POPULÄRT OM DJUR Sök på sajt:
Kakor (cookies) 
 Info om  djur   Fråga   Svar   Djurfakta   Artiklar   Källor 

   

 

Skapelse och evolution: om Bibelns skapelseberättelser

Anders Lundquist

Ljus, bli till

Konstnärlig rendering av skapelsens första ögonblick enligt Bibeln. I 1:a Mosebokens kap. 1 står det enligt 1917 års bibelöversättning: "Och Gud sade: 'Varde ljus'; och det vart ljus." I Bibel 2000 står det: "Gud sade: 'Ljus, bli till!' Och ljuset blev till." Man noterar att den gamla fina verbformen "varde" som uttrycker önskan eller handling (optativ) har ersatts med "bli till" som uttrycker befallning eller uppmaning (imperativ). Detta torde ha teologiska implikationer. Beskuren bild av Gustave Doré (1832–1883).

Jag fick en fråga som lydde: "Jag samtalade med en lärare som undervisar i religion och historia. Han sade att Första Moseboken har samma följd av hur allting skapades som evolutionsteorin. Första mosebok skrevs ju för 2 500-3 000 år sedan. Kunde de vara så tidigt ute? Anade människorna redan då hur det hängde ihop?"

Som biolog ger jag gärna min syn på detta. Jag har läst igenom de båda skapelseberättelserna i Första Mosebokens kapitel 1 och 2. De avviker på ett mycket djupgående sätt från den väl belagda evolutionshistorien och från naturvetenskapligt tänkande. De är helt och hållet mytologiska förklaringar av världens uppkomst, dock mycket poetiska sådana med högt litterärt värde. Texten fortsätter under bilden.

Jorden för 4 miljarder år sedan

En konstnärlig rekonstruktion av Jorden så som den troligen såg ut för cirka 4 miljarder år sedan, cirka en halv miljard år efter det att den uppkommit. Ett gigantiskt meteoritnedslag har lett till att glödande magma nederst flutit upp till ytan. Upptill är ytan märkt av en mängd meteoritkratrar. Samtidigt skulle det kunna ha funnits flytande vatten på delar av jordytan, i de blåa områdena. Courtesy of Simone Marchi and NASA, in the public domain.

Den moderna människan har förmodligen i alla tider och i alla kulturer känt ett behov att förklara världens uppkomst och människans villkor. De flesta kulturer har därför skapat religiösa myter som fyllt detta behov. I vår tid har naturvetenskapen till stora delar och på ett mycket övertygande sätt förklarat universums utveckling och de levande organismernas evolution.

Den ordning i vilken de levande varelserna skapades i skapelseberättelserna stämmer inte alls överens med det evolutionära stamträd som numera är synnerligen väl belagt.

Bibelns första skapelseberättelse

I den första skapelseberättelsen beskrivs hur de levande varelserna skapades av Gud under loppet av sex dagar. Gud skapade först landväxterna. Därefter skapade han samtidigt alla vattenlevande varelser och alla fåglar. Sedan skapades de landlevande djuren. Därefter skapade Gud mannen och kvinnan. Texten fortsätter under bilden.

Kyrkmålning av Vittskövlemästaren

Gud skapar fåglarna. Målning i Vittskövle kyrka från 1400-talet av Vittskövlemästaren. Den påminner om senare tiders naivistiska konstverk. Foto av Gunnar Bach Pedersen.

Vi bortser från de encelliga organismerna, som ju inte var kända när bibeln skrevs. De flercelliga organismernas evolution skedde i en helt annan ordning än den som beskrivs i den första skapelseberättelsen: först utvecklades marina växter och djur i haven, sedan landlevande växter och djur. Fåglarna uppträdde på ett sent stadium i de landlevande djurens utveckling.

Bibelns andra skapelseberättelse

Den andra och kanske äldsta skapelseberättelsen avviker i ännu högre grad från den evolutionära historien. I den skapade Gud allra först människan (hebreiska "adám") "av jord från marken och blåste in liv genom hennes näsborrar, så att hon blev en levande varelse". Den första människan var en man, senare i texten benämnd Adam. Sedan skapade Gud "en trädgård, österut i Eden" åt Adam och därefter "alla markens djur och alla himlens fåglar". Slutligen skapades kvinnan ur ett av Adams revben. Texten fortsätter under bilden.

Organismer från ediacaraperioden

En konstnärlig rekontruktion av det första kända komplexa ekosystemet med flercelliga organismer. Dessa organismer levde i havet under ediacaraperioden (cirka 635-542 miljoner år före nutid). Fossilen är väl bevarade, med mjukdelar och utan skelett, och väl tidsbestämda. Men de är mycket svårtolkade. Åtminstone en del av dem kan ha varit djur, föregångare till nu levande djurstammar, andra kan ha varit alger. De kan också ha varit en egen grupp av flercelliga organismer, som försvann vid ett massutdöende i slutet av ediacaraperioden. Därefter skedde den så kallade kambriska explosionen, under vilken de flesta nu levande större djurstammar intog scenen under en, i ett geologiskt tidperspektiv, kort tidsperiod.
    I ett ovanligt välbevarat fossil av Dickinsonia (den blå "plattan" till vänster om "bägaren" i figuren ovan) fann man år 2018 höga halter av kolesterol, en så kallad sterol som finns i cellernas membraner hos djur, men inte i andra organismers membraner. I bergarten utanför fossilet dominerade en annan sterol, som är typisk för grönalger. Detta tyder på att Dickinsonia var ett djur.
    Efter den kambriska explosionen dröjde det många miljoner år innan växter och djur uppträdde på land. "Jorden var öde och tom ..." (1 Mos 1:1), men haven sjöd av liv. Courtesy and copyright of the Smithsonian Institution.

Skapelseberättelserna återspeglar den tid då de skrevs

Skapelseberättelserna synes mig framför allt återspegla en indelning av världen i fast land, flytande vatten samt luft eller himmel. Denna indelning är uppenbar och säkert urgammal. Några hundra år efter det att Gamla testamentet skrivits började grekiska naturfilosofer, under 500-talet före vår tideräkning, formulera de första icke religiöst grundade teorierna om naturens sammansättning. Detta var naturvetenskapens gryning. Empedokles hävdade att världen bestod av fyra element: jord, vatten, luft och eld. Kinesiska filosofer framlade ungefär samtidigt en liknande teori med fem element: trä, eld, jord, metall och vatten.

Skapelseberättelserna och evolutionsläran

Ur biologisk synpunkt har skapelseberättelserna dessutom andra grundläggande problem.

Ett uppenbart problem är naturligtvis Gamla testamentets tidsskala. Den geologiska tidsskalan är säkerställd genom flera olika mätmetoder. Planeten Jorden bildades för cirka 4,6 miljarder år sedan. De första flercelliga organismerna uppträdde för mer än 600 miljoner år sedan. Texten fortsätter under bilden.

'The Ancient of Days' av William Blake

"The Ancient of Days", en illustration av den engelske poeten och konstnären William Blake (1757-1827). Detta är en av de mest berömda konstnärliga renderingarna av skapelsen. Det brukar anges att bilden föreställer Gud i färd med att, på den andra dagen, skapa himlavalvet över det vatten som fortfararande täcker hela jorden. Men detta är inte helt rätt. I Blakes egen säregna mytologi är skaparen, kallad Urizen, en ond varelse. Urizen symboliserar det rationella förnuftet och den matematiska ordningen, något som framgår av han använder en passare för att konstruera himlavalvet. För den romantiske skalden Blake var det rationella förnuftet en kraft som förkväver och begränsar den skapande fantasin. Sin tro på fantasins kraft uttrycker Blake i dessa rader ur "Auguries of Innocence": "To see a world in a grain of sand, / And a heaven in a wild flower, / Hold infinity in the palm of your hand, / And eternity in an hour". Men för en modern läsare ligger det nära till hands att tolka raderna som en poetisk föraning om att det geologiska tidsperspektivet är ofattbart långt. From the William Blake Archive, in the public domain.

Ett annat problem är att skapelseberättelserna är teleologiska, vilket innebär att skapelsen är styrd mot ett mål. Gud skapade världen med ett syfte, en förutbestämd plan. Evolutionen, däremot, är inte riktad mot ett bestämt mål. Förenklat uttryckt så sker evolutionen huvudsakligen genom att vissa slumpmässiga förändringar, mutationer, i individers arvsmassa etableras genom naturligt urval. Naturligt urval sker genom att bärarna av gynnsamma mutationer är bättre anpassade till sin miljö och därför producerar en mer talrik avkomma. Det går inte att förutsäga evolutionens riktning. Vid slutet av kritaperioden dog dinosaurierna, utom fåglarna, ut. Orsaken var ett väldigt meteoritnedslag, ett enormt vulkanutbrott eller båda dessa händelser tillsammans. Om detta inte skett, så hade däggdjuren kanske förblivit en liten djurgrupp och dinosaurierna fortfarande varit de dominerande stora landdjuren.

En viktig konsekvens av evolutionens mekanismer är att de arter som uppkommer inte är "perfekt konstruerade". De är helt enkelt de arter som har överlevt och de kommer dessutom senare att ersättas av andra arter. Denna syn återfinns inte i skapelseberättelserna. I stället synes det mig att Gud drabbas av hybris inför sitt fullbordade verk: "Gud såg att allt som han hade gjort var mycket gott. Det blev kväll och det blev morgon. Det var den sjätte dagen". Den allsmäktige var märkligt blind för all denna världens ondska och lidande.

I skapelseberättelserna utmålas människan som jordens härskare. När Gud skapat mannen och kvinnan sade han till dem: "Var fruktsamma och föröka er, uppfyll jorden och lägg den under er. Härska över havets fiskar och himlens fåglar och över alla djur som myllrar på jorden." I dessa miljöförstöringens tider har vi blivit smärtsamt medvetna om att vi inte alls härskar över jorden. Vi är bara en del av den stora väven.
 

Att läsa

I. Bobrovskiy et al.: Ancient steroids establish the Ediacaran fossil Dickinsonia as one of the earliest animals (Science 361:1246-1249, 2018).

S. A. F. Darroch et al.: Biotic replacement and mass extinction of the Ediacara biota (Proceedings of the Royal Society B 282:20151003, 2015).

M. Z. Donahue: Did mystery worms cause world's first mass extinction? (Smithsonian Insider, updated 30 September 2015).

Evolution (Nationellt resurscentrum för biologi och bioteknik, hämtat 13 oktober 2017).

Evolution (Naturhistoriska riksmuseet, uppdaterat 11 februari 2016).

Första Moseboken 1-2 (Bibel 2000).

Första Moseboken 1-2 (1917 års översättning).

History of life through time (University of California Museum of Paleontology, retrieved 13 October 2017).

Anders Lundquist:
    Betydelserna av ordet varför: om funktion, evolution och giraffens hals (Info om djur, uppdaterat 21 september 2017).
    Rudiment: evolutionära rester i människans kropp som förlorat sin funktion (Info om djur, uppdaterat 19 september 2017).
    Vart är vi på väg? Utvecklas människan fortfarande idag? Kan man förutsäga hennes framtida evolution? (Info om djur, uppdaterat 21 september 2017).
    Återspeglar fosterutvecklingen evolutionen? Om embryots utveckling hos människan och andra djur (Info om djur, uppdaterat 28 oktober 2016).
    Är människan ett djur? Om biologi, evolution och etik (Info om djur, uppdaterat 15 maj 2017).

R. Hoover: New NASA Research Shows Giant Asteroids Battered Early Earth (Ames Research Center, updated 30 July 30 2014).

T. G. Hultman: Svensk Akademiens språklära (Norstedts, 2003).

L. Werdelin: Människans evolution (Fauna och Flora 111:2-10, 2016).

Understanding Evolution (University of California Museum of Paleontology, retrieved 13 October 2017).

What does it mean to be human? (Smithsonian Institution, updated 13 October 2017).

Till början på sidan

Till "Djurfakta"


Zoofysiolog, skribent och webbansvarig:
Anders Lundquist, senior universitetslektor emeritus
Adress: Biologiska institutionen, Lunds universitet, Biologihus B, Sölvegatan 35, 223 62 Lund
E-post:
Senast uppdaterad: 2 oktober 2018
Webbplatsen använder kakor. Surfar du vidare, godkänner du detta. Läs mer här.

Creative Commons License
Detta verk är licensierat under en Creative Commons Erkännande-Ickekommersiell-Inga bearbetningar 2.5 Sverige Licens.