 |
Fisken har en klotrund lins i sitt öga. Linsen i fiskögat flyttas, precis som linsen i en kamera, fram och tillbaka när bilden ska fokuseras på olika avstånd. Den här fisken tillhör piggsvinsfiskarna. Den försvarar sig genom att blåsa upp sig och spärra ut de taggar som på bilden är strukna bakåt. Copyright 1996 Corel Corporation. |
|
Jag skulle vilja veta hur en fisks ögon är uppbyggda, Vad har de för synfält? Kan de se färger? Hur gör de när de fokuserar? Tacksam för svar.
Fiskögon är uppbyggda på samma sätt som våra egna ögon, men de har all brytkraft i linsen och ingen i hornhinnan (hos oss bryter hornhinnan kraftigare än linsen). Fiskars linser är helt klotrunda och flyttas fram och tillbaks i ögat för att fokusera på olika avstånd (hos oss ändras linsens form). De flesta fiskar har mycket välutvecklat färgseende. Sötvattensfiskar har speciellt bra färgseende i det röda området medan havsfiskar är bättre i det blå och gröna området. Synfältet är vanligen 180 grader för varje öga, och fiskar ser i alla riktningar där inte kroppen är i vägen. Undantag är djuphavsfiskar som ofta har ett mycket smalt synfält (30-40 grader) riktat rakt upp, och de saknar dessutom färgseende. 1999.
Dan-E. Nilsson
Till början på sidan
Jag undrar om du skulle kunna beskriva skillnaden mellan ett bläckfisköga och ett fisköga för mig? Tack på förhand!
Läs först om skillnaderna mellan bläckfiskars och människors ögon på en annan sida. Ett tillägg till denna artikel kan göras här. Som beskrivs i artikeln, är syncellerna placerade baktill i näthinnan hos alla ryggradsdjur, inklusive människan. Detta innebär att ljuset måste passera flera lager av nervceller innan det når syncellerna. Detta har länge ansetts vara ofunktionellt. Enligt en intressant ny hypotes skulle det kunna vara funktionellt. Placeringen ytterst i näthinnan kan vara utrymmesbesparande och göra att ögat fungerar bättre. Detta gäller framför allt om ögat är litet, något som det förmodligen var hos de tidigaste ryggradsdjuren. En annan fördel har att göra med syncellernas höga syrgasförbrukning. Baktill i näthinnan ligger de mycket nära åderhinnans blodkapillärer. Därmed kan de lätt försörjas med syre, utan att blodets röda hemoglobin skymmer sikten.
Ett fisköga är i princip uppbyggt som människoögat. Det finns dock ett par viktiga skillnader. Hos människan sker den största ljusbrytningen i övergången mellan luft och hornhinna. Det är alltså inte i linsen som den största ljusbrytningen sker, men det är med hjälp av linsen som vi kan ändra ögats ljusbrytningsförmåga. Det sker genom att linsen ändrar form och gör att vi kan anpassa ögat till skarpt seende både på långt håll (plattare lins) och på nära håll (buktigare lins). Fiskar lever i vatten som har ungefär samma brytningsindex som hornhinnan. På grund av detta bryts ljuset inte särskilt mycket av deras hornhinna (detta gäller också bläckfiskarna). Fiskarna (och bläckfiskarna) har därför en mycket buktig, nästan klotformig lins med stor ljusbrytningsförmåga. En sådan lins ger stora brytningsfel och dessa fel rättas hos fiskarna till genom att brytningsindex är olika i olika delar av linsen. Läs mer om fiskögon i föregående fråga. 2011.
Anders Lundquist
Till början på sidan
 |
Ögat hos en kolossbläckfisk med pupillen synlig. Den ljusbruna strukturen till höger om ögat är synloben, den del av hjärnan som behandlar synintryck. Den vita strukturen längst till höger innehåller nervfibrer som för syninformation vidare till andra delar av hjärnan. Notera centimeterskalan. Courtesy and copyright of the Museum of New Zealand Te Papa Tongarewa. Thanks to Dan-E Nilsson and Eric Warrant. |
|
Hej! Jag är på jakt efter en bild eller beskrivning på hur en jättebläckfisks ögon ser ut. Jag skulle bli så tacksam för hjälp eller tips på var info kan finnas om detta! Tack på förhand!
Jättebläckfiskarnas ögon är de största man känner till hos nu levande djur. Med en diameter på cirka 25 centimeter är de lika stora som huvudet på en människa. Detta är en anpassning till den ringa tillgången på ljus nere i havsdjupen. Ett stort öga kan fånga upp mera ljus. Bläckfiskögon är förbluffande lika våra egna. Läs om bläckfiskögon på en annan sida.
Ser man bland utdöda djur, så tycks det ha funnits fisködlor, ichthyosaurier, med ännu större ögon än jättebläckfiskarna. Även dessa djur var djuphavsinnevånare. Fisködlorna var inte ödlor och inte fiskar, utan en grupp fiskliknande reptiler som var samtida med dinosaurierna. Läs på engelska om fisködlornas ögon på en annan sajt. Texten fortsätter under bilden.
 |
Delar av linsen hos en kolossbläckfisk. Hela linsen är större än vad som framgår här. Den yttre mera geléartade delen av den har nämligen fallit bort. Den inre delen av den har delats upp längs med linsens tillväxtzon i de två klumpar som ligger på handflatan. Notera centimeterskalan. Courtesy and copyright of the Museum of New Zealand Te Papa Tongarewa. Thanks to Dan-E Nilsson and Eric Warrant. |
|
Forskare här i Lund har studerat jättebläckfiskars ögon närmare. En sammanfattning följer här. En nyfångad jättebläckfisk hade ett öga med en diameter på minst 27 cm och en pupill med en diameter på 9 cm. Hos en nytinad kolossbläckfisk var ögats diameter 27-28 cm. Stora ögon ger, som nämnts ovan, ett större inflöde av ljus i ögat och är en anpassning till seende på stora havsdjup, där ljustillgången är minimal. Även andra djur i djuphavet, till exempel svärdfisken, har stora ögon. Men dessa djurs ögon är betydligt mindre än jättebläckfiskarnas, även hos djur som är lika stora som bläckfiskarna. Deras ögon tycks aldrig vara större än cirka 9 cm. Jättebläckfiskarnas ögon är dessutom större än man skulle förvänta sig hos en bläckfisk med denna kroppsvikt.
Lundaforskarna konstruerade en matematisk modell ur vilken man kunde dra intressanta slutsatser. För de flesta havsdjur tycks det inte vara några stora fördelar med att ha ögon större än cirka 9 cm i diameter. Orsaken är förmodligen att synens räckvidd inte ökar. Det går alltså inte att se de för djurens överlevnad viktiga objekten på större avstånd med ännu större ögon. Detta beror på att ljuset försvagas genom spridning och absorption när det passerar genom vattnet.
Varför har då jättebläckfiskarna så stora ögon? Den matematiska modellen tyder på att så stora ögon ger en unik möjlighet. De kan på relativt stort avstånd registrera det ljus (så kallad bioluminiscens) som utsänds från ett otal små planktonorganismer, då stora objekt rör sig genom vattnet. Detta är precis vad som händer när jättebläckfiskens värsta fiende, en kaskelotval, är i antågande. Ögonen skulle alltså kunna ge bläckfisken mer tid att förbereda flykt eller försvar.
Varför hade då de ovan nämnda ichthyosaurierna så stora ögon? Om detta kan man bara spekulera. Det fanns inga kaskeloter på deras tid. Men det fanns gigantiska köttätande pliosaurier, korthalsade svanödlor. Bland dessa kunde Kronosaurus nå en längd av cirka 15 meter. Ett sådant djur kunde mycket väl ha haft ichthyosaurier på menyn. Alternativt skulle ichthyosaurierna ha kunnat använda sina jätteögon till att upptäcka artfränder. En del av dem var nämligen lika stora som Kronosaurus. 2008, 2012.
Anders Lundquist
Till början på sidan
 |
Huvudet på en flasknosdelfin (öresvin; Tursiops truncatus). Ögonen är små, men delfiner har ändå en ganska bra syn, se svaret nedan. Delfiner och andra tandvalar orienterar sig dock främst genom ekolokalisering, sonar. Hos tandvalarna mynnar de båda näsborrarna i ett gemensamt spruthål som här syns på huvudets ovansida. Den buktiga pannan innehåller den så kallade melonen. Läs om melonen och ekolokaliseringen på en annan sida. Bardvalar använder inte ekolokalisering, men även de har relativt små ögon. För de flesta vattenlevande djur tycks det inte vara någon fördel med att ha ögon större än cirka 9 cm i diameter. Courtesy of NASA, in the public domain. Anders Lundquist |
|
Jag undrar hur en val, t.ex. en tumlare, kan se så bra i vattnet?
För att förstå varför måste man först veta att det finns två saker som gör att allt vi ser samlas på rätt ställe inne i ögat. Den ena är hornhinnan och den andra är ögats lins. Man säger att hornhinnan och linsen bryter ljuset. Hornhinnan är ögats yttersta skikt och kontaktlinser sätts ovanpå hornhinnan. Det är också hornhinnan man slipar på när man opererar mot närsynthet. Linsen ligger inne i ögat.
Att vi människor inte ser bra under vatten beror på att vår hornhinna inte kan användas för att bryta ljuset där. Det är inget kemiskt fenomen, utan ett fysikaliskt. Vatten är mycket tätare än luft och skillnaden i täthet (egentligen
ska det heta densitet) mellan hornhinnan och vatten är helt enkelt för liten. Det är täthetsskillnaden som gör att hornhinnan kan bryta ljus i luft. I vatten har vi då bara linsen kvar att använda och den räcker inte! Om du däremot sätter på dig ett cyklopöga så får du luft framför hornhinnan igen, och allt fungerar som det ska. Du kan se under vatten när du snorklar.
Djur som lever under vatten löser oftast problemet genom att ha en kraftigare lins och struntar i att försöka använda hornhinnan. Men just delfiner kan faktiskt se bra både på land och under vatten, antagligen genom att ändra på trycket i ögat - men forskarna är inte ännu säkra på hur det går till!
Läs om kaskelotens stora nos på en annan sida. Här är en vallänk på engelska: "Save the Whales".
Anna Gislén
Tillägg: Nya rön tyder på att valar och sälar, till skillnad från de flesta andra däggdjur bara har en typ av färgkänsliga tappar i ögat. Människor har tre tapptyper och de flesta andra däggdjur två. Detta kan antingen innebära att valar och sälar saknar färgseende eller att de använder stavarna tillsammans med sina tappar för att se färger. Stavarna används hos andra däggdjur vid seende i mörker och registrerar inte färger. Läs mer om däggdjurs färgseende på en annan sida. 2001, 2012.
Anders Lundquist
Till början på sidan
Till "Svar på frågor"
|
