Mutter ist in Pommerland, / Pommerland ist abgebrannt. / Maikäfer flieg!" Här är mitt försök till översättning:

"Ollonborre flyg!
Din far går ut i krig,
din mor hon är i Pommerns land,
och hela Pommern står i brand.
Ollonborre flyg!"

Det påstås att visan går tillbaka till det 30-åriga kriget på 1600-talet. Då drabbades ju stora delar av det nuvarande Tyskland av krigets fasor, den kanske värsta katastrofen som någonsin drabbat landet. Visan är dock bara belagd från senare tid, tidigast i den berömda folkvisesamlingen "Des Knaben Wunderhorn" (utgiven av Achim von Arnim och Clemens Brentano 1806–08). Det finns svenska och danska versioner av visan. Det finns ju även liknande visor om den sjuprickiga nyckelpigan "jungfru Marie nyckelpiga": "Flyg, flyg Marie nyckelpiga / i morgon blir det vackert väder / då får du nya kläder."

Ollonborren uppträder också i skönlitteraturen. Astrid Lindgren-pristagaren Christine Nöstlinger har skrivit ungdomsromanen "Flyg ollonborre flyg", som tilldrar sig i Österrike under andra världskriget. Ollonborrar uppträder även i H. C. Andersens saga "Tummelisa" i vilken Tummelisa sjunger visan "Ollonborre, flyg, flyg!". 2013, 2015.

Anders Lundquist

Till början på sidan

Jag undrar om ni hört om ett fenomen som kallas ”vandringsmask”? Min far observerade ett sådant fenomen för många år sedan. Miljontals maskar rörde sig som en meterlång tjock tross långsamt på en gård. Kanske finns det någonstans mera information om sådana fenomen?

Fenomenet benämnes härmask (även daggorm eller luskung). Det handlar om larver tillhörande sorgmyggorna. Sorgmyggorna (Sciaridae) är en familj av (icke stickande) myggor. Anhopningen upplöses så småningom när larver lämnar den och förpuppar sig. Man vet inte varför larverna bildar en härmask. Förr ansågs en härmask vara ett varsel om förestående krig. 2011.

Anders Lundquist

Till början på sidan

Här är en bild på ett djur, kan ni svara mig vad det är? Min dotter tog fotot. Jag vill verkligen veta vad det är. Den rörde sig snabbt sa min dotter.

Det är en larv av den nattaktiva fjärilen större gaffelsvans eller allmän gaffelsvans (Cerura vinula) som hör till familjen tandspinnare (Notodontidae). Dessa larver känns igen på de två utskotten i bakänden (som går att urskilja på bilden). Vid fara kan de avge silkestrådar genom de rörformiga utskotten. De äter blad av träd, särskilt asp, pil, björk och olika videarter. Den här larven är på väg att förpuppa sig. Larverna blir helt brunfärgade strax innan förpuppningen, innan dess är sidorna skarpt gröna. Insektslarver bruka lämna sin födokälla och krypa omkring på jakt efter lämpligt gömställe strax innan förpuppningen. De håller då ofta högsta möjliga fart, vilket minskar risken att de infångas av rovdjur. Gaffelsvansens larver förpuppar sig i håligheter i träd eller bakom barkflagor inspunna i en kokong. Så den här larven tycks, av det asfalterade underlaget att döma, ha kommit på avvägar. Här är en bild på en förpuppningsfärdig större gaffelsvans på en annan sajt. 2011, 2012.

Anders Lundquist

Till början på sidan

En ansamling av fjäderätare, mallofager, på fjäderdräkten av en tjäder. Tack till Åke, frågeställaren som tog bilden.

Bifogar en bild på några kryp på en tjäder. Tjädern blev skjuten i januari och hängd i ett kylrum. Efter en dag ser jag kryp vid näbbroten på tjädern. Är det fågellöss?

Det är så kallade fågellöss. Ordningen Phthiraptera (djurlöss) har två underordningar. Anoplura (löss) har sugande mundelar, suger blod och finns bara på däggdjur. Mallophaga (päls- och fjäderätare) har bitande mundelar, äter i regel hudflagor, päls och hår samt finns på både däggdjur och fåglar. Vissa mallofager lever dock på blod. Fjäderätare kallas ofta fågellöss. Enligt modern systematik står dock vissa mallofager närmare anoplurerna än de gör övriga mallofager. För att artbestämma måste man vara lusexpert och ha lusen under ett preparermikroskop. 2011.

Anders Lundquist

Till början på sidan

Till "Svar på frågor"

Zoofysiolog, skribent och webbansvarig: Anders Lundquist, senior universitetslektor emeritus

Adress: Biologiska institutionen, Lunds universitet, Biologihus B, Sölvegatan 35, 223 62 Lund

E-post: Senast uppdaterad: Se årtal efter varje svar. Webbplatsen använder kakor. Surfar du vidare, godkänner du detta. Läs mer här.

Detta verk är licensierat under en Creative Commons Erkännande-Ickekommersiell-Inga bearbetningar 2.5 Sverige Licens.