Larv av stickmyggan Aedes egypti. Stickmyggelarver har en annan diet än de vuxna, se svaret nedan. Larverna lever på plankton eller små bottenpartiklar. Som synes ovan, kan larven hänga i vattenytans ytspänning med spetsen av sitt andningsrör. Den andas luft genom röret som är förbundet med det gasfyllda trakésystemet. Trakésystemet är insekternas andningsorgan och består av luftfyllda rör som förgrenar sig i hela kroppen. Larven är dessutom försedd med tre trakégälar, de platta bladlika utskotten i bakänden. Inuti dem finns trakéer som utbyter syre och koldioxid med det omgivande vattnet. Ett visst gasutbyte sker också genom huden. Courtesy of Dr. Pratt and the Centers for Disease Control and Prevention (USA), in the public domain.

Hej Anders, nu sitter jag här och skriver ett litet manus om vad myggor äter. Visst är det väl så att de äter nektar som huvudföda, både hanar och honor? Sen suger honorna blod när det är dags att lägga ägg. Men varför gör de det? Vad är det i blodet som de behöver just då?

Det finns många familjer av myggor och det är endast ett par av dessa som suger blod från människor (stickmyggor, knott och vissa svidknott). Jag utgår ifrån att du avser familjen stickmyggor (Culicidae). Hos stickmyggorna suger båda könen nektar. Hos de flesta stickmyggsarter måste honorna dessutom suga blod, annars kan de inte producera ägg.

Eftersom äggen är större än spermierna måste honorna investera mycket mer energi än hanarna vid produktionen av sina könsceller. De behöver dessutom få i sig mer näringsämnen som ska lagras i äggen. Dessa ämnen lagras i form av gula och myggornas ägg är gulerika, precis som fåglarnas. Skillnaden är att embryot hos insekter bildas runt om hela guleförrådet, medan det hos fåglar bildas som en några millimeter stor groddskiva på gulans yta. Gulan består av små gulekorn som innehåller bland annat proteiner, fett och kolhydrater. Ämnena i gulekornen används till att bygga upp embryot när det tillväxer. De bryts också ner för att ge energi till embryots tillväxt.

Proteiner är de kvantitativt dominerande komponenterna i celler, så också i det växande embryots celler. Problemet för mygghonorna är att nektar innehåller mycket små mängder proteiner. Blod, däremot, innehåller en hög halt av proteiner, främst i form av hemoglobin och plasmaproteiner. Blodet förser mygghonan med proteiner som bryts ner till aminosyror i matspjälkningapparaten. Aminosyrorna förs till fettkroppen (en motsvarighet till vår lever) där de används till syntes av guleproteiner. Dessa proteiner transporteras till äggstockarna där de tas upp av de blivande äggen (oocyterna).

Läs om hur stickmyggornas sugsnabel fungerar och om hur myggor lockas till människan på andra sidor. 2008, 2011, 2013.

Anders Lundquist

Till början på sidan

Svärmande flygmyror. Vingade hanar och honor är i färd med att para sig. Se vidare huvudtexten nedan. Courtesy of Fir0002/Flagstaffotos from Wikimedia Commons under this CC Licence.

Om myrsamhällets utveckling i stacken. Hur bestäms könet? Varför blir några myror drottningar och de flesta arbetare?

Hos myror bestäms könet genom att honor utvecklas ur befruktade ägg och hanar ur obefruktade ägg. Hanar är därför haploida, vilket innebär att de har hälften så många kromosomer som honorna. Honorna är diploida, vilket innebär att de har två exemplar av varje kromosom. Honlarver som får en speciell föda utvecklas till drottningar. Det är bara drottningarna som lägger ägg, med mycket få undantag. I varje samhälle finns det bara en eller ett fåtal drottningar. Övriga honor blir arbetare. Hos många arter finns det så kallade kaster bland arbetarna, till exempel yngelvårdare, matinsamlare och soldater. Utvecklingen av ägg till olika kaster bestäm även den av födan. Utvecklingen till drottningar och arbetarkaster bestäms alltså väsentligen av miljön, inte av arvet. Hos vissa myrarter kan dock även ärftliga faktorer bidraga.

Drottningar och arbetare saknar vingar, När det är tid för svärmning utvecklas vingförsedda hanar och honor. De flyger ut ur stacken och parar sig. Dessa så kallade "flygmyror" kan ofta förekomma i enormt antal. Hanarna dör efter parningen. De befruktade honorna sliter av sig vingarna och kan grunda ett nytt samhälle, där de blir drottningar. Hos vissa arter tar de med sig arbetare från sitt födslosamhälle. Ibland kan befruktade honor bege sig in i ett annat samhälle tillhörande den egna arten eller parasitiskt in i en annan arts samhälle och bli drottningar där.

Drottningen kan lagra spermierna i en behållare som kallas spermatek. Hos många insekter finns en körtel i anslutning till spermateket. Vätskan den utsöndrar innehåller sannolikt näringsämnen åt spermierna så att de kan hållas vid liv länge. Drottningen kan därför lägga både hanliga (obefruktade) och honliga (befruktade) ägg under många år, trots att hon bara parat sig en gång, dock oftast med flera hanar. Arbetare bli bara något år gamla. Drottningar kan däremot hos vissa arter bli mycket gamla, upp till 20-30 år.

Myror har fullständig förvandling. Dettta innebär att äggen utvecklas till larver, som matade av arbetarna genomgår ett antal larvstadier och sedan förpuppar sig. Ur puppan kläcks den vuxna myran. Så kallade "myrägg" är inte ägg utan puppor, ibland inneslutna i kokonger. Äggen är mycket mindre, i storleksordningen en millimeter. 2019.

Anders Lundquist

Till början på sidan

De här myrorna har ingen navel, läs mer i svaret nedan. De är bladskärarmyror (släktet Atta) som transporterar bladbitar till sina svampodlingar. Inne i stacken tuggar myrorna sönder bladen och blandar dem med sin saliv och sin avföring. På den massa som bildas växer en svamp. Svampens myceltrådar utgör föda för myrorna och deras larver. Courtesy of Jim Webber from Encyclopedia of Life under this CC License.

Den här frågan kom upp i min barngrupp idag. Har myror en navel? Har de det? - Om det gulerika insektsäggets utveckling

Nej, det har de inte. Inga insekter har navel.

Naveln är ju ett ärr efter navelsträngen. Genom navelsträngen löper blodkärl som bland annat för näring till fostret. Hos bland annat kräldjur, inklusive fåglar, och hos kloakdjuren bland däggdjuren kommer näringen från gulan, som finns inuti en gulesäck. Gulesäcken är belägen utanför fostret. Hos de flesta däggdjur, det vill säga pungdjur och placentadäggdjur (äkta däggdjur), kommer näringen från mamman via en moderkaka, även den belägen utanför fostret. Navelsträngen behövs alltså hos alla de ovan nämnda djuren för att transportera näring till fostret. Hos de ovan nämnda äggläggande djuren är navelsträngen kort och kallas vanligen navelstjälk.

I de mycket gulerika äggen hos kräldjur, inklusive fåglar, och hos kloakdjur anläggs embryot ("fostret") som en liten skiva ovanpå och utanför den näringsrika gulan. Gulan innesluts sedan i gulesäcken utanför fostret. Insekternas ägg innehåller även de en stor mängd näringsrik gula. Men hos dem anläggs embryot ("fostret") runt om hela gulan. Gulan hamnar således inuti embryot, så småningom inuti embryots mag-tarmkanal. Eftersom gulan redan från början finns inuti embryot, bildas inte någon navelsträng. Därmed finns det inte heller någon navel hos den larv som kläcks ur ett insektsägg.

Läs mer om naveln och om vart naveln tar vägen på insidan på andra sidor. Läs också om djurs embryonalutveckling i äggen på en annan sida 2013.

Anders Lundquist

Till början på sidan

Jag är lärare och två av mina elever hittade häromdagen en gräsulvslarv, varpå klassen blev mycket nyfikna på fjärilar och deras livscykel. Några frågor har vi inte lyckats hitta svar på. Vad är det som sker i puppan, hur kan larven byggas om till en fjäril inne i puppan? Hur kan larven överleva inne i puppan? Andas den genom puppans hud eller behöver den inte andas? Vi hoppas att du kan hjälpa oss med svar. - Hur blir en larv en vuxen insekt i puppan? Hudömsning och metamorfos

Alla insekter genomgår flera larvstadier. Mellan larvstadierna sker kutkulaömsning ("hudömsning"). Kutikulan är hudens yttre döda skikt och utgör insekternas yttre skelett. Innan ömsningen släpper den gamla kutikulan från resten av huden, huden tillväxer genom celldelningar och en ny kutikula byggs upp av hudcellerna under den gamla kutikulan. Den gamla kutikulan brister och avlägsnas. Den nya är mjuk och utvidgas genom att larven ökar sin kroppsvolym. Ofta gör larven detta genom att svälja vatten eller luft. Så småningom hårdnar kutikulan. När den hårdnat kan larven inte öka i storlek. Men tack vare kutikulaömsningarna kan larven ändå växa och bli större.

Hos insekter med ofullständig förvandling, t.ex. gräshoppor och kackerlackor, ser larvstadierna i regel ut ungefär som de vuxna frånsett att de i början saknar vingar. Larverna kallas ofta nymfer. Vingarna utvecklas ofta successivt från larvstadium till larvstadium. Den sista hudömsningen ger en vuxen insekt med fullt utvecklade vingar. Puppstadium saknas.

Hos insekter med fullständig förvandling, t.ex. fjärilar, flugor och skalbaggar, ser larverna helt annorlunda ut än de vuxna och saknar vingar. Dessutom är ett puppstadium inskjutet mellan det sista larvstadiet och den vuxna insekten. I puppan sker en drastisk omvandling, som leder till att en vuxen vanligen bevingad insekt så småningom kläcks från puppan. Denna omvandling kallas metamorfos.

Kutikulaömsningen från det sista larvstadiet till puppan sker på vanligt sätt. Men i samband med ömsningen krängs inbuktningar av huden (som inte syns utanpå larven) ut och in, så att de bildar utskott från kroppsytan. Dessa utskott syns utanpå den färdiga puppan, även om de ibland kan vara fastklistrade vid kroppen. Utskotten innehåller celler som kan dela sig och på ett programmerat sätt utvecklas till nya kroppsdelar. De ger bland annat upphov till den vuxna insektens ben, antenner och vingar.

Larvens trakésystem finns kvar i puppan. Puppan kan därmed andas med hjälp av sina luftfyllda trakéer, precis som larver och vuxna insekter. Nya trakérör växer ut, bland annat till benen och andra nybildade kroppsdelar. Läs om trakéer och om hur puppor andas på andra sidor.

En del inre organ i larven bryts helt ner till en näringsrik soppa som kan användas till att bygga upp nya organ. Detta gäller särskilt larvens muskulatur som i regel är helt annorlunda än den vuxna insektens. Celler delar sig sedan och ger sedan upphov till nya muskler.

Andra organsystem hos larven finns kvar, men ombildas. Gamla celler dör och nya bildas genom celldelningar. De nya cellerna specialiseras genom så kallad celldifferentiering och ger upphov till olika celltyper. Till dessa organ hör nervsystemet och ofta magtarmkanalen.

Lite förenklat kan man säga att insekternas larvstadium är ett tillväxtstadium, medan det vuxna stadiet är specialiserat för fortplantning och spridning till nya områden. 2011, 2013.

Anders Lundquist

Till början på sidan

En fluglarv har dragit ihop sig och lösgjort sig från de sista larvkutikulan ("ömsat hud"). Man ser gränserna mellan larvens segment på den hårdnade och brunfärgade kutikulan. Man skymtar fortfarande larvens munhakar till höger i huvudänden. Larven förpuppas innanför larvkutikulans fodral. Inne i detta så kallade puparium förvandlas puppan sedan till en fluga. Courtesy of Daniel Feliciano, from Wikimedia Commons under this GNU License.

Hur förpuppas husflugan - spinner den in sig eller vad gör den?

Förhållandena är olika för olika flugfamiljer. Jag beskriver det som gäller för de flesta flugor inom gruppen Cyclorapha. Hit hör de flugor som man oftast stöter på i vardagslivet, bland annat husflugor, spyflugor, köttflugor och bananflugor.

Förpuppningen hos fluggruppen Cyclorapha sker på ett för insekter unikt sätt. Larven drar ihop sig tills den ser ut som en liten tunna. Den sista larvala kutikulan lossnar sedan från huden. Kutikulan är det döda skikt som utgör insekternas yttre skelett. Den ligger utanför hudens celler och består främst av kitin och proteiner. I fluglarvens bortstötta larvkutikula sker sedan kemiska reaktioner som gör att den hårdnar och antar en brun färg, se bilden ovan.

Inuti den hårda larvkutikulans skyddande fodral omvandlas sedan larven via ett mellanstadium (prepupa) till en puppa med en egen kutikula. Puppan tillsammans med larvkutikulan (samt den avstötta tunna prepupala kutikulan) kallas puparium. Puppan genomgår sedan en metamorfos under vilken den förvandlas till en vuxen fluga. Läs om insekters metamorfos i föregående svar.

Till slut finns det en färdig fluga med en egen kutikula innanför den hårda bruna larvkutikulan, med man ser den inte. Flugan pressar då sitt huvud mot larvkutikulans ena ände, ofta med hjälp av en så kallad pannblåsa, en uppsvällning som sedan försvinner. Då bildas en rund spricka i larvkutikulan och ett runt lock faller av. Flugan kryper ut genom det runda hål som bildas. Ordet Cyclorapha betyder "rund spricka" och man förstår nu varför denna fluggrupp fått sitt namn.

Man kan fråga sig varför sprickan i larvkutikulan alltid blir ungefär cirkelformad. Det beror på att larvkutikulan är mindre hållfast just där sprickan bildas. Man kan jämföra med pappförpackningar försedda så kallade "streckade linjer", längs med vilka man ska riva för att öppna förpackningen.

Pupariets hölje ska inte förväxlas med en så kallad kokong. Kokonger förekommer bland annat hos vissa fjärilar och många steklar. En kokong bildar också ett hölje runt puppan. Men den tillverkas av larven innan den förpuppar sig och består av silke från larvens silkeskörtlar. Silkesfjärilens kokonger används till att framställa sidentrådar. 2013.

Anders Lundquist

Till början på sidan

Nästan alla nordhavsräkorna har hunnit bli honor och bär på rom under bakkroppen. Courtesy of Mikael Gripsvik from Wikimedia Commons under this CC License.

Jag undrar hur räkor fortplantar sig! När man köper räkor har ju nästan alla rom. Är det för att alla som man fångar är honor?

De djur som vi i Sverige i gastronomiska sammanhang kallar räkor tillhör en art som heter nordhavsräka, Pandalus borealis. Nordhavsräkorna är s.k. protandriska hermafroditer. Det innebär att de, när de blir vuxna, först är hannar. Efter en tid ändrar de kön och blir honor. Alla stora räkor är således honor. Om räkorna sorteras efter storlek, kommer därför nästan bara honor att hamna på matbordet.

Nordhavsräkorna leker på hösten. Hannen placerar då först ett spermiepaket på honans undersida. Honan avger sedan äggen som befruktas när de passerar spermiepaketet på undersidan av hennes bakkropp. De befruktade äggen fastnar under bakkroppen och honan förvarar dem där hela vintern, medan de utvecklas. På våren kläcks ur ägget en frisimmande larv som lever ett planktonliv. Larven växer och undergår flera hudömsningar. Vid den sista hudömsningen omvandlas larven till en ung räka som sedan lever nära botten under cirka ett år. Därefter genomgår ungräkan en ny hudömsning och blir en könsmogen hanne som leker en eller ett par säsonger, innan den omvandlas till en hona. Honan leker sedan en eller ett par säsonger. Man tror att räkorna kan bli cirka 4-5 år gamla. 2000, 2013.

Anders Lundquist

Till början på sidan

Hur förökar sig kräftdjur och spindlar?

Hos kräftdjur finns vanligen skilda kön, hanar och honor. De har oftast inre befruktning. De befruktade äggen bärs ofta omkring av honan medan embryona utvecklas, något som man kan se när man äter räkor. Många kräftdjur har ett varierande antal larvstadier, mellan vilka det yttre skelettet ömsas. Om det finns larver, talar man om indirekt utveckling. Hos andra kräftdjur är utvecklingen direkt. Detta innebär att en liten individ som ser ut som det vuxna djuret kläcks direkt ur ägget. Det första och enklast uppbyggda larvstadiet är ofta en så kallad nauplius. Det sista larvstadiet omvandlas till en vuxen individ. Ofta sker detta genom en radikal omvandling av kroppens uppbyggnad, en så kallad metamorfos.

Hos tiofotade kräftdjur (bland annat kräftor, humrar, krabbor och räkor) kläcks vanligen en annan larvtyp ur ägget, en så kallad zoëa. Därefter följer ett varierande antal larvstadier och en mer eller mindre omvälvande metamorfos.

Spindlarna bland spindeldjuren har skilda kön och inre befruktning. Hanarna överför spermier till honorna med hjälp av de mundelar som kallas pedipalper. Honorna spinner vanligen en kokong kring de befruktade äggen. Inuti den utvecklas i äggen larver som lämnar kokongen och genomgår ett antal larvstadier, mellan vilka det yttre skelettet ömsas, innan de blir vuxna. 2011, 2013.

Anders Lundquist

Till början på sidan

Till "Svar på frågor"

Zoofysiolog, skribent och webbansvarig: Anders Lundquist, senior universitetslektor emeritus

Adress: Biologiska institutionen, Lunds universitet, Biologihus B, Sölvegatan 35, 223 62 Lund

E-post: Senast uppdaterad: Se årtal efter varje svar. Webbplatsen använder kakor. Surfar du vidare, godkänner du detta. Läs mer här.

Detta verk är licensierat under en Creative Commons Erkännande-Ickekommersiell-Inga bearbetningar 2.5 Sverige Licens.