 |
Vithajen (Carcharodon carcharias) är den största nu levande rovfisken och, att döma av programutbudet i de populärvetenskapliga tv-kanalerna, en av de populäraste djurarterna över huvud taget. Courtesy of Terry Goss from Encyclopedia of Life under Creative Commons Attribution-Share Alike 3.0 Unported License. |
|
Alla som sett filmen "Hajen" känner till vithajen (Carcharodon
carcharias). Den är en mycket stor och snabb haj som aktivt jagar
stora marina däggdjur, framför allt sälar, i både varma
och kalla vatten. Att den är snabb och dessutom kan jaga effektivt
i kallare vatten gör den till ett av de mest framgångsrika rovdjuren
i havet. En anledning till detta är att den, till skillnad från nästan alla andra fiskar, tycks vara nästan jämnvarm ("varmblodig"), precis som däggdjur och fåglar. Jämnvarma djur håller en i det närmaste konstant temperatur i kroppens kärna, men inte i de yttre delarna.
Vithajen kan, med hjälp av värme som produceras i dess egen kropp, hålla en högre temperatur än vattentemperaturen i större delen av kroppens kärna. Till detta kommer att hajen har ett stort hjärta med en muskulös kammare och ett blod med en hög halt av syrgasbindande hemoglobin, Detta är egenskaper som man annars hittar främst hos de jämnvarma däggdjuren och fåglarna.
Vithajen har en kärntemperatur, mätt i magsäcken, som är upp till 14 °C högre än det omgivande vattnets, medan dess hud och ytligare belägna delar har ungefär samma temperatur som omgivningen. Magsäckens temperatur håller
sig inom ett snävt område, även när omgivningens temperatur varierar
kraftigt. Vithajen förefaller alltså reglera temperaturen i större delen av kroppskärnan. Den håller kärntemperaturen inom spannet 24-28 °C. Detta är lägre temperaturer än däggdjurens (cirka 36-38 °C) och fåglarnas (cirka 40-42 °C). Texten fortsätter under bilden.
 |
En rekonstruktion av käkarna hos Carcharodon megalodon, en utdöd släkting till vithajen. Den var ännu större än vithajen. och kunde troligen bli åtminstone cirka 12 meter lång. Dess tänder var upp till 17,5 cm långa. Reconstruction by Bashford Dean, in the public domain. |
|
Hur kan då vithajen höja sin kroppstemperatur när nästan
alla andra fiskar saknar förmågan? Svaret heter värmeväxlare.
När fiskar simmar och därmed använder sina muskler bildas
värme i dessa. Även i andra organ bildas spillvärme vid ämnesomsättningen. Denna värme transporteras till stor del runt i kroppen med blodet,
eftersom blodet värms upp när det passerar organen. Hos nästan alla fiskar förloras all värme genast till det omgivande vattnet, när blodet når ytliga kärl, i synnerhet kärlen i gälarna. Hos vithajen sparas i stället värmen i kroppens inre. Värmeväxlare gör att värmen aldrig når de ytliga delarna av hajen och inte heller gälarna.
Vener med syrgasfattigt blod som lämnar flera av vithajens organ möter tidigt på sin väg artärer med syrgasrikt blod som går till organet.
Vener och artärer löper nära varandra ett långt stycke, innan de skiljs
åt. Det inåtgående venösa blodet är kallt, det utåtgående arteriella blodet är varmt. Eftersom värme alltid transporteras från ett varmt område till ett kallt, går värmen genom blodkärlsväggarna från
det utåtgående syrgasfattiga blodet till det inåtgående
syrgasrika blodet och därmed tillbaka till organet. En del av den värme som
organet producerar kommer alltså att stanna kvar i det och höja
dess temperatur.
Vithajen har värmeväxlare som försörjer muskulaturen, hjärnan, ögonen och inälvorna. Varje organ är utrustat med ett så kallat rete mirabile ("underbart nätverk") som består av ett stort antal parallella vener och artärer. Hajen har kanske till och med en förmåga att reglera vissa organs temperatur genom att stänga av värmeväxlaren när organet är för varmt och i
stället använda sig av andra blodkärl som inte ligger så
nära varandra som de i rete mirabile.
Förmågan att hålla en högre temperatur än omgivningen
i delar av kroppen förekommer bland annat hos hajar inom familjen Lamnidae, dit vithajen hör, och många arter inom tonfiskfamiljen. De flesta av dessa fiskar har emellertid färre värmeväxlare och flera av dem kan inte hålla temperaturen på en konstant nivå.
Vilka fördelar ger då en högre inre kroppstemperatur? Genom
att hålla en hög temperatur i utvalda delar av kroppen får
hajen förmodligen en förhöjd aktivitet i nervsystemet och
musklerna samt en snabbare nedbrytning av födan. Den förhöjda
matsmältningsförmågan skulle kunna göra att hajen bättre
utnyttjar energitillskottet från bytet och därför inte behöver
jaga lika ofta. De uppvärmda simmusklerna kan förmodligen arbeta med större
effekt. Det är kanske detta som gör vithajen till en så
snabb fisk. Men den största fördelen är kanske att vithajen, tack vare sin höga kroppstemperatur, kan vara mycket aktiv i kalla havsområden.
L”s om hajarnas sinnen, om deras elektriska sinne och om hur de klarar sig utan att dricka havsvatten på andra sidor.
Referenser
Texten har uppdaterats och utökats år 2016 av Anders Lundquist.
K.J. Goldman: Regulation of body temperature in the white shark, Carcharodon carcharias (Journal of Comparative Physiology B 167:423-429, 1997).
R.W. Hill, G.A. Wyse, and M. Anderson: Animal Physiology (3rd ed, Sinauer, 2012).
Till början på sidan
Till "Artiklar om djur"
|
