Pistolräkan Alpheus intrinsecus. De stora bardvalarna producerar de högsta kända ljudstyrkorna bland djuren. Men om man tar hänsyn till kroppsstorleken, ger pistolräkorna ifrån sig de starkaste ljuden. Den ena saxklon är kraftigt förstorad. Det finns en tapp på den rörliga skänkeln hos denna klo (röd pil). Tappen passar in i en håla i den stora orörliga skänkeln (vit pil). Ljudet uppkommer när klon slår igen och tappen med oerhörd hastighet tränger in i hålan. Läs mer i svaret nedan. Modified image. Courtesy of Arthur Anker and Kristin Hultgren, from Encyclopedia of Life under this CC License.

Vilket djur låter starkast? Jag har hört att det antingen är vrålapan eller blåvalen!

Jag har sett uppgifter på att blåvalens visslingar kan ha en mycket hög ljudstyrka och en räckvidd på cirka 80 mil. Men en annan val, kaskeloten, har producerat den högsta uppmätta ljudstyrkan bland djuren. Mätningen gjordes naturligtvis i vatten. Ljudstyrkan, mätt som relativt ljudtryck, motsvarade 236 dB (decibel) på 1 m avstånd från djuret och med referenstrycket 1 µP (mikropascal). Detta ljudtryck är 10-14 dB högre än trycket 1 m framför pipan, när ett grovkalibrigt gevär avfyras i luft. I luft uppges ett startande jetplan producera upp till cirka 200 dB med referenstrycket 1 µP på avståndet 1 m från planet. Det bör särskilt framhållas, att man absolut inte ska stå på en meters avstånd från ett startande jetplan. Om man överlever har man fått mycket allvarliga hörselskador. Notera att dB-skalan är logaritmisk, vilket innebär att kaskelotens ljud är mer än tusen gånger starkare än jetplanets. Texten fortsätter under videon.

Pistolräkorna (familjen Alpheidae bland de tiofotade kräftdjuren) kan, trots sin ringa storlek, i ljudstyrka konkurrera med jetplan. Deras ljud produceras märkligt nog av den ena saxklon, se även bildtexten och videon ovan. Två muskler inne i klon öppnar den till dess att vinkeln mellan skänklarna är cirka 100°. Då spänns en elastisk struktur i klon. Klon låses emellertid i utvidgat läge, som en spänd råttfälla. När en tredje muskel aktiveras, låses klon upp och slår ihop med en oerhörd hastighet, inom loppet av mindre än en tusendels sekund. När en tapp på den rörliga skänkeln tränger in i en håla i den orörliga skänkeln, uppkommer en oerhört snabb vattenström, riktad ut från klon. Enligt fysikens lagar sjunker vattnets tryck, när dess hastighet ökar. Trycket i vattenströmmen sjunker därför under vattnets ångtryck vid rådande temperatur. Detta leder till att vattenånga bildas i form av en liten gasbubbla, så kallad kavitation. När trycket stiger igen kollapsar bubblan, det vill säga imploderar, varvid ett oerhört starkt ljud uppkommer. Ljudstyrkan är hos vissa arter 190-215 dB med referenstrycket 1 µP på avståndet 1 m från räkan (olika källor ger olika uppgifter). Ljudstyrkan är således jämförbar med det ovan nämnda jetplanets, men lägre än kaskelotens. Inte nog med det, vid bubblans kollaps utsänds en mycket kort ljusblixt, samtidigt som temperaturen inom ett mycket litet område stiger till åtminstone 5 000 K, en temperatur jämförbar med den på solens yta.

Det torde framstå som uppenbart att ingen vrålapa, hur akustiskt vältränad den än är, skulle kunna slå kaskeloten, blåvalen och pistolräkorna. Läs mer om valars ljudproduktion och om kaskeloten och djurrikets största nos på andra sidor. 2013, 2015.

Anders Lundquist

Till början på sidan

Överst ses ökengräshoppan (Schistocerca gregaria), en av flera arter av vandringsgräshoppor, som förekommer i varma och torra områden i hela världen. Precis som andra gräshoppor kan den stridulera, läs om insektsljud i svaret nedan. Hos vandringsgräshoppor förekommer två typer av individer med olika kroppsbyggnad och olika beteende. Vid låg populationstäthet tillhör alla gräshoppor den solitära typen. Vid hög populationstäthet uppkommer generationer av vandringstypen. Då uppträder enorma svärmar av gräshoppor, som sprider sig över stora områden, äter upp befolkningens grödor och kan orsaka svår hungersnöd. En svärm kan bestå av miljontals individer och täcka hundratals kvadratkilometer. I Bibelns 2:a Mosebok var vandringsgräshoppor den åttonde plågan som hebréernas gud släppte lös över Egypten; "De kom över hela Egypten och slog ner överallt. Så många gräshoppor har aldrig skådats och kommer aldrig att skådas. De täckte marken så att den blev alldeles svart, och de åt upp allt som växte i landet och all frukt på träden ...". I videon nederst ses bilder av de gräshoppssvärmar som drabbade Mauretanien år 2013. Modified image, courtesy of NASA, in the public domain (above). From YouTube, courtesy of CNLA (Centre national de lutte antiacridienne) of Mauritania (below).

Vår förskolegrupp undrar om nyckelpigorna har något läte. Tacksamma för svar! - Om ljudproduktion hos insekter.

Nyckelpigor har inget läte i betydelsen ljud som de kommunicerar med. De flesta insekter kan inte kommunicera med hjälp av ljud. Men frågan ger mig anledning att berätta om de ljud som insekter kan ge upphov till.

Värt att komma ihåg är att insekter inte andas genom munnen och att de inte har någon näsa. De andas genom ett rörsystem, trakéerna, som är försett med mynningar längs med kroppens sidor. Läs om trakésystemet på en annan sida. Insekter kan alltså inte ge upphov till ljud så som människor och andra däggdjur gör, det vill säga vid utandning genom struphuvudet, svalget, munhålan och, för vissa ljud, näsan.

När insekternas vingar slår, hörs ett ljud, flygtonen, som uppkommer på samma sätt som när en gitarrsträng vibrerar. Flygtonen är ett nödvändigt resultat av vingarnas rörelser, inte ett kommunikationsljud. Hos många insekter har flygtonen så svag ljudstyrka att människor inte kan höra den. Jag har sett nyckelpigor flyga, men jag kan inte påminna mig om flygtonen kan höras. Läs om insekters flygton på en annan sida. Texten fortsätter under bilden.

Mullvadssyrsan (Gryllotalpa gryllotalpa) förekommer sällsynt i södra Sverige, lokalt kallad "jordkräfta". Den gräver i jorden med sina skovelliknande framben och äter främst insektslarver och maskar. Den kan faktiskt flyga och stridulerar genom att gnida framvingarna mot varandra, läs mer om detta i texten nedan. Courtesy of R. Andersen from Encyclopedia of Life under this CC License.

Många insekter kommunicerar dock med varandra med hjälp av ljud. Det handlar nästan alltid om kommunikation mellan könen i samband med parningen. Jag ger nedan några exempel på sådana ljud.

Insekter kan åstadkomma ljud genom att kroppsdelar gnids mot varandra, så kallad stridulering. De flesta äkta gräshoppor stridulerar genom att gnida de främre vingarna mot en rad taggar på det bakersta benets lår. Syrsorna och de gräshoppelika vårtbitarna stridulerar genom att gnida framvingarnas baser mot varandra. Striduleringsljuden har en hög tonhöjd, så hög att äldre människor inte kan höra dem. Man säger då ofta: "Jag kan inte längre höra syrsorna spela". Men det är fel. Det är gräshoppor och vårtbitare som man inte kan höra. I Sverige finns nämligen bara två syrsarter, den sällsynta mullvadssyrsan ("jordkräftan"; Gryllotalpa gryllotalpa), som för ett grävande liv i jorden, samt hussyrsan (Acheta domesticus), som i vårt klimat i stort sett bara förekommer inomhus. Själv hör jag inte längre "syrsorna", men i yngre dagar hörde jag hussyrsorna spela i Zoologiska institutionens källare. Intressant nog har man nyligen upptäckt att ett däggdjur, den igelkottsliknande strimmiga tanreken på Madagaskar, troligen stridulerar genom att gnida sina taggar mot varandra. Läs om tanrekens ljud och om varför äldre inte kan höra höga toner på andra sidor. Texten fortsätter under bilden.

Strimmig trägnagare (Anobium punctatum) är ett vanligt förekommande skadedjur, som angriper både hus och möbler. Flera arter av trägnagare kallas "dödsur" på grund av det tickande ljud de ger upphov till. Läs mer i texten nedan. Courtesy and copyright of Miroslav Deml, from Encyclopedia of Life under this CC License.

Cikadorna och deras släktingar stritarna avger vid parningstiden ljud med hjälp av ett membran i bakkroppens vägg. Det påminner om trumskinnet på en trumma. Membranet bringas i vibration genom att en kraftig muskel drar membranet inåt. Ljudet uppkommer på samma sätt som det ljud man hör, när man har tryckt ner ett burklock av metall. Cikador finns inte i Sverige, men kan höras på varmare breddgrader. Stritar finns i Sverige, men deras ljud är så svagt att det är ohörbart för människor.

De flesta skalbaggar inom familjen trägnagare (Anobiidae) gräver gångar i trä, ofta inomhus. Till de vanligaste hör strimmig trägnagare (Anobium punctatum). Så kallade "maskhål" i gamla möbler är ofta utgångshål för trägnagare. Flera arter av trägnagare inom släktet Anobium dunkar under parningstiden huvudet och den kapuschongliknande halskölden mot gångarnas väggar. Då uppkommer ett tickande ljud, som av en klocka. Förr kallades dessa baggar "dödsur" och tickandet troddes förebåda olycka och ond, bråd död.

De insekter som kommunicerar med ljud har naturligtvis hörselorgan. Läs om insekters hörsel på en annan sida. 2013.

Anders Lundquist

Till början på sidan

En vacker bild av knorrhanen eller knoten (Eutrigla gurnardus). Mest känd är knorrhanen för de ljud den ger upphov till med hjälp av trummuskler, se vidare svaret nedan. Namnet knorrhane torde vara ljudhärmande (onomatopoetiskt).      Fisken finns vid Västkusten och i södra Östersjön. Tre av fenstrålarna på vardera bröstfenan är fria. Knorrhanen stödjer sig mot bottnen och uppges till och med kunna gå med hjälp av dessa fenstrålar. Fenstrålarna används även till att lokalisera bytesdjur i bottenslammet. Bilden är ur "Illustrations de Ichtyologie ou histoire naturelle générale et particulière des Poissons" publicerad 1795-1797, in the public domain.

Har hört det i en saga eller skröna någon gång, vill veta om det finns någon sanning i påståendet om att ålar kan skrika. Hur gör de i så fall, utan lungor?

Ja, ålar kan ge ljud ifrån sig! Annars är knorrhanen (som finns vid västkusten och i södra Östersjön) den mest kända ljudalstrande fisken i vårt land. Fiskar kan åstadkomma ljud på många olika sätt. Här är några exempel.

Simmandet kan naturligtvis ge upphov till ljud. Ofta är dessa ljud bara en biprodukt av fiskens rörelser, men hos en del fiskar kan de kanske bidra till att hålla ihop stimmet. En del fiskar producerar ljud genom att slå eller gnida hårda strukturer, t.ex. ben i skelettet, mot varandra. Dessa ljud kan vara en biprodukt av födointaget, men de kanske också fungerar som sociala signaler, t.ex. i samband med leken.

En tredje typ av ljud åstadkoms hos en del fiskar av muskler som är fästa vid den gasfyllda simblåsan. Simblåsan hos benfiskar är ursprungligen en lunga. Hos nutida fiskar ger gasen i simblåsan flythjälp, som gör att fiskarna kan sväva i vattnet utan att sjunka mot bottnen. Men en del luftandande fiskar använder faktiskt också simblåsan som andningsorgan. Vid ljudalstring med simblåsan drar muskler som är fästa i simblåsan (trummuskler) ihop sig så att simblåsans volym ändras. Simblåsan fungerar förmodligen som en förstärkare. Musklerna är bland de snabbaste muskler som man kan finna bland ryggradsdjuren. Hos en fiskart kan de dra ihop sig 300 gånger under en sekund och hinner ändå med att slappna av mellan muskelkontraktionerna. Detta svarar mot en tonhöjd hos det alstrade ljudet på 300 herz.

Sill producerar ljud på ett helt annorlunda sätt. De pressar ut gas från simblåsan via tarmen eller direkt från tarmen. Simblåsan är förbunden med mag-tarmkanalen via en förbindelsegång. När denna gas passerar analöppningen i form av bubblor uppkommer karakteristiska ljud. Ljuden produceras huvudsakligen nattetid. Dessutom producerar sillarna oftare dessa ljud i täta stim än i glesa. Det kan därför vara så att de använder ljuden till att kommunicera med varandra för att hålla ihop stimmen nattetid, då de inte har någon hjälp av synen. I så fall "pratar" sillar med varandra genom att släppa väder. Den svenska marinen tolkade i cirka tjugo år sillpruttar som ljud från främmande u-båtar. En civil expert påvisade slutligen ljudens verkliga ursprung.

Enligt uppgift ska ålen kunna ge ifrån sig kluckande ljud. Kanske sker detta genom att luftbubblor släpps ut från den gång som förbinder simblåsan med magtarmkanalen, men mekanismen är inte klarlagd. Knorrhanen däremot alstrar ljud med hjälp av trummuskler kopplade till simblåsan.

Många benfiskar kan höra, fastän de saknar ytteröron, hörselgång och mellanöra. De saknar också innerörats snäcka, den spiraliserade utbuktning från en av jämviktsorganets (balansorganets) hinnsäckar som känner av ljud hos däggdjur. Hos fiskarna uppfattas ljudet i stället i jämviktsorganets hinnsäckar. Hos en del hörande fiskar fortplantas ljudet via kraniets ben till jämviktsorganet. Hos andra fiskar fungerar simblåsan som mottagare av ljudet. Det finns till och med en fiskgrupp som utvecklat en slags hörselben, de så kallade Weberska benen, som leder ljudet från simblåsan till jämviktsorganet. De Weberska benen har ett helt annat ursprung än hammaren, städet och stigbygeln som är däggdjurens tre hörselben.

Läs mer om fiskars hörsel på en annan sida. 2012, 2014, 2017.

Anders Lundquist

Till början på sidan

Till "Svar på frågor"

Zoofysiolog, skribent och webbansvarig: Anders Lundquist, senior universitetslektor emeritus

Adress: Biologiska institutionen, Lunds universitet, Biologihus B, Sölvegatan 35, 223 62 Lund

E-post: Senast uppdaterad: Se årtal efter varje svar. Webbplatsen använder kakor. Surfar du vidare, godkänner du detta. Läs mer här.

Detta verk är licensierat under en Creative Commons Erkännande-Ickekommersiell-Inga bearbetningar 2.5 Sverige Licens.