 |
 |
Till vänster ses flodhästens garnityr. Man urskiljer de fyra hörntänderna och, hos den här individen, totalt åtta framtänder. Kindtänderna skymtar längre in i munnen. Till höger ses en rödfärgad "svettig" flodhäst. Läs mer i svaret nedan. Tidigare trodde man att flodhästen var släkt med svinen, men DNA-data tyder på att deras närmaste nu levande släktingar är valarna. Courtesy of Koles (left) and Joshua Smith (right) from Wikimedia Commons under this CC License. |
|
Hur många "tänder" har en flodhäst? - Om däggdjurens tänder.
Frågan ger anledning till att berätta mer om däggdjurens tänder, men först flodhästen.
Flodhästen kan väga 3-4,5 ton och kommer femma i storlek bland nu levande däggdjursarter, efter de tre elefantarterna och en noshörningsart. Den är känd för att från hudkörtlar utsöndra en rödaktig vätska som skyddar huden. Förr trodde man att den "svettades blod". Hudkörtlarna är inte egentliga svettkörtlar, men "svetten" kyler ändå flodhästen när den avdunstar. Man har strukturbestämt de röda och oranga färgpigment som ger "svetten" dess färg. Det visade sig att pigmenten absorberar ultraviolett strålning. Således tycks "svetten" fungera som flodhästens egen solkräm. Ett av pigmenten har dessutom antibiotiska egenskaper.
Flodhästen har 38-44 tänder. Antalet framtänder varierar och är 2-3 i varje överkäkshalva och 1-3 i varje underkäkshalva. Dessutom finns i varje käkhalva 1 hörntand, 4 främre (oäkta) kindtänder och 3 bakre (äkta) kindtänder. Detta ger totalt 6-12 framtänder, 4 hörntänder, 16 främre kindtänder och 12 bakre kindtänder. Framtänderna och hörntänderna liknar betar och slutar aldrig att tillväxa. De nedre hörntänderna kan bli 30 centimeter långa ovanför tandköttet.
Den ursprungliga tanduppsättningen hos de äkta däggdjuren (placentadäggdjuren) är 3 framtänder, 1 hörntand, 4 främre kindtänder och 3 bakre kindtänder i varje käkhalva, d.v.s. totalt 4 x 11 = 44 tänder. Framtänder, hörntänder och främre kindtänder finns i två uppsättningar: först kommer mjölktänderna, sedan de slutliga tänderna. Av bakre kindtänder finns bara den slutliga uppsättningen (hos människor "6-årständerna", "12-årständerna" och "visdomständerna").
En flodhäst med maximalt antal tänder har alltså kvar alla de ursprungliga tänderna hos de äkta däggdjuren. Men under de äkta däggdjurens utveckling har det mycket ofta skett en minskning av antalet tänder. Vi människor har till exempel bara 32 tänder i den andra och slutliga uppsättningen: 2 framtänder (incisiver), 1 hörntand (canin; med c för att ej förväxlas med ett populärt djur), 2 främre eller oäkta kindtänder (premolarer) och 3 bakre eller äkta kindtänder (molarer) i varje käkhalva. Det är de bakersta bakre kindtänderna som kallas för "visdomständer". Mjölktänderna som föregår de slutliga tänderna är hos människan bara 20 stycken. Det finns 2 framtänder, 1 hörntand och 2 kindtänder i varje käkhalva i vårt mjölktandsbett. Texten fortsätter under bilden.
 |
Människans garnityr, mindre respektingivande än flodhästens. Till vänster ser man, underifrån, de två överkäksbenen (maxillerna), med tändernas namn markerade på det vänstra av benen. Se texten ovan. Överkäksbenen är fast förankrade i varandra och i skallen. Tänderna i höger överkäksben är utdragna så att tandhålorna (alveolerna) syns. En tand består av krona, hals och rot. Roten är fästad i tandhålan. Tändernas rötter är enkla, dubbla eller tredelade. Till höger syns, ovanifrån, underkäksbenet (mandibeln) med alla tänderna i behåll. Underkäkens två ledhuvud ledar mot ledpannor som finns strax framför örat. Ledpannorna ingår i tinningbenen som är fast förankrade i skallen. Modified after an original with copyright Corel Corporation. |
|
Under den senaste årmiljonen av människans evolution, från och med arten Homo erectus, har tändernas storlek successivt minskat. Detta anses vara en evolutionär anpassning till mera lättuggad mat. Upphettad tillagad mat är mer lättuggad än rå. Läs om matlagningens betydelse för vår evolution på en annan sida. Särskilt märkbart i dag är att "visdomständer" inte anläggs, inte bryter fram eller är felställda. Läs om visdomständerna och om tändernas uppbyggnad på andra sidor.
Idisslarna (bl.a. oxdjur, antiloper och hjortar) har förlorat alla framtänder i överkäken (undantagandes kameldjuren som har två kvar). Läs om idisslartänder nedan på denna sida. Bardvalarna har helt förlorat sina tänder. Läs mer om tandlösa däggdjur nedan på denna sida. Mycket sällan har antalet tänder ökat hos de äkta däggdjuren. Ett exempel är tandvalarna (t.ex. delfiner och späckhuggare) som vanligen har mycket fler än 44 tänder. Hos dem har alla tänder en likadan konisk form.
Karakteristiskt för däggdjuren är att tänderna fungerar som redskap med mycket olika funktioner hos olika arter. Exempel är elefantens betar (framtänder), gnagarnas och hardjurens mejselliknade gnagande framtänder, rovdjurens kraftiga hörntänder som griper bytet, rovdjurens skärande rovtänder (främre kindtänder i överkäken, bakre i underkäken) samt idisslarnas och hästdjurens malande kindtänder. Många insektsätande däggdjur, till exempel näbbmöss, mullvadar och de flesta fladdermöss, har på kindtänderna vassa W-formade åsar, som används till att krossa insekter. Hos många allätande däggdjur, till exempel människor, har kindtänderna trubbiga knölar. 2011, 2012, 2016.
Anders Lundquist
Till början på sidan
 |
Skalle av jordsvin (Orycteropus afer). Nedtill ses några kindtänder. Detta märkliga djur är inte ett svin, utan bildar en alldeles egen ordning bland däggdjuren. Jordsvin föds med den permanenta tanduppsättningen. Mjölktänderna är små och fälls redan under fosterutvecklingen. Inte nog med det, djurets totalt 20-22 främre och bakre kindtänder (4-5 i varje käkhalva) saknar helt den hårda yttre emaljen och består av en mängd sexkantiga pelare av tandben (dentin). I tvärsnitt ser kindtänderna alltså ut som en bikaka. De saknar rötter och växer hela livet. Framtänder och hörntänder saknas helt. Läs mer om det märkliga jordsvinet på en annan sida. Modified image. Courtesy of Phil Myers and Animal Diversity Web, University of Michigan, under this CC License. |
|
Varför kan vi människor inte bilda nya tänder? Vi ju en omgång ersättningständer, men sen är det ju stopp. Tappar vi en tand så växer det inte ut någon ny. Varför? Evolutionärt skulle det väl vara en fördel.
En mycket bra fråga. De flesta andra ryggradsdjur kan bilda nya tänder när de gamla slitits ut. Däggdjuren har bara två tanduppsättningar, mjölktänderna och de permanenta tänderna. Läs mer om däggdjurens tänder i föregående svar.
Däggdjuren har i stor utsträckning kompenserat för sin oförmåga att bilda nya tänder genom att ha de mest specialiserade tänderna bland ryggradsdjuren. Alla tänderna är säkert förankrade i käkbenen med djupa rötter. Kindtänderna hos partåiga och uddatåiga hovdjur är höga. De är dessutom försedda med hårda emaljåsar, som slits ner långsamt och löper inuti tanden ner genom hela den höga kronan. Dessa egenskaper gör att tänderna normalt inte hinner slitas ner till roten under djurets liv. Rovdjur har kraftiga hörntänder och skärande kindtänder. Eftersom de inte tuggar maten, slits tänderna inte särskilt mycket. Gnagare och hardjur löser slitageproblemet genom att ha framtänder, hos några av dem också kindtänder, med öppna rötter som växer hela livet. Tänder med öppna rötter finns också hos vissa andra däggdjur.
Däggdjurens starkt specialiserade tänder är således unika bland ryggradsdjuren. För det första har de utvecklat flera olika typer av tänder i käkarna. För det andra har de utvecklat ett bett, där överkäkens och underkäkens tänder passar väl ihop då de möts, så att käkarna kan fungera mycket bra som gripverktyg, saxar eller malande kvarnar. För det tredje har olika däggdjursgrupper utvecklat starkt specialiserade tänder. Allt detta gör att däggdjur har en utomordentlig förmåga att inta och sönderdela den föda som de är anpassade till att äta. Man tror att dessa tandspecialiseringar möjliggjorts av att de bara har två tanduppsättningar under sitt liv. Priset de fått betala är att de, till skillnad från fiskar och kräldjur, inte kan ersätta förlorade permanenta tänder.
Tack vare de specialiserade tänderna är det mycket sällan som slitage på tänderna begränsar däggdjurs livslängd i naturen. De flesta däggdjur dör innan tänderna slitits ut. Men det finns exempel på att tänderna begränsar livslängden i naturen. Hos elefanter kan det vara så. Läs om elefanter och deras tänder nedan på denna sida. De bör dock noteras att elefanterna dör först efter det att de hunnit fortplanta sig. För att summera, det är ingen större evolutionär nackdel för däggdjuren att inte kunna nybilda tänder.
Kanske har däggdjurens oförmåga att bilda nya tänder också att göra med deras generellt sett begränsade förmåga att nybilda (regenerera) organ och vävnader. Läs om regeneration hos däggdjur och andra djur på en annan sida. Det bör påpekas att anlagen till däggdjurens permanenta tänder bildas redan under fosterutvecklingen. Bytet från mjölktänder till permanenta tänder är således inte en nybildning av tänder. 2013, 2014, 2016.
Anders Lundquist
Till början på sidan
 |
 |
Till vänster ses barder av en bardval. De är parallella skivor, som tätt tillsammans hänger ner från överkäken, vinkelrät mot dess kant. De är försedda med en mängd hårliknande utskott. Bardvalarna saknar både mjölktänder och permanenta tänder. Ungarna har inga mjölkbarder. Läs om mjölktänder i svaret nedan. Till höger ses en bit av en bard med regelbundet anordnade hårliknande utskott.
Barderna anläggs som utskott från muntaket, gommen. De består inte av ben. Gommens slemhinna är omvandlad, så att den kan bilda döda celler innehållande keratiner (hornämnen), precis som huden med sitt döda yttre hornlager. Barderna är förstärkta av ett mycket tjockt hornlager. En bardval tar in en stor mängd vatten i munhålan och pressar ut det mellan barderna. Djurplankton, till exempel krill, filtreras bort av barderna, stannar i munhålan och sväljs av valen. Vissa bardvalar filtrerar också fisk ur fiskstim. From Wikimedia Commons, courtesy of Joe Mabel under this GNU License (left), Randall Wade Grant and UBC Biodiversity Museum under this CC License (right). |
|
Min sexåriga dotter och jag diskuterade mjölktänder häromsistens. Jag sa att jag trodde att alla däggdjur tappade de första tänderna och fick nya. Klurig som hon är frågade hon mig då om valar har mjölkbarder. Har de det? Jag har förgäves försökt att hitta någon information om detta på Internet. Är det sant att alla landlevande däggdjur har mjölktänder?
De flesta däggdjur har två uppsättningar tänder: mjölktänder och permanenta tänder. I den ursprungliga tanduppsättningen består mjölktänderna av framtänder, hörntänder och främre kindtänder, medan de permanenta tänderna består av framtänder, hörntänder, främre kindtänder och bakre kindtänder. Hos många däggdjursgrupper har antalet tänder minskat och flera grupper har förlorat någon eller flera av de fyra tandtyperna, till exempel kan hörntänder ofta saknas. Några däggdjur är helt tandlösa, se svaret längre ner på denna sida. Några däggdjur har tänder med öppna rötter, som växer hela livet. Exempel är gnagarnas framtänder (två i överkäken och två i underkäken), elefanterna betar (som är framtänder) och jordsvinets kindtänder.
Tandvalarna saknar helt mjölktänder. Hos ett par däggdjursgrupper sker tandömsning till de permanenta tänderna redan under fosterutvecklingen. De har efter födseln bara en uppsättning tänder. Till dem hör sälar, de flesta gnagare och jordsvin (se bilden i föregående svar). Elefanter har både mjölktänder och permanenta tänder, men alla kindtänder används inte samtidigt, läs om elefanters tänder nedan på denna sida.
Manater och känguruer har ett system som påminner om elefanternas. Bardvalar saknar tänder, men anlag till tänder finns under fosterutvecklingen. Det finns inga "mjölkbarder". Tre andra däggdjursgrupper saknar tänder, åtminstone som vuxna: myrslokar, myrkottar samt kloakdjur (näbbdjuret och myrpiggsvinen). Av dessa tycks åtminstone myrslokarna sakna mjölktänder. Hos de tre djurgrupper som börja med myr- är tandlösheten en anpassning till en diet bestående av myror och termiter. 2011, 2016, 2019.
Anders Lundquist
Till början på sidan
 |
Ett tidigt tandanlag i det så kallade klockstadiet, innan emalj och tandben (dentin) har bildats. Den nedre knoppliknande delen kallas dentalpapill och bildar så småningom tandens pulpa. Courtesy of Dozenist from Wikimedia Commons under this GNU License. |
|
Varför växer tänder ut? Vad är det för mekanism som trycker upp dem?
Anlag till såväl mjölktänder som permanenta tänder bildas redan under fosterutvecklingen. Efter födelsen börjar mjölktandsanlagen växa och bli större. Tänderna är förankrade i käkbenet. När de växande anlagen blir högre kommer deras kronor därför att röra sig uppåt tills det att de bryter igenom tandköttet. Det är således tänderna egen tillväxt som gör att de bryter fram. De pressas inte uppåt underifrån.
Samma förklaring gäller de permanenta tänderna. Deras anlag utvecklas långsammare och de kommer därför att bryta genom tandköttet senare, då de ersätter mjölktänderna. Dessutom kommer det fram tre bakre kindtänder (molarer) i varje käkhalva. Molarerna saknar motsvarighet i mjölktandsbettet. Sist av alla tänderna kommer de bakersta molarerna ("visdomständerna"), vid 18-20 års ålder eller ännu senare. Ibland saknas dock anlag till visdomständer och ibland bryter de inte fram.
Tänderna tillväxt kan i viss mån styras av närliggande tänder så att de hamnar i rätt läge. De mekanismer som styr tändernas anläggning och tillväxt är ofullständigt kända.
Människans tänder liknar tänderna hos allätande däggdjur. Läs om tändernas känselsinne och tandvärk och om visdomständerna på andra sidor. 2013, 2017.
Anders Lundquist
Till början på sidan
 |
 |
Till vänster ses ett djur som inte bits, en myrkott (ordningen Pholidota). Risken att bli biten är försumbar, men frambenens enorma klor ser farliga ut. De används till att angripa myrors och termiters stackar. De senare är mycket hårda, men inget problem för myrkottar. Läs mer om djur som inte bits i svaret nedan.
Genom den mycket lilla munöppningen kastar myrkotten ut sin långa, klibbiga tunga och fångar insekter. En del arter lever på marken, andra i träd. Denna trädlevande myrkott hänger i sin gripsvans, läs om gripsvansar på en annan sida. Fjällen är ett skyddande pansar, uppbyggt av hornämnen (keratiner), precis som hårstrån och naglar. Myrkottar kan rulla ihop sig till ett klot och resa på fjällen, påminnande om igelkottar och en svår nöt att knäcka för rovdjur. De kan också fly genom att i klotform rulla ner för backar.
Till höger ses en skalle av en myrkott med nosen uppåtriktad. Notera den mycket svaga tandlösa underkäken (orange pil). Courtesy of Mark Simpson from Wikimedia Commons under this CC License (left) and the Animal Diversity Web under this CC License (modified image; right). |
|
Hej, jag undrar om det finns något däggdjur som inte bits. - Om tandlösa däggdjur.
De flesta däggdjur har tänder och kan tugga eller skära sönder maten. Därmed skulle de också kunna bitas, även om många av dem aldrig biter människor eller andra däggdjur.
Men myrkottar, myrslokar och myrpiggsvin saknar tänder, har mycket en lång smal nos och dåligt utvecklade underkäkar. Jag har mycket svårt att tro att dessa djur kan bitas över huvud taget.
Myrkottar, myrslokar och myrpiggsvin är inte nära släkt med varandra. De har oberoende av varandra förlorat tänderna och utvecklat en lång klibbig tunga. Detta är en anpassning till att äta insekter och andra smådjur, speciellt myror och termiter. Djuren kastar ut sin tunga och insekterna fastnar på den. Sedan drar de in tungan och sväljer insekterna utan att tugga dem. Myrkottar finns i Afrika och södra Asien, myrslokar i Sydamerika och Mellanamerika, myrpiggsvin i Australien och på Nya Guinea.
Bardvalar har välutvecklade käkar med barder i stället för tänder och torde ha svårt att bitas. Risken att bli biten av en bardval är dessutom minimal. I de sällsynta fall då man skulle hamna alltför nära en sådan val är det andra risker som gäller. 2012, 2016, 2017.
Anders Lundquist
Till början på sidan
 |
De utdöda mammutarna levde under istiden och hade gigantiska betar. Läs i svaret nedan vad de kanske kunde ha använts till. Courtesy of Thomas Quine from Wikimedia Commons under this CC License. |
|
Hej. Jag undrar hur en elefant använder sina betar. - Om elefanters tänder.
Betarna är framtänder, inte hörntänder som man skulle kunna tro. De växer under hela elefantens liv. Elefanter använder sina betar för att skaffa mat. De kan bland annat skala ätlig bark av träd, gräva efter vatten eller skaka loss ätbara frukter från träd, allt med betarna. En del menar att den utdöda ullhåriga mammuten (som levde på nordliga breddgrader) använde sina gigantiska betar till att sopa undan snön från marken, så att den kom åt växter den kunde äta. Men elefanterna använder naturligtvis också på många sätt snabeln för att skaffa sig mat. Snabeln är till och med försedd med fingerliknande utskott (två hos den afrikanska och ett hos den indiska elefanten) med vilka elefanterna kan gripa små föremål. Vuxna elefanter dricker ju genom att suga in vatten i snabeln och sedan spruta in det i munnen. Elefantungar dricker däremot precis som andra däggdjur, genom att luta sig ner och lapa i sig vattnet!
Hos afrikanska elefanter har både hannar och honor betar, även om honornas är mindre. Hos den indiska elefanten har bara hannarna riktiga betar, medan honornas betar är så små att de oftast inte syns utanför munnen. Elefanthannar kan använda både betarna och snabeln när de slåss om honorna.
Elefanterna har sex mycket stora kindtänder i varje käkhalva, men märkligt nog använder de inte alla samtidigt. Under större delen av elefantens liv tuggar den bara med en eller två kindtänder i varje käkhalva, under en kortare period med tre. Elefantens föda är mycket svårtuggad, så tänderna slits. När en kindtand är utsliten ramlar den bort och ersätts med en ny som skjuts fram från käkhalvans bakre del. Varje ny tand är kraftigare än den föregående. Till slut har elefanten slitit ut alla sina kindtänder. Den är nu mycket gammal, kanske 50-60 år. Utan tänder kan den inte tugga maten och dör av näringsbrist. Märkligt nog är de tre första tänderna mjölktänder och de tre sista bakre kindtänder. De främre kindtänder som hos andra däggdjur ersätter mjölktänderna kommer aldrig fram. 2009, 2013.
Anders Lundquist
Till början på sidan
|
Inte en fårskalle, men en skalle av ett får. I överkäken ser man till vänster tre breda bakre kindtänder (molarer) och tre smalare främre kindtänder (premolarer). Dessa tänder avgränsas upptill från varandra av fem svarta triangelformade små luckor. Framtänder och hörntänder saknas i överkäken. I underkäken är kindtändernas kronor dolda bakom överkäkens kindtänder. Till höger om underkäkens kindtänder syns diastema, den breda luckan mellan kindtänder och hörntänder. Längst till höger i underkäken ser man de små hörntänderna och mellan dem de mejselformade framtänderna. Courtesy of Vassil, in the public domain. |
|
Jag undrar hur många tänder fåren har i överkäken och i underkäken? Finns det några djur som inte har några tänder alls i någon käke?
Får har (liksom nötkreatur) som vuxna totalt 32 tänder och denna tandformel
0 0 3 3
3 1 3 3
vilket innebär:
- Inga framtänder (incisiver) och inga hörntänder (caniner) i överkäken. I stället finns där en förhornad kudde som underkäkens tänder arbetar mot vid betning.
- Tre framtänder och en hörntand i varje käkhalva i underkäken. Hörntänderna är dock ombildade så att de ser ut som framtänder och har, liksom dessa, en skärande funktion.
- Tre främre kindtänder (premolarer) och tre bakre kindtänder (molarer) i alla fyra käkhalvorna. Alla kindtänderna är anpassade till tuggning av hårdtuggad föda. De är selenodonta, det vill säga försedda med halvmånsformade hårda emaljåsar, som löper inuti tanden ner genom hela den höga kronan och tål slitage mycket bra. Det finns en lucka (diastema) mellan hörntänderna och de främre kindtänderna.
Alla nu levande fåglar och sköldpaddor samt många groddjur saknar tänder. Läs om tandlösa däggdjur ovan på denna sida. 2016, 2019.
Anders Lundquist
Till början på sidan
 |
Skalle av den utdöda giraffen Shansitherium tafeli som levde i Kina under miocenepoken. Den hade betydligt större horn än den nutida giraffen, men de var troligen hudbeklädda precis som hos den. Man ser de selenodonta kindtänderna, se föregående svar. Läs mer om giraffen på en annan sida. Courtesy of Magnus Manske and Wikimedia Commons under this CC License. |
|
Jag undrar hur många tänder en giraff har.
Giraffen tillhör idisslarna (Ruminantia) bland de partåiga hovdjuren (Artiodactyla). Till idisslarna hör dessutom bland annat hjortdjur, antiloper, får, getter och oxdjur. Idisslarna karakteriseras av sin fyrkamrade magsäck, läs om magsäckens funktioner hos dem på en annan sida.
Girafferna har precis samma tanduppsättning och tandformel som får och nötkreatur, se föregående svar. Men skallen ser förstås annorlunda ut, En annan skillnad är att girafferna helt saknar sidotår, så kallade lättklövar. De har alltså två tår på varje fot. 2012.
Anders Lundquist
Till början på sidan
Jag är djurvårdare och fick några frågor härom dagen som jag inte kunde svara på. Det gäller tänder hos hardjur och gnagare. Har kaniner och gnagare mjölktänder? Vore tacksam om du har tid att svara så jag kan svara vidare. - Om kaninens tänder.
Kaniner har mjölktänder. I varje överkäkshalva finns 2 framtänder (incisiver; den ena liten och bakom den andra) och 3 bakre kindtänder (molarer), i varje underkäksahalva 1 framtand och 2 bakre kindtänder. Totalt finns alltså 16 mjölktänder. Hörntänder (caniner) och främre kindtänder (premolarer) saknas. Mellan framtänder och kindtänder finns en lucka (diastema). Kaninen tillhör ordningen Lagomorpha.
Kaninens permanenta bett innehåller i varje överkäkshalva 2 framtänder (den ena liten och bakom den andra), 3 främre kindtänder och 3 bakre kindtänder. I varje underkäksahalva finns 1 framtand, 2 främre kindtänder och 3 bakre kindtänder. Totalt finns alltså 28 permanenta tänder. Hörntänder saknas och diastema finns.
För gnagarna (ordningen Rodentia) är situationen komplicerad med skillnader mellan olika grupper. De flesta gnagare har dock bara en tanduppsättning efter födseln. Mjölktänderna fälls då redan under fosterutvecklingen. Den bruna råttans tanduppsättning beskrivs i nästa svar. 2019.
Anders Lundquist
Till början på sidan
 |
 |
Överst syns skallen hos den bruna råttan (Rattus norvegicus) från sidan och underifrån, med underkäken borttagen. Man ser i överkäken ett par framtänder, en lucka (diastema) och tre par bakre kindtänder. Underkäken har exakt samma tanduppsättning. Tandformeln (läs om tandformel ovan på denna sida) är således 1 0 0 3 / 1 0 0 3. Alla gnagare har ett par mejselformade framtänder i underkäken och ett i överkäken. Dessa tänder har en mycket hård, ofta gul eller röd, emalj på framsidan, men saknar emalj på baksidan. De vässas ständigt genom att det bakomliggande mjukare tandbenet (dentinet) slits bort, då tänderna gnids mot varandra. Kvar blir en stämjärnsvass egg av emalj. Så småningom slits även emaljen bort, men det gör inget. Framtänderna har nämligen öppna rötter och växer hela tiden vid basen. Nederst ser man en skiss av skallen hos en annan gnagare. Man ser de öppna framtänderna som till största delen är dolda inne i skallen. Hos denna gnagare är även kindtändernas rötter öppna, det är de inte hos råttan. Courtesy of and copyright Mammal Division, Museum of Zoology, University of Michigan (above). Ur Nordisk familjebok (nedtill). |
|
Jag undrar om ekorrar är besläktade med råttor? Det var en kollega på mitt arbete som påstod detta och jag vill veta om hon har rätt.
Ekorrar och råttor är besläktade. De tillhör samma ordning bland däggdjuren, Rodentia (gnagare). Gnagare kännetecknas bland annat av att de har ett par mejselformade framtänder i överkäken och ett par i underkäken, så kallade gnagartänder. Till gnagarna räknas också bland andra sorkar, möss, lämlar, hamstrar, marsvin och bävrar. Harar och kaniner har fyra gnagartänder i både överkäken och underkäken. De är inte gnagare utan tillhör ordningen Lagomorpha (hardjur).
Ekorrar och råttor tillhör emellertid olika underordningar bland gnagarna, Sciurimorpha (ekorrartade gnagare) respektive Myomorpha (råttartade gnagare). Det finns en tredje underordning Caviomorpha (marsvinsartade gnagare) till vilken bland annat marsvin och piggsvin räknas.
Men indelningen av gnagarna i de ovan nämnda traditionella tre underordningarna har inte hållit för en närmare granskning, bland annat av deras DNA. Åsikterna går i sär om hur indelningen ska göras. En del menar till och med att gnagarna borde delas upp i två ordningar. Ekorrar och råttor skulle dock fortfarande hamna i samma ordning. 2012, 2016.
Anders Lundquist
Till början på sidan
Till "Svar på frågor"
|
