Överst ses en galapagossköldpadda (Geochelone nigra; elefantsköldpadda; numera uppdelad i flera arter). De jättestora sköldpaddorna på Galapagosöarna kan bli mycket gamla, 150-200 år. Det finns emellertid flera djur som kan bli äldre. Nederst ses en islandsmussla (Arctica islandica). Ett exemplar av denna art är för närvarande det äldsta med rimlig säkerhet åldersbestämda djuret. Läs mer om intressanta åldringar bland djuren på denna sida. From Encyclopedia of Life, courtesy of Gerald and Buff Corsi (above) and Bernard Picton (below), both under Creative Commons Attribution-NonCommercial-ShareAlike 3.0 Unported License.

Vilka djur blir äldst? Och hur gamla kan de bli? Hur gamla kan växter bli? Finns det organismer som inte åldras och i princip skulle kunna leva för evigt? Denna artikel handlar om åldersrekord. Läs också om orsakerna till åldrande och flera svar om långlivade och kortlivade djur på andra sidor.

Jag tar här upp de äldsta kända individerna av djur och andra organismer. Detta ger en viss uppfattning om deras maximalt möjliga ålder, det vill säga den ålder de kan nå, om de inte dukar under för rovdjur, svält, parasiter eller sjukdomar. I naturen blir naturligtvis djurens medelålder betydligt lägre än den maximalt möjliga åldern. Ett problem är att man har mycket lite data om djurens maximala ålder. Ofta handlar det om livslängden hos djur som levt i djurparker, inte vilda djur. Siffrorna nedan blir därmed ofta mycket osäkra. Och man kommer med stor sannolikhet i framtiden hitta äldre arter och äldre individer av de arter som tas upp här. Artlistorna som förtecknar djuren efter maximal känd ålder kommer således att revideras i framtiden. Notera att jag bara tar upp åldrar på individer vars ålder bekräftats med acceptabel eller hög säkerhet. Det finns en uppsjö av uppgifter om mycket gamla djur som inte kan bekräftas eller som är ren lögn. Inte minst gäller detta om mänskliga åldringar. Texten fortsätter under bilderna.

Fyra långlivade däggdjur. Överst till vänster en indisk elefant (Elephas maximus) som kan bli 65,5 år gammal. Den diande kalven är dock betydligt yngre. Överst till höger ett australiskt myrpiggsvin (Tachyglossus aculeatus) som förvånande nog kan bli 49,5 år gammalt. Nederst till vänster en lar (Hylobates lar; vithandad gibbon) som kan bli 56 år gammal. Nederst till höger en trubbnoshörning (Ceratotherium simum) som kan bli 45 år gammal. Det finns, som synes, undantag från regeln att däggdjur blir äldre, ju större de är. From Encyclopedia of Life under Creative Commons licenses. Courtesy of Rkimpeljr under Attribution-Share Alike 2.0 Generic License (top left), Flagstaffotos under Attribution-NonCommercial 3.0 Unported License (top right), J. J. Harrison under Attribution 3.0 Unported License (below left) and Gerald and Buff Corsi and the Manzanita Project under Attribution-NonCommercial-ShareAlike 3.0 Unported License (below right).

De äldsta däggdjuren

Om vi börjar med däggdjur, så är människan ett av de mest långlivade däggdjuren. Hennes maximal möjliga livslängd tros vara cirka 115-120 år. Madame Jeanne Louise Calment (1875-1997) blev 122 år gammal. Hon är den äldsta kända människan och människan den näst äldsta kända däggdjursarten. Läs mer om Madame Calment i bildtexten nedan. Det finns ett antal andra uppgifter om människor, som anses ha blivit cirka 120 år gamla. En del av dessa skulle kunna vara korrekta, men bevisen är alltför svaga. Klart är att antalet personer, som blivit äldre än hundra år, har ökat i många länder under de senaste decennierna, förmodligen på grund av bättre levnadsförhållanden och förbättrade medicinska behandlingsmetoder. I Sverige byts numera bindestrecket i personnumret ut mot ett plustecken på hundraårsdagen. Därmed slipper de aktningsvärda åldringarna få adresserad reklam för babyblöjor och annat som ett spädbarn behöver. Texten fortsätter under faktarutan.

Världens äldsta människa någonsin Världens äldsta människa, Madame Jeanne Louise Calment (1875-1997). Till vänster uppges hon vara 20, till höger cirka 120 år gammal. Jag erinrar mig Nils Ferlins ord om människans liv "... och själv är hon bara ett ögonblick. / Själv är hon bara ett bloss i vind, / ett födsloskri och en fårad kind". Madame Calments ögonblick blev det längsta någon upplevt. Tretton år gammal träffade hon målaren Vincent van Gogh i Arles. Hon var 39 år gammal när första världskriget bröt ut, men hann ändå uppleva början på den datortekniska revolutionen. Hos gav ut två CD-skivor vid 121 års ålder. Mot slutet av sitt liv var hon blind och nästan döv, men inte dement och tvärtom i stånd att fälla kvicka repliker. När en person tog farväl av henne med orden "Vi ses kanske nästa år", lär hon ha svarat "Det tror jag säkert. Du ser rätt frisk ut".     Madame Calment hade förmodligen en exceptionell genuppsättning, som möjliggjorde hennes långa liv. Hon uppges ha varit mycket okänslig för stress. Men hon ansträngde sig inte till att leva ett särskilt sunt liv. Hon påstod att hon åt cirka 1 kg choklad i veckan. Hon slutade dock att röka vid 119 års ålder, förmodligen för att hon var så blind att hon inte kunde tända cigaretterna.     Madame Calment sålde år 1965 vid 90 års ålder sin lägenhet i Arles till en advokat. Villkoren var att hon skulle få bo kvar fram till sin död med en årlig livränta på 2 500 franc, varefter advokaten skulle överta lägenheten. Han trodde förmodligen att han snart skulle få flytta in i en ny bostad. Han avled emellertid 1995, 30 år senare, då Madame Calment fortfarande var i livet. Han och hans efterkommande fick betala ett mycket högt pris för bostaden. Så kan det gå för den som försöker lura gamla damer. Men Madame Calment lär bara ha fällt den torra kommentaren: "Man gör ibland dåliga affärer under sitt liv". Frågan om det finns en oöverstiglig övre gräns för människans ålder diskuteras på en annan sida. Courtesy of Gerontology Research Group.

Det äldsta med acceptabel säkerhet åldersbestämda däggdjuret är emellertid en grönlandsval (Balaena mysticetus). Man har i grönlandsvalar hittat harpunblad av sten och elfenben. Inuiterna slutade att använda sådana harpuner i mitten av 1800-talet. Dessa valar kan ha varit åtskilligt mer än 100 år gamla. Harpunfynden föranledde forskare att försöka åldersbestämma grönlandsvalar med hjälp av åldersbetingade förändringar i de proteiner som bygger upp ögats lins. De flesta proteiner i kroppen omsätts ständigt så att de gamla bryts ned och nya bildas. Ett undantag är just proteinerna i ögats lins. Proteinerna längst in i linsen är således kvar sedan linsen anlades i fostret. När man undersökte ögonlinserna hos ett antal grönlandsvalar som dödats mellan 1978 och 1996 hittade man fyra valar som bör ha varit äldre än 100 år när de dog. En av dessa valar åldersbestämdes till cirka 211 år. Den valen får betraktas som det äldsta kända däggdjuret. Texten fortsätter under bilden.

Flygbild av två grönlandsvalar (Balaena mysticetus). Arten är hotad, men får fångas till husbehov av inuiterna. Det äldsta kända åldersbestämda däggdjuret är en grönlandsval. Courtesy of the U.S. National Oceanic and Atmospheric Administration, in the public domain.

Människoaporna blir inte lika gamla som människor. För den äldsta med någorlunda säkerhet åldersbestämda gorillan (Gorilla sp.) anges åldern 55,4 år, för orangutangen (Pongo sp.) 59 år, för den äldsta bonobon (Pan paniscus) 55 år och för den äldsta schimpansen (Pan troglodytes) 59,4 år. Gorillorna och orangutangerna är numera uppdelade i vardera två arter. Det framgår inte i källan vilka arter det är. Fysiologiska studier tyder på att schimpanser börjar åldras betydligt tidigare än människor. Det cirkulerar många osannolika uppgifter om schimpansers ålder. Mest apart (sic!) är påståendet att artens mest framstående filmstjärna, Tarzans kompis Cheeta, skulle ha dött 2011 80 år gammal, därmed överlevande sina medspelare Johnny Weissmuller och Maureen O'Sullivan med åtskilliga år.

I allmänhet blir däggdjur äldre ju högre deras kroppsvikt är. Stora däggdjur lever alltså längre än små. Men det finns flera undantag från denna regel. Människan är ett flagrant undantag, eftersom hon blir anmärkningsvärt gammal i förhållande till sin låga kroppsvikt. Det kan finnas evolutionära fördelar med detta. En fördel med ett långt liv för oss människor är att det ges tid att överföra det kulturella arvet från generation till generation. Därmed hinner varje generation med att lära nästa generation en mängd saker, som ökar överlevnadsförmågan. Det behövs, med andra ord, ordentlig utbildning för att lära sig tillverka stenyxor, tända eld, samla ätliga rötter och skjuta med pilbåge. En annan möjlig förklaring till människans långa liv är att hon löper mindre risk att dödas av rovdjur, tack vare sin kroppstorlek, sitt välutvecklade sociala liv och sin avancerade kultur. Då kan det vara en evolutionär fördel att fortplanta sig under flera år och att producera en liten avkomma som vårdas under lång tid. Texten fortsätter under faktarutan.

Om sälar, sjökor, sjöjungfrur och sirener Två långlivade stora däggdjur som inte nämns i huvudtexten nedan. Överst ses knubbsälen, Phoca vitulina, en säl som finns vid Västkusten. Den högsta belagda åldern för denna säl är 47,6 år, för dess släkting bajkalsälen 56 år. Dessa siffror är de högsta belagda åldrarna för säldjur. Man misstänker att data saknas för valrossen, sjöelefanterna och andra mycket större sälar.     Nederst ses en dugong (Dugong dugon) som jämte manaterna tillhör ordningen sirendjur (Sirenia). Sirendjuren är, jämte valarna, de enda däggdjur som lever hela sitt liv i vatten, utan att gå upp på land för att fortplanta sig. Dugongen är en växtätare som finns i kustnära tropiska havsområden. Den uppges väga cirka 200-400 kg och kan bli mycket gammal. Den äldsta kända dugongen uppges ha blivit 73 år gammal. Ett utdött sirendjur, Stellers sjöko, levde i norra delen av Stilla Havet, men utrotades på 1700-talet. Den lär ha nått en längd på cirka 8 meter och en vikt på cirka 10 ton. Sjökorna är inte nära släkt med sälarna och inte med valarna heller. Till deras nära släktingar hör faktiskt elefanterna.     Honor av dugonger och manater har på framkroppen ett par spenar, som är formade som kvinnobröst. Det påstås att detta har gett upphov till myten om sjöjungfrur. Sjömän har vid åsynen av djuren trott att de sett varelser med kvinnoöverkropp och fiskstjärt. Efter att ha sett bilden ovan, undrar man hur pass nyktra dessa män var.     Ordningens namn, Sirenia, syftar på en annan myt. Sirenerna var i grekisk mytologi undersköna kvinnovarelser, som med sin förledande sång lockade sjömän att segla så nära en klippig kust att deras skepp gick i kvav. Den mångförslagne Odysseus undvek faran genom att låta sina sjömän plugga igen öronen med bivax. Själv ville han höra sirensången och lät därför sina män surra fast honom vid masten. Han befallde dem att inte släppa honom fri, förrän sirenerna var utom hörhåll, hur mycket han än bönade och bad. From Encyclopedia of Life, courtesy of Andreas Trepte under Creative Commons Attribution-Share Alike 2.5 Generic License (above) and Julien Willem under Creative Commons Attribution-Share Alike 3.0 Unported License (below).

På listan över de hundra äldsta kända däggdjuren är det bara fyra arter som visats kunna bli mer än hundra år gamla: grönlandsvalen och människan, som diskuterats ovan, samt sillvalen (Balaenoptera physalus; 114 år) och blåvalen (Balaenoptera musculus; 110 år). Som väntat domineras listan av stora djur med hög kroppsvikt. Inte mindre än 27 arter är valar, däribland nio av de tio översta på listan. Den tionde är människan, på andra plats. De fem tyngsta landdäggdjuren återfinns också på listan: afrikansk elefant (Loxodonta sp.; oklart vilken av de två arterna som avses) 65 år; indisk elefant (Elephas maximus) 65,5 år; flodhäst (Hippopotamus amphibius) 61,2 år; trubbnoshörning (Ceratotherium simum) 45 år; spetsnoshörning (Diceros bicornis) 49 år.

Anmärkningsvärt är att 36 av arterna på listan är apor, förutom människan och de ovan nämnda fyra människoaporna, tio gibbonarter samt 22 andra arter från både Gamla och Nya världen, flera av de senare arterna ganska små. De svanslösa gibbonerna tillhör samma överfamilj (Hominoidea) som människor och människoapor. De kan också bli nästan lika gamla som människoaporna (40-60 år). Man bör dock notera den ovan använda listan inte ger ett rättvisande urval av däggdjursarter. Det är svårt att få åldersuppgifter för många arter. Dessutom torde arter som hålls i djurparker vara överrepresenterade. Det är dock klarlagt att inte bara människan, utan också de andra arterna inom ordningen Primates (människoaporna, aporna, spökdjuren och halvaporna) tenderar att leva längre, än vad man skulle förvänta sig utifrån deras kroppsvikt. De kan i och för sig ha en ganska hög basal energiomsättning i vila. Men i en studie har man funnit att de har en jämförelsevis låg total energiomsättning under loppet av ett dygn. Detta skulle kunna leda till en långsam livscykel, inkluderande tillväxt, fortplantning och åldrande. Texten fortsätter under bilderna.

Till vänster ses Brandts fladdermus (Myotis brandti) som förekommer sällsynt i Sverige. Den uppges väga cirka 5-7 g. Det äldsta belagda exemplaret var 41 år gammalt och är den äldsta kända fladdermusindividen. Till höger ses en amerikansk näbbmusart, Sorex cinereus, ett av de minsta kända däggdjuren med en vikt på 2,5-4 g. Man vet inte hur gammal den kan bli, men data finns för dess släkting den vanliga näbbmusen (Sorex araneus) som är vanlig i Sverige. Den uppges väga 5-14 g och ha en maximal belagd ålder på 3,2 år. I naturen tros näbbmöss leva högst 1-2 år. Varför lever fladdermöss så mycket längre än vad man skulle förvänta sig utifrån deras kroppsvikt? Läs om det i huvudtexten nedan. De minsta fladdermössen och näbbmössen ligger nära den nedre gränsen för ett däggdjurs kroppsvikt. Läs mer om detta i artikeln "Varför är insekter små och däggdjur stora?" på en annan sida. From Encyclopedia of Life, courtesy of the Russian Bat Research Group under Creative Commons Attribution-Share Alike 3.0 Unported License (left) and Phil Myers, Museum of Zoology, University of Michigan-Ann Arbor under Creative Commons Attribution-NonCommercial-ShareAlike 3.0 Unported License (right).

Mest anmärkningsvärt är att man hittar tre fladdermusarter bland de hundra äldsta kända däggdjuren, äldst av dem ett exemplar av Brandts fladdermus (Myotis brandti), som blev 41 år gammalt. Fladdermöss blir exceptionellt gamla i förhållande till sin mycket låga kroppsvikt. Orsaken är inte helt klarlagd, men enligt en hypotes har det att göra med att de måste omsätta enormt mycket energi vid flygning och därmed också förbruka väldigt mycket syre. Syre är, i synnerhet i höga doser, giftigt genom att det ger upphov till så kallade fria radikaler, som skadar cellernas molekyler. Man skulle därför förvänta sig att höga halter av fria radikaler förkortade fladdermössens livslängd. Man har påvisat genmutationer, som ger dem en ovanligt bra förmåga att reparera sitt DNA. De tycks också vara extra bra på att oskadliggöra fria radikaler. Möjligen har fladdermössen varit tvungna att utveckla ett extra bra försvar mot fria radikaler för att leva länge. Men det finns en rad studier som pekar på att fria radikaler inte påskyndar åldrande. Numera har de flesta forskare övergivit teorin att de förkortar livslängden.

Fladdermössen har också ett immunsystem, som gör att de inte drabbas av skadliga inflammationer. Vid dödliga virusinfektioner är det oftast inte viruset i sig som skadar kroppen utan ett alltför kraftigt inflammatoriskt immunförsvar. Fladdermöss härbärgerar många virus, som inte skadar dem, men som blir enormt farliga, när de överförs till människor. Ett känt exempel är ebolaviruset.

Läs om sambanden mellan däggdjurs energiomsättning, deras livslängd och antalet hjärtslag under deras liv på en annan sida. För tamhunden gäller det märkliga förhållandet att små raser tenderar att bli äldre än stora. Läs om åldersrekord för olika hundraser och kattraser på en annan sida.

De äldsta fåglarna

Däggdjur lever vanligen längre, ju större de är. Denna tendens finns också hos fåglar. En fågel tenderar däremot att leva längre än ett lika stort däggdjur. Men det finns flera undantag. Notera att vi här, precis som ovan, talar om den maximalt möjliga livslängden och att det ofta rör sig om fåglar i fångenskap. I naturen är livet hårt, vilket gör att djur där nästan aldrig når sin maximalt möjliga livslängd.

Det är intressant att de flygande ryggradsdjuren, fladdermöss och fåglar, båda utmärker sig för att nå en hög ålder. I vila har gruppen fladdermöss en högre energiomsättning per gram kroppsvikt, än vad man skulle förvänta sig av däggdjur med deras kroppsvikt. Fåglarna som grupp har högre energiomsättning per gram kroppsvikt än däggdjuren. Det innebär att en fågel nästa alltid har en högre energiomsättning än ett däggdjur med samma kroppsvikt. Både fåglar och fladdermöss har en extremt ökad energiomsättning när de flyger. Som nämnts ovan leder en hög energiomsättning och därmed en hög syreförbrukning till att det bildas avsevärt fler skadliga fria radikaler. Man skulle förvänta sig att detta ledde till skador som förkortade de flygande djurens maximalt möjliga ålder. I stället är det tvärtom, dessa djur lever mycket länge. Man har också spekulerat att flygande djur lättare flyr från rovdjur och att det naturliga urvalet hos dem därför skulle gynna en högre medellivslängd, under vilken de kan fortsätta att reproducera sig.

De högsta med acceptabel säkerhet belagda åldrarna för fåglar över huvud taget är 81 år för en kakaduapapegoja (arten Cacatua leadbeateri), 79 år för en andinsk kondor (Vultur gryphus), 70 år för en knölsvan (Cygnus olor), 70 år för en näshornsfågel (Bucorvus leadbeateri) och 69 år för en korp (Corvus corax). Alla dessa fåglar levde i fångenskap. Texten fortsätter under bilderna.

Till vänster den största nu levande fågeln, den afrikanska strutsen (Struthio camelus), som uppges kunna väga 90-130 kg och bli 50 år gammal. Till höger en av de minsta nu levande fåglarna, de bredstjärtade kolibrin (Selasphorus platycercus), som uppges kunna väga 3-4 g och, förvånansvärt nog, bli 14 år gammal. Läs artikeln "Hur stor kan man vara och ändå flyga? Om stora fåglar och flygödlor" på en annan sida. From Encyclopedia of Life, courtesy of Chad Rosenthal under Creative Commons Attribution 2.0 Generic License (left) and James N. Stuart under Creative Commons Attribution-NonCommercial 4.0 International License (right).

Här är några med acceptabel säkerhet belagda åldersrekord för några andra fåglar, en del för djur i naturen och en del för djur i fångenskap: kungsalbatross (Diomedea epomophora) 58 år; grå stormfågel (Fulmarus glacialis) 51 år; afrikansk struts (Struthio camelus) 50 år; jakopapegoja (Psittacus erithacus) 49,7 år; gråtrut (Larus argentatus) 49 år; kungsörn (Aquila chrysaetos) 48 år; bläsgås (Anser albifrons) 47 år; flamingon Phoenicopterus roseus 44 år; vit stork (Ciconia ciconia) 39 år; sillgrissla (Uria aalge) 42,8 år; bofink (Fringilla coelebs) 29 år; bredstjärtad kolibri (Selasphorus platycercus) 14 år; lövsångare (Phylloscopus trochilus) 11,8 år. För flera av dessa fåglar finns högre åldrar angivna i källor som inte kan anses som tillräckligt trovärdiga.

Det är huvudsakligen stora fåglar som når hög ålder, men tendensen är inte särskilt tydlig. Till de grupper som kan bli mycket gamla hör papegojor, rovfåglar, näshornsfåglar och albatrosser. De flesta av dem är stora fåglar. Flera stora fåglar kan bli lika gamla som elefanter. På listan över de hundra äldsta kända fåglarna är 25 arter papegojor och 19 arter stora rovfåglar (framför allt örnar, gamla världens gamar och nya världens gamar). Det stora antalet papegojor kan dock delvis bero att man har många uppgifter, eftersom så många av dem hålls som burfåglar.

Kråkfåglarna och papegojorna är kända för en högt utvecklad kognitiv förmåga ("intelligens"). Med undantag av korpen tycks kråkfåglar dock inte bli lika gamla som papegojor. De högsta med acceptabel säkerhet belagda rekorden är för skatan (Pica pica) 21,7 år, för kråkan 19,2 år och för korpen 69 år.

Men flera små fåglar kan också nå en respektingivande ålder, notera bofinken, trädgårdssångaren och stormfågeln i listan ovan. Notera också kolibrin, som kan bli 3-4 gånger äldre än ett däggdjur med motsvarande kroppsvikt.

De äldsta kräldjuren

Det finns stora landsköldpaddor som kan bli mycket gamla. Det finns ett trovärdigt belägg för en ålder på minst 177 år för Geochelone nigra (numera uppdelad i flera arter inom slåktet Chelonoidis) från Galapagos och ett på minst 152 år för Geochelone gigantea från Seychellerna. Dessa två individer är de äldsta kända kräldjuren. Några anekdotiska uppgifter anger att vissa jättesköldpaddor kan bli mer än 200 år gamla, men de måste betraktas som obestyrkta, om än sannolika. Den mest berömda av alla sköldpaddor, Lonesome George på Galapagosöarna, blev cirka 100 år gammal. Han bar sitt dystra namn därför att han var den siste av sin art. Läs minnesrunan som avslutar denna artikel. Texten fortsätter under bilderna.

Överst ses en kopparödla (Anguis fragilis; ormslå, "kopparorm") som, märkligt nog, är den äldsta belagda ödlan med 54 år. Man misstänker brist på data. Nederst ses den fantastiska olmen (Proteus anguinus), ett stjärtgroddjur som lever i grottor längs med Adriatiska havets östkust. Den uppges kunna bli 102 år gammal och tros vara ett djur som aldrig åldras. Den blir aldrig vuxen, utan är en könsmogen larv. Man kan dessutom förmoda att den, liksom andra stjärtgroddjur, mycket lätt kan återbilda (regenerera) förlorade kroppsdelar. Därmed borde den vara välförsedd med stamceller, något som stödjer tanken att den undslipper åldrande. Läs om regeneration, återbildning av amputerade kroppsdelar, på en annan sida. From Encyclopedia of Life, courtesy of Simon J. Tonge (above) and and Ranko (below), both under Creative Commons Attribution 3.0 Unported License.

På listan över de hundra äldsta kända reptilerna dominerar sköldpaddorna stort, möjligen på grund av deras låga energiomsättning. Av listans arter är 52 sköldpaddor, både stora och små arter. De fem arter, som uppges nå en ålder över 100 år, är alla sköldpaddor. Det äldsta belagda krokodildjuret uppges vara en mississippialligator på 73,1 år. Den äldsta ormen uppges vara en kungspyton på 47,5 år. Det har påståtts att komodovaraner kan bli 62 år, men beläggen är alltför svaga. Därmed kvalar, hör och häpna, en kopparödla (Anguis fragilis; ormslå, "kopparorm") in som den äldsta belagda ödlan med 54 år. Denna ödla är vanlig i Sverige. Intressant nog kommer den nya zeeländska tuataran (bryggödlan) på femte plats med 90 år, efter de fyra mer än hundraåriga sköldpaddorna. Den är ingen ödla utan bildar en alldeles egen reptilordning. Läs om komodovaranen och om tuataran på andra sidor.

De äldsta groddjuren

Bland groddjuren utmärker sig en art framför alla andra, olmen (Proteus anguinus) med en ålder på 102 år. Beläggen är indirekta, men anses ändå acceptabla. Denna grottlevande salamander genomgår inte, som nästan alla andra groddjur, en metamorfos från larv till vuxen. Larverna blir i stället könsmogna, så kallad neoteni. Man har inte upptäckt tecken till åldrande hos olmen. Den tros vara ett av de djur som skulle kunna leva för evigt, om den inte dödas av yttre påverkan, se längre ner på sidan. Den japanska jättesalamandern (Andrias japonicus) uppges kunna bli 55 år och den afrikanska grävoxgrodan (Pyxicephalus adspersus) 45 år. Dessa tre arter är de äldsta kända groddjuren. I övrigt finns det många stjärtgroddjur och stjärtlösa groddjur som uppges nå en ålder mellan 20 och 40 år. Läs om neoteni och om världens största groddjur på andra sidor. Texten fortsätter under bilden.

Håkäringen (Somniosus microcephalus) är en stor haj, som vintertid kan dyka upp vid Västkusten. Annars lever den ett mycket stillsamt liv nere i havsdjupen. Ett exemplar har med kol-14-metoden åldersbestämts till 392 ± 120 år. Denna haj är med stor sannolikhet det äldsta ryggradsdjur som man med rimlig säkerhet åldersbestämt. Courtesy of NOAA Okeanos Explorer Program, in the public domain.

De äldsta fiskarna

År 2016 publicerades en undersökning av åldern hos håkäringen (Somniosus microcephalus), en haj som lever i Nordatlantens kalla arktiska vatten, på vintern också vid Västkusten, se bilden överst på sidan. Den växer bara cirka 1 cm om året i längd, men kan ändå bli 5 m lång eller längre. Den rör sig normalt mycket långsamt, utom då den fångar sina byten. Man bestämde åldern genom att kol-14-datera proteiner inne i ögats lins, en metod som mäter nedbrytningen av en radioaktiv kolisotop. Linsproteinerna bildas under fosterstadiet och omsätts inte, vilket innebär att kolatomerna i dem är lika gamla som hajen. Den äldsta hajen var 392 ± 120 år gammal. Standardavvikelsen och därmed osäkerheten i kol-14-mätningar är stor, men denna haj är med allra största sannolikhet det äldsta ryggradsdjur, vars ålder bestämts med rimlig säkerhet. Förvånansvärt nog tydde data på att håkäringar blir könsmogna först vid cirka 150 års ålder. En sannolik orsak till dessa hajar lever så länge är att de har en mycket låg energiomsättning i det kalla vattnet. Möjligen kan det också vara så att kylan aktiverar vissa gener som ökar livslängden. Effekten av sådana gener har påvisats hos rundmasken Caenorhabditis elegans och de finns sannolikt hos många andra djur. Den efter håkäringen äldsta med acceptabel säkerhet belagda broskfisken (Chondrichthyes; hajar, rockor och helhuvudfiskar) är konstigt nog med 75 år den lilla pigghajen (Squalus acanthias), som finns vid Västkusten. För den största hajen, valhajen (Rhincodon typus), uppges bara 54 år och för vithajen (Carcharodon carcharias) 50 år. Man misstänker brist på data. Texten fortsätter under bilderna.

Två av de fyra fiskar som ligger högst på listan med acceptabelt belagda åldersrekord för fiskar. Ingen av dem slår dock håkäringen, se texten ovan. Överst ses kungsfiskarten Sebastes aleutianus som lever i norra Stilla havet och uppges kunna bli 205 år gammal. Nederst ses den amerikanska störarten Acipenser fulvescens som lever i sötvatten och uppges kunna bli 152 år gammal. Till skillnad från andra störar gör den inte några längre vandringar. From Encyclopedia of Life, courtesy of Alaska Fisheries Science Center in the public domain (above) and Rick Winterbottom under Creative Commons Attribution-NonCommercial-ShareAlike 3.0 Unported License (below).

Förutom håkäringen, finns det ett tjugotal andra fiskar som uppges kunna bli 100 år gamla eller äldre. Som nummer två och tre på listan efter håkäringen kommer kungsfiskarterna Sebastes aleutianus med 205 år och Sebastes borealis med 157 år. Som nummer fyra kommer störarten Acipenser fulvescens med 152 år. Synnerligen märkligt är att inte mindre än 34 arter på listan över de hundra äldsta kända strålfeniga fiskarna (Actinopterygii) tillhör kungsfisksläktet Sebastes. däribland med 40 år mindre kungsfisk (Sebastes viviparus), som finns vid Västkusten. Släktet Sebastes åldras kanske inte, se vidare nedan. Märkligt är också att nio av de 24 arterna inom familjen störfiskar (Acipenseridae) finns med på listan, flera av dem högt upp. De strålfeniga fiskarna, i synnerhet gruppen Teleostei, är den utan jämförelse artrikaste nutida fiskgruppen. För tofsstjärtfisken Latimeria chalumnae (kvastfeningen, det berömda "levande fossilet") uppges en maximal känd ålder på 48 år. För rundmunnar och lungfiskar hittar jag inga uppgivna åldrar över 20 år. Läs om kvastfeningen på en annan sida.

En anledning till att flera kräldjur och fiskar kan bli mycket gamla är kanske att de ofta växer hela livet, om än långsammare ju äldre de blir. Många av dem kan dessutom fortplanta sig vid hög ålder.

Ryggradslösa djur och djur med evigt liv

De stora sköldpaddorna, grönlandsvalen och håkäringen är de äldsta åldersbestämda ryggradsdjuren. Men det kan ju finnas andra åldringar som man ännu inte upptäckt. Den äldsta åldersbestämda djurindivid man känner till är en islandsmussla (Arctica islandica) som var 507 år gammal, läs om denna mussla på en annan sida. Det finns en uppgift om att långsamt växande svampdjur (arten Scolymastra joubini) i havet kring Antarktis är 15 000 år gamla, men detta har ifrågasatts. Uppgiften att individer av svampdjuret Monorhaphis chuni i Kinesiska sjön skulle vara cirka 11 000 år gamla kan också ifrågasättas. Det är emellertid möjligt att dessa svampdjur kan bli betydligt äldre än den ovan nämnda musslan, kanske 1000-tals år gamla. Det kan vara så att de inte åldras alls, se nästa stycke.

De äldsta åldersbestämda djuren skulle emellertid kunna vara rundmaskar (nematoder). Dessa maskar har dock, till skillnad från islandsmusslan ovan, tillbringat nästan hela sitt liv frusna till is, i ett vilstadium som kallas kryptobios. Ryska forskare har hittat dem djupt nere i den sibiriska permafrosten i lager, som med kol-14-metoden åldersbestämts till cirka 32 000 och cirka 42 000 år. Maskarna "vaknade" och fortplantade sig efter att ha tinats och förvarats i rumstemperatur. De låg så djupt att de aldrig tidigare tinats. En rad säkerhetsåtgärder vidtogs för att undvika kontamination med nu levande maskar. Fynden är dock så extraordinära att man skulle vilja ha dem bekräftade i en ny undersökning på ett annat labb. Läs om kryptobios hos trögkrypare på en annan sida.Texten fortsätter under bilderna.

Till vänster ses det jättestora svampdjuret Anoxycalyx (Scolymastra) joubini, som sitter fast på bottnen i de kalla antarktiska farvattnen. Uppgiften att detta djur skulle kunna leva i 15 000 år är ifrågasatt. Till höger vilar sig en dykare inuti en svampindivid, vilket ger en uppfattning om djurets storlek. Courtesy of Dayton et al. from "Recruitment, growth and mortality of an Antarctic hexactinellid sponge, Anoxycalyx joubini" (PLoS ONE 8[2]: e56939) under Creative Commons Attribution 3.0 Unported License.

En del menar att vissa djur inte åldras och teoretiskt skulle kunna leva hur länge som helst. Detta skulle kunna gälla vissa reptiler och fiskar samt flera ryggradslösa djur. För vissa arter finns det studier som visar att de har försumbart åldrande. Till dem hör en dossköldpaddeart (Terrapene carolina), två andra sköldpaddsarter, olmen (Proteus anguinus), en kungsfiskart (Sebastes aleutianus), en sjöborrart (Strongylocentrotus franciscanus) och den ovan diskuterade islandsmusslan (Arctica islandica). Om uppgifterna stämmer torde dessa djur vara utrustade med mycket välutvecklade försvarsmekanismer mot de processer som gör att djur åldras, läs om dessa försvarsmekanismer på en annan sida. Texten fortsätter under bilderna.

Överst ses medusastadiet av det odödliga nässeldjuret Turritopsis nutricula. Medusan är uppbyggd som en manet, men djuret tillhör inte klassen maneter (Scyphozoa), utan klassen hydrozoer (Hydrozoa). Nederst ses övre delen av det fastsittande polypstadiet av samma djur. Läs vidare i texten nedan. Courtesy of Peter Schuchert from Encyclopedia of Life under Creative Commons Attribution-NonCommercial-ShareAlike 4.0 International License.

Nässeldjuret Turritopsis nutricula (klassen Hydrozoa), kan genom så kallad transdifferentiering omvandlas från en frilevande medusa till en fastsittande polyp. Polypen bildar nya medusor. Den normala utvecklingen hos nässeldjur är den motsatta. Ur ägget kläcks en larv som omvandlas till en polyp. Polypen bildar medusor genom avknoppning. Medusorna dör efter att ha förökat sig på könlig väg. Man skulle kunna säga att Turritopsis lever ett evigt liv: först som polyp, sedan som medusa och sedan som polyp igen, i ett ständigt kretslopp. Den dör inte, om den inte dukar under för predatorer eller sjukdomar. Men eftersom en polyp knoppar av flera medusor förökar sig djuret genom att ge upphov till nya medusor, som alla har potentialen att leva ett evigt liv. Texten fortsätter under bilderna.

Till vänster ses ett exemplar av tallarten Pinus longaeva från Kalifornien. Fram till år 2012 var den äldsta kända individen av detta träd tallen Metuselah, då 4 845 år gammal. Detta år upptäcktes en ännu äldre individ, som då var 5 062 år gammal. Dessa träd var mycket gamla redan när farao Cheops (Khufu) lät bygga den stora pyramiden i Gizah (ca 2 600 år före vår tideräkning). Även trädet på bilden ser ut att ha varit med ett tag. Det brukar anges att dessa tallar är de äldsta kända levande organismerna. Det finns dock kloner av trädindivider som är betydligt äldre, se texten nedan. Tallen Metuselah är uppkallad efter Metushelach (Metusalem) en man, som enlig Bibeln (1 Mos 5:26) blev 969 år gammal. Den nya äldre tallen har, så vitt jag vet, inte fått något namn. Till höger ses en kvist av Pinus longaeva med unga honkottar. Den ser frisk ut. Pinus longaeva kan vara en av de organismer, som inte åldras. Läs mer om träds ålder och åldrande på en annan sida. Courtesy of Joe Decruyenaere from Encyclopedia of Life under Creative Commons Attribution-Share Alike 2.0 Generic License.

Växter, svampar och andra organismer

Hur är det då med andra organismer än djuren? Det brukar anges att den äldsta kända individen av en organism är ett exemplar av tallarten Pinus longaeva som år 2012 var 5 062 år gammalt. Denna tallart växer i Klippiga bergen i USA. Ålder på träd kan man ju bestämma mycket noga genom att räkna årsringarna i stammen. I Dalarna har man hittat granar med buskartat växtsätt som är mycket gamla. Den äldsta granen beräknas vara 9 550 år gammal. Åldern har bestämts genom kol-14-datering av döda vedrester i marken under granen. De nu levande stammarna, individerna, är betydligt yngre. Eftersom granen förökat sig genom rotslående grenar, varvid nya stammar bildats, är den en klon, inte en individ, se nästa stycke. Gränsen mellan individ och klon kan dock vara flytande när det gäller växter. Granfynden visar i varje fall att granen efter istiden invandrade till Sverige ca 8 000 år tidigare än man tidigare trodde och att den kan ha kommit från väster i stället för från öster. Läs om träds ålder och åldrande på en annan sida. Texten fortsätter under faktarutan.

Vanitas vanitatum: Ett liv, ett kors, ett datum "Vanitasstilleben med målarens självporträtt" av den holländske målaren Pieter Claesz (ca 1597-1660). Människan är sannolikt den enda djurart som är medveten om sin egen dödlighet. En vanitasmålning (latin vanitas, fåfänglighet) visar symboler för dödens oundviklighet. Oljelampan, livslågan, har brunnit ut. Fiolen saknar ett par strängar, brustna livstrådar. "... Tre sorgens strängar har jag - den fjärde har gått av, / den brast i en skälvning på den bästa vännens grav ..." (Dan Andersson). Till höger ses en dödskalle. Fickuret har stannat: ingen drar längre upp det med nyckeln. Bläckhornet har vält, tömts och används inte mer. Valnöten är krossad. Vinglaset har druckits ur för sista gången och välts. "Drick ur ditt glas, se Döden på dig väntar, ... " (Carl Michael Bellman). I glaskulan ser vi konstnärens spegelbild.     Människor har i alla tider sökt efter medel att förlänga livet. Inget av dessa livselixir har fungerat. Numera vet man mer om vad som orsakar åldrandet. Man har också lyckats förlänga livet hos försöksdjur. Många forskare letar efter läkemedel, som motverkar åldersförändringar. Medel som förlänger de aktiva åren på bekostnad av åren med låg livskvalitet torde vara välkomna. Medel som kraftigt ökar livslängden skulle kunna vara av godo för den enskilde, men samtidigt skulle de kunna leda till svåra etiska, sociala och ekonomiska problem. Läs mer om vad som orsakar åldrande på en annan sida. Rubriken ovan är en dikt av Nils Ferlin. Courtesy of Germanisches Nationalmuseum, in the public domain.

Hos växter och djur som förmerar sig vegetativt (med könlös förökning) tillhör alla individer samma klon och är genetiskt i det närmaste identiska. Det har hävdats att en klon är en enda individ som i princip kan leva hur länge som helst. Men begreppet individ förlorar då helt sin mening. Man kan inte räkna en klon som en individ. Det finns dock flera exempel på kloner av växter som beräknats vara tusentals år gamla. Det handlar då om klungor av plantor eller träd. Ett känt exempel är en aspklon, som finns i Utah i USA. Den anses bestå av mer än 47 000 individer (d.v.s. stammar), beräknas väga mer än 6 miljoner kg och anses vara uppemot 10 000, kanske till och med 1 miljon, år gammal. Texten fortsätter under bilden.

Vackra höstfärger hos amerikansk asp (Populus tremuloides). Träden är förmodligen genetiskt identiska individer av samma klon. Den berömda aspklonen Pando i Fishlake National Forest i Utah tillhör denna art, läs om den i stycket ovan. Aspar har en otrolig förmåga att genom rotskott bilda dungar. På hösten kan man ofta se vilka aspar som tillhör samma klon, eftersom olika kloner fäller bladen vid något olika tidpunkt. Aspens bladskaft är tillplattade från sidan vilket gör att de darrar för minsta vindpust. Härav uttrycket "darra som ett asplöv". Courtesy of Scott Catron from Wikimedia Commons under GNU Free Documentation License.

Ett mycelium av en honungskivlingsart (släktet Armillaria) i USA beräknades vara mer än 1 500 år gammalt, väga mer än 10 000 kg och täcka mer än 15 hektar. Molekylärbiologisk provtagning visade att mycelets celler var genetiskt identiska och mycelet betraktades som en individ. Senare har man hittat ännu större honungsskivlingsmycel. Men det är oklart om ett stort svampmycel en individ eller en klon. Potatis förökas vegetativt genom att man sätter ner knölarna i jorden. Varje potatissort har, åtminstone teoretiskt, chansen att leva ett evigt liv. På ett liknande sätt förhåller det sig med bakterier och andra encelliga organismer. De åldras inte, utan de delar sig ständigt, ger då upphov till nya celler och kan därför i princip sägas leva i evighet. Åldrande är alltså något som bara kan finnas hos flercelliga organismer med könlig förökning. Hos vissa bakterier och hos jästsvampar har man dock hittat förändringar som tolkats som åldrande. Läs om åldrande kolibakterier i bildtexten på en annan sida.

Flera miljoner år gamla bakterier?

Man har hitta levande bakterier mycket djupt ner i marina sediment och sedimentära bergarter. Sådana mikroorganismer utgör kanske en mycket stor del av Jordens biomassa. Dessa bakterier lever på sparlåga med en oerhört låg ämnesomsättning. Det är oklart om de förökar sig genom delning. Om de delar sig gör de det kanske med hundratals års mellanrum eller mer. De skulle också kunna befinna sig i ett vilstadium utan att dela sig. I så fall återspeglar deras ämnesomsättning bara de processser som behövs för att hålla dem vid liv. De har hittas i bergarter som är miljontals år gamla. Mer forskning behövs inom detta område. Men dessa bakterier skulle kunna vara de äldsta kända levande varelserna.
 

 
Referenser

AnAge: The Animal Ageing and Longevity Database (Human ageing genomics resources, retrieved 29 August 2016).

Anonymous: A 120-year lease on life outlasts apartment heir (The New York Times, 29 December 1995).

P. G. Butler et al.: Variability of marine climate on the north Icelandic shelf in a 1357-year proxy archive based on growth increments in the bivalve Arctica islandica (Palaeogeography, Palaeoclimatology, Palaeoecology 373:141-151, 2013).

E. C. Charnov and D. Berrigan: Why do female primates have such long lifespans and so few babies? or Life in the slow lane (Evolutionary Anthropology 1:191-194, 1993).

P. K. Dayton et al.: Recruitment, growth and mortality of an Antarctic hexactinellid sponge, Anoxycalyx joubini (PLoS ONE 8[2]: e56939, 2013).

B. E. Flanary and G. Kletetschka: Analysis of telomere length and telomerase activity in tree species of various life-spans, and with age in the bristlecone pine Pinus longaeva (Biogerontology 6:101-111, 2005).

A. A. Fushan et al.: Gene expression defines natural changes in mammalian lifespan (Aging Cell 14:352-365, 2015).

J. C. George et al.: Age and growth estimates of bowhead whales (Balaena mysticetus) via aspartic acid racemization (Canadian Journal of Zoology 77:571-580, 1999).

Gerontology Research Group (retrieved 15 August 2016).

K. P. Jochum et al.: Siliceous deep-sea sponge Monorhaphis chuni: a potential paleoclimate archive in ancient animals (Chemical Geology 300-301:143-151, 2012).

A. King: Super bats. What doesn't kill them, could make us stronger (New Scientist, 13 February 2016).

L. Kullman: Norway spruce present in the Scandes Mountains, Sweden at 8 000 BP: new light on the Holocene tree spread (Global Ecology and Biogeography Letters 5:94-101, 1996).

R. M. Lanner and K. F. Connor: Does bristlecone pine senesce? (Eperimental Gerontology 36:675-685, 2001).

Lonesome George (Galapagos Conservancy, retrieved 29 August 2016).

M. Mangel et al.: Evolutionary analysis of life span, competition, and adaptive radiation, motivated by the pacific rockfishes (Sebastes) (Evolution 61:1208-1224, 2007).

J. B. Mitton and M. C. Grant: Genetic variation and the natural history of quaking aspen (Bioscience 46:25-31, 1996).

J. Nielsen et al.: Eye lens radiocarbon reveals centuries of longevity in the Greenland shark (Somniosus microcephalus) (Science 353:702-704, 2016).

S: Piraino et al.: Reversing the life cycle: medusae transforming into polyps and cell transdifferentiation in Turritopsis nutricula (Cnidaria, Hydrozoa) (Biological Bulletin 190:302-312, 1996).

H. Pontzer et al.: Primate energy expenditure and life history (Proceedings of the National Academy of Sciences 111: 1433-1437, 2014).

Rocky Mountain Tree Ring Research Group (updated January 2016).

R.D. Rosen: Lie of the jungle: the truth about Cheeta the chimpanzee (Washington Post, 7 December 2008).

A. V. Shatilovich et al.: Viable nematodes from late Pleistocene permafrost of the Kolyma River Lowland (Doklady Biological Sciences 480:100-102, 2018).

M. L. Smith et al.: The fungus Armillaria bulbosa is among the largest and oldest living organisms (Nature 356:428-431, 1992).

J. R. Speakman: Body size, energy metabolism and lifespan (Journal of Experimental Biology 208:1717-1730, 2005).

E. J. Stewart et al.: Aging and death in an organism that reproduces by morphologically symmetric division (PLoS Biol 3[2]: e45).

E. Trembath-Reichert et al.: Methyl-compound use and slow growth characterize microbial life in 2-km-deep subseafloor coal and shale beds ((Proceedings of the National Academy of Sciences 114:E9206-E9215, 2017).
 

Till början på sidan

Till "Djurfakta"

Zoofysiolog, skribent och webbansvarig: Anders Lundquist, senior universitetslektor emeritus

Adress: Biologiska institutionen, Lunds universitet, Biologihus B, Sölvegatan 35, 223 62 Lund

E-post: Senast uppdaterad: 17 januari 2019 Webbplatsen använder kakor. Surfar du vidare, godkänner du detta. Läs mer här.

Detta verk är licensierat under en Creative Commons Erkännande-Ickekommersiell-Inga bearbetningar 2.5 Sverige Licens.