Är det bra att sova i en varm pyjamas? Gör det så att kroppen själv inte behöver jobba för att hålla sig varm, och kan därmed vila ut, eller blir man tvärtom mindre utvilad?

Läs gärna först om hur människor reglerar sin kroppstemperatur i värme och i kyla på en annan sida.

Jag är inte läkare, men mina zoologiska kunskaper ger mig vägledning. Man ska sträva efter behagliga värmeförhållanden, då man varken fryser eller känner sig för varm. Du ska anpassa pyjamasens och täckets tjocklek så att du befinner oss inom din termoneutrala zon. Den termoneutrala zonen eller TNZ är, enkelt uttryckt, det yttertemperaturområde som upplevs som behagligt av en människa. Inom denna zon svettas man inte för att det är för varmt och huttrar inte heller för att det är för kallt. Strikt uttryckt är den termoneutrala zonen det yttertemperaturområde, inom vilket energiomsättningen är konstant och lägre än vid alla andra temperaturer.

Den termoneutrala zonen för en naken fastande människa utan kroppskläder och sängkläder ligger vanligen mellan cirka +27-28ƒC och +31-32 ƒC i vindstilla luft och skugga. Det finns dock individuella variationer, sannolikt också skillnader mellan olika folkgrupper. Dessutom ändras TNZ förmodligen, när man acklimatiserar sig till höga eller låga yttertemperaturer. Ibland anger man temperaturkomfortzonen, det vill säga det som människor subjektivt upplever som det behagliga temperaturområdet. Det uppges ligga på ungefär samma nivåer som TNZ, men med ett smalare temperaturspann. TNZ sjunker till lägre temperaturer om man isolerar sig med kläder eller sängkläder.

När du ligger på ditt viloläger är pyjamasen och täcket en ersättning för en värmeisolerande däggdjurspäls. Pälsersättningen gör att du sänker den nedre gränsen för din termoneutrala zon, kanske från 27 till 20 °C. Om sovrummets temperatur är 22 °C, hamnar du då troligen inom den behagliga termoneutrala zonen. Men du sänker också den övre gränsen för din termoneutrala zont, kanske från 32 till 23 °C. Om rumstemperaturen då är 25 °C, ligger den ovanför den övre gränsen för din termoneutrala zon. Således svettas du och vrider dig sömnlös på ditt viloläger. 2013, 2014, 2019.

Anders Lundquist

Till början på sidan

Om feber och kroppens termostat Om feberns funktioner kan du läsa i svaret nedan. Här berättar jag för den intresserade om hur feber uppkommer. Ovan ses ett schematiskt diagram över en feberepisod som varar några timmar. Röd kurva visar temperaturen i kroppens inre. Grön kurva visar den temperatur som kroppens termostat i hjärnans hypothalamus är inställd på. Termostaten fungerar ungefär som termostaten på ett värmeelement.     Längst till vänster följer kroppstemperaturen, med små variationer, det inställda normala termostatvärdet på 37 °C. Du har inte feber.     I den följande blå zonen slår febern till. Termostaten ställs om till 38,5 °C. Nu är kroppstemperaturen "för låg", det vill säga lägre än termostatvärdet. Då aktiveras två mekanismer som höjer kroppstemperaturen. Blodflödet till huden stryps. Detta minskar värmetillförseln till huden och därmed värmeförlusterna till omgivningen. Du bleknar och känner dig frusen. Lokala kontraktioner inuti musklerna, frossbrytningar, producerar spillvärme utan att kroppen rör sig. Du skakar och hackar tänder.     I den mellersta zonen är kroppens temperatur åter ungefär lika med termostatvärdet, men på en högre temperaturnivå. Du har feber.     I den följande röda zonen ställs termostaten om till normala 37 °C och febern viker. Nu är kroppstemperaturen "för hög", det vill säga högre än termostatvärdet. Då aktiveras två mekanismer som sänker kroppstemperaturen. Blodflödet till huden ökar kraftigt. Detta ökar värmetillförseln till huden och därmed värmeförlusterna till omgivningen. Du blir röd och känner dig för varm. Du börjar också svettas. När svetten avdunstar på huden förbrukas värme, vilket kyler kroppen.     Längst till höger följer kroppstemperaturen åter igen, med små variationer, det inställda normala termostatvärdet på 37 °C. Febern har försvunnit. Modified image. Original courtesy of DooFi from "TaschenAtlas der Pathophysiologie", in the public domain.

Jag har faktiskt en fråga med anledning av att jag har feber just nu. Varför får man feber när man är sjuk? Jag kan tänka mig två förklaringar: 1. Febern är en följd av kroppens kamp mot de oönskade inkräktarna. 2. Febern i sig gör att kroppen lättare kan bekämpa infektionen eller vad det nu är. Man skulle kunna tänka sig att kroppen krånglar till miljön för bakterier eller virus så att dessa lättare kan elimineras från kroppen.

Din andra förmodan är sannolikt helt riktig. Feber är en omställning av kroppens termostat i hypothalamus i hjärnan. När febern inträder blir kroppstemperaturen lägre än termostattemperaturen. Därför aktiveras mekanismer som höjer kroppstemperaturen. Blodkärl i huden drar ihop sig vilket minskar hudblodflödet och därmed värmeavgivningen från kroppen. Detta gör att man känner sig frusen. Ofrivilliga kontraktioner i skelettmusklerna ökar kroppens värmeproduktion ("frossbrytningar").

När febern sjunker sänks först termostattemperaturen. Då blir kroppstemperaturen högre än termostattemperaturen och mekanismer som sänker kroppstemperaturen aktiveras. Blodkärl i huden utvidgas vilket ökar hudblodflödet och därmed värmeavgivningen därifrån. Man känner sig varm. Svettningen ökar och avdunstning av svett kyler kroppen.

Febern innebär alltså inte att temperaturregleringen bryter samman. Den är en reglerad process, något som stöder tanken att febern har en funktion. Temperaturökningen (upp mot 40 °C) vid intensivt fysiskt arbete beror däremot på att de mekanismer som reglerar temperaturen inte klarar av situationen. En sådan höjning av kroppstemperaturen kan i vissa situationer begränsa arbetskapaciteten eller till och med leda till värmeslag.

Feber orsakas vanligen av infektioner. De infekterande bakterierna eller virusen påverkar immunsystemet så att celler där (bl.a. så kallade makrofager) avger immunologiska budbärarmolekyler, så kallade cytokiner. Fler olika cytokiner påverkar temperaturcentrum så att termostaten skruvas upp. Effekten i temperaturcentrum förmedlas av lokala budbärarmolekyler som kallas prostaglandiner.

Feber är med största sannolikhet funktionell, vilket innebär att den hjälper oss att bekämpa infektioner. Men man vet inte mycket om hur den gör det. Kanske försämrar den möjligheterna för bakterier och virus att föröka sig. Troligen stimulerar den immunförsvaret. Man har visat att feber hos möss gör att vissa vita blodkroppar lättare binder till kapillärernas insida. Blodkropparna vandrar då också lättare genom kapillärernas vägg från blodet till omgivande vävnad, där de deltar i immunförsvaret. När man man hämmade dessa febereffekter hos möss med feber, försämrades djurens försvar mot en bakterieinfektion kraftigt.

Vissa ödlor reglerar sin kroppstemperatur på dagen genom beteende, till exempel genom att flytta sig mellan sol och skugga. De kan på så sätt hålla sin kroppstemperatur nära nog konstant. Bakterieinfekterade ödlor reglerar kroppstemperaturen på en högre nivå än friska (beteendestyrd feber). Hindras de från att göra detta ökar dödligheten i infektionen. Även detta stöder tanken att feber är funktionell för organismen. Läs om beteendestyrd feber på en annan sida (på engelska).

Febernedsättande läkemedel sänker febern genom att hämma prostaglandinsyntesen i hypothalamus. Man känner sig då kanske bättre, men man försämrar sannolikt kroppens försvar mot infektionen. När feber blir farligt hög måste den dock hävas. Ett exempel är feberkramper hos barn. 2013, 2019.

Anders Lundquist

Till början på sidan

Kalråttan (Heterocephalus glaber) har nästan helt förlorat förmågan att reglera sin kroppstemperatur. Den är ett unikt, nästan växelvarmt däggdjur. Läs om hur däggdjur producerar värme i texten nedan. Läs om kalråttans många andra märkliga egenskaper på en annan sida. Courtesy of Dr. Lloyd Glenn Ingles, from Encyclopedia of Life under this CC License.

Hur kommer det sig att vi människor kan producera egen kroppsvärme, medan ormar och andra reptiler inte kan göra det? Vad skiljer våra kroppar åt?

En bra fråga. Läs gärna först om hur människor reglerar sin kroppstemperatur i värme och i kyla på en annan sida.

Människor, nästan alla andra däggdjur samt fåglar är jämnvarma ("varmblodiga"). Detta innebär att de kan hålla kroppens temperatur på en nära nog konstant nivå hela tiden. I de flesta miljöer innebär detta att de måste kunna producera mer värme i kroppen, än vad de förlorar via hud och utandningsluft, så kallad endotermi. De klarar av detta tack vare att de har en högre ämnesomsättning (metabolism) än växelvarma ("kallblodiga") djur, till exempel groddjur och kräldjur. Växelvarma djur måste hålla omgivningens temperatur, om de inte kan värma upp sig med hjälp av yttre värmekällor. De växelvarma djuren är därför ektoterma, vilket innebär att de inte kan värma upp kroppen med egenproducerad värme. Läs om vilka kroppstemperaturer olika däggdjur och fåglar har nedan på denna sida.

Under ämnesomsättningen bryts energirika organiska molekyler ner, framför allt fett, kolhydrater och proteiner. Denna process kallas cellandning. Molekylerna härstammar från födan, under kortare perioder också från kroppens energiförråd, särskilt fettvävnaden. Vid cellandningen bildas bland annat den energirika molekylen ATP, som utgör energikälla för alla kroppens energikrävande processer, till exempel musklers sammandragningar och nervsystemets aktiviteter. Men cellandningens verkningsgrad är inte hundraprocentig. Därför bildas en del spillvärme. Om ämnesomsättningen är hög, som hos däggdjur, bildas mer spillvärme. Detta är denna spillvärme som gör att vi däggdjur, och även fåglarna, kan hålla oss varma i kalla miljöer.

Det finns också andra viktiga förklaringar till jämnvarma djurs höga värmeproduktion. Det handlar då om mekanismer som möjliggörs av deras höga ämnesomsättning. Värme kan produceras i så kallade futila cykler. Via sådana "onyttiga" reaktioner förbrukas ATP, utan att det leder till något annat resultat än produktion av spillvärme. Ett exempel är att läckaget av kalciumjoner ut ur skelettmuskelcellernas kalciumlagrande membranblåsor (det s.k. endoplasmatiska nätverket) kan öka på grund av att "onödigt" många kalciumkanaler är öppna i blåsornas membran. Kalciumet pumpas tillbaka av en ATP-driven pump, som återställer kalciumhalterna inne i och utanför membranblåsorna. Det enda resultat som då uppnås är en ökad spillvärmeproduktion. Men denna värmeproduktion är förstås inte onyttig. Den hjälper djuret att upprätthålla sin kroppstemperatur i en kall miljö. Ett annat exempel på futila cykler är att ATP-produktionen vid cellandningen kan minska. I stället för ATP bildas då mer spillvärme. Sköldkörtelhormon (tyroxin) åstadkommer en sådan frånkoppling av ATP-produktionen. Frånkoppling av ATP-produktionen förekommer också i däggdjurens så kallade bruna fett. Till skillnad från den tyroxinorsakade frånkopplingen, kan frånkopplingen i brunt fett ökas och minskas, vilket utnyttjas vid temperaturregleringen hos många däggdjur. Läs mer om brunt fett hos människor och andra djur på en annan sida. Texten fortsätter under bilden.

Även vuxna människor har brunt fett, på bilden synliggjort i de lysande områdena. Bilden visar ett horisontellt snitt genom axelregionen med överarmarna till vänster och till höger samt ryggen nedtill. Bilden har gjorts med så kallad PET/CT, då en positronemissionstomografisk bild överlagras en datortomografisk röntgenbild. Det bruna fettet identifieras genom att det tar upp modifierade radioaktiva glukosmolekyler, som sänder ut positroner. Courtesy of Q. Wang et al. from "Brown adipose tissue in humans is activated by elevated plasma catecholamines levels and is inversely related to central obesity" (PLoS ONE 6[6]: e21006) under this CC License.

Jämnvarmhet med endotermi ger flera fördelar. Många processer i kroppen kan bli effektivare, eftersom de kan anpassas till en bestämd temperatur. Djuren blir i hög grad oberoende av yttertemperaturen. De enda landlevande ryggradsdjuren i Arktis och Antarktis är däggdjur och fåglar. Groddjur och kräldjur klarar sig dåligt eller inte alls på nordliga breddgrader. Den höga metabolismen innebär dessutom att jämnvarma djur har en mycket hög syrekonsumtion, som kan ökas kraftigt när de rör sig. Detta gör att de kan bli uthålliga löpare och flygare. Många reptiler och groddjur kan röra sig snabbt på korta avstånd, men de klarar inte av att förflytta sig snabbt på längre sträckor.

Nackdelarna med att vara jämnvarm är att man behöver sätta i sig mer föda och förbruka mer syre. Syrebrist utgör sällan något problem på land, utom för fåglar som flyger på höga höjder över havet och för grävande djur. Brist på föda kan däremot ofta vara ett problem. I öknar är tillgången på föda liten. Där klarar sig kräldjur bra i konkurrensen, eftersom de behöver mindre föda än däggdjur och fåglar. 2014, 2017.

Anders Lundquist

Till början på sidan

En mycket ung känguruunge inuti mammans pung. Den sitter fast i en spene ur vilken den suger mjölk. Den kan inte reglera sin egen kroppstemperatur, men behöver inte göra det eftersom temperaturen i pungen är behaglig. Den ser ut som ett foster. Den befinner sig också i ett utvecklingsstadium, som äkta däggdjur når redan tidigt under fosterutvecklingen i mammans livmoder. Se en känguruunge som är på väg till spenen på en annan sida. Courtesy of Geoff Shaw (Zoology, University of Melbourne, Australia) from Wikimedia Commons under this GNU License.

Varför har kängurumamman sin unge i pungen?

Pungdjursungar är i ett mycket tidigare utvecklingsstadium när de föds än ungar av äkta däggdjur (placentadäggdjur). De nyfödda pungdjursungarna är därför så dåliga på att reglera sin egen kroppstemperatur och på att hindra kroppens vatten från att avdunsta, att de måste ha hjälp av mamman med detta. Detta är orsaken till att de måste vara i mammans pung. En del pungdjur saknar dock pung. Hos dem klarar sig ungarna hängande fritt i honans spenar.

En möjlig orsak till att pungdjursungar måste födas så tidigt är att mamman skulle utveckla en immunreaktion mot fostret, om det stannat längre i livmodern. Äkta däggdjur har utvecklat en metod att undvika en sådan immunreaktion. Därför kan ungar av äkta däggdjur stanna mycket länge i mammans livmoder.

Men varför finns det en risk att moderns immunsystem angriper fostret? Jo, hälften av fostrets gener kommer från fadern. Detta innebär att fostret bildar många proteiner som är främmande för moderns immunsystem. Fostret är såtillvida jämförbart med ett transplanterat organ, till exempel ett hjärta eller en njure.

Mycket intressant är att fostrets immunskydd hos äkta däggdjur delvis åstadkommes genom proteiner som är genprodukter från så kallade endogena retrovirus. Sådana virus är RNA-virus vars genetiska kod byggts in DNA i människans arvsmassa (genomet). De uppskattas utgöra 7-8 procent av vår arvsmassa! De härstammar från virusinfektioner som drabbat våra evolutionära förfäder, kanske för tusentals eller miljontals år sedan. En del av dessa retrovirusgener är funktionslösa, andra kan bidraga till sjukdom och vissa kan behövas för vår överlevnad. Flera retrovirusgener är nödvändiga för att moderkakan ska fungera. Det är fascinerande att mekanismer, som sjukdomsalstrande virus en gång använt för att skydda sig mot vårt immunsystem, nu användes föra att skydda fostret från mammans immunsystem. 1998, 2013.

Anders Lundquist

Till början på sidan

Kängurun slickar sig på underarmen för att kyla sig, se svaret nedan. Många pungdjur och gnagare kan kyla av sig genom att på pälsen sprida saliv. Saliven kyler kroppen när den avdunstar. För de flesta av dessa djur är detta en nödfallsutväg vid överhettning. Så inte hos känguruer. Hos dem finns det områden på underarmarna försedda med rikligt med ytliga blodkärl och kort päls. Detta underlättar värmetillförsel via blodet till huden och avdunstning av saliv från hudens yta. Hos den röda jättekängurun (Macropus rufus) är salivspridning kanske en viktigare avkylningsmekanism än svettning och flämtning. Courtesy of Fir0002/Flagstaffotos from Wikimedia Commons under this GNU License.

Hur klarar en känguru värme?

Vi människor svettas ju när vi blir mycket varma, men många andra däggdjur, till exempel hundar, flämtar. Läs om svettning och flämtning på en annan sida. Kängurur kan både svettas och flämta. Men en överhettad känguru kan också kyla sig genom att slicka sig på ett par pälsfattiga områden på frambenen. När saliven avdunstar så går det åt värme. Även flämtning och svettning kyler genom avdunstning. Om det blåser när man svettas känns det svalare. Detta beror framför allt på att vinden för bort luft mättad på vattenånga från kroppsytan, vilket ökar avdunstningen av svett. 2004, 2013.

Anders Lundquist

Till början på sidan

Jag har försökt att hitta värden på kroppstemperaturen hos olika djur, men haft svårt att finna dem. Skulle du kunna ge mig svar?

Däggdjur indelas i placentadäggdjur (äkta däggdjur), pungdjur och kloakdjur. Nästan alla placentadäggdjur har en kroppstemperatur inom området 36-38 °C. Men det finns flera undantag, bland annat sengångarna (se faktarutan nedan) i Sydamerika, klippdassarna (även kallade klippgrävlingar) i Afrika och Mellanöstern samt den grävande nästan hårlösa kalråttan i Afrika som alla har lägre kroppstemperaturer. Dessa djur kallas ibland mesoterma. De har oftast också en mera variabel kroppstemperatur. Därmed förbrukar de mindre energi till att värma upp kroppen, vilket ofta är en anpassning till födobrist eller en näringsfattig föda. En sådan anpassning underlättas, om temperaturen är hög och jämn i deras miljö eller om de har goda möjligheter att reglera kroppstemperaturen genom beteende. I det senare fallet kan djuren till exempel värma upp sig genom att sola eller kyla av sig genom att krypa ner i sina svala jordhålor. Dessa däggdjur är inte fullt homeoterma, utan till viss del eller nästan helt poikiloterma, mer om dessa begrepp nedan. De flesta pungdjur håller kroppstemperaturen inom området 35-36 °C, kloakdjur (näbbdjur och myrpiggsvin) inom 30-33 °C. Kloakdjuren har en rätt dålig temperaturreglering. De flesta fåglar har kroppstemperaturer inom området 39-42 °C. Bland annat pingviner har dock en lägre kroppstemperatur. Hos pingvinerna bidrar detta kanske till att spara energi i de kalla miljön. Texten fortsätter under faktarutan.

Sengångarnas låga kroppstemperatur och energiomsättning Karaktärsstudie av en tretåig sengångare (släktet Bradypus). De tretåiga sengångarna skiljer sig från sina tvåtåiga släktingar genom att ha tre, inte två, kraftiga klor på framfötterna. Sengångare är, som alla vet, långsamma. De har en lägre och mer variabel kroppstemperatur än nästan alla andra äkta däggdjur, enligt en källa 24-35 °C och enligt en annan 28-35 °C. De är också dåliga på att reglera sin kroppstemperatur. De har cirka 50 procent lägre energiomsättning än andra däggdjur med samma kroppsvikt. Troligen kan allt detta vara en anpassning till en näringsfattig diet. Det brukar anges att de tretåiga sengångarna bara äter blad av trädsläktet Cecropia, men nya studier har visat att de också äter blad av andra träd. En egenhet hos sengångarna är att de nästan alltid klättrar ner till marken, när de ska bajsa. Läs på andra sidor om sengångarnas halskotor samt om algerna i deras päls. I den senare länken får du också en förklaring till deras märkliga toalettvanor. Courtesy of Stefan Laube, in the public domain.

Nästan alla däggdjur och fåglar är homeoterma (jämnvarma, "varmblodiga"), vilket innebär att de håller en nära nog konstant kroppstemperatur, och endoterma, vilket innebära att de kan bibehålla sin kroppstemperatur genom att själva producera värme i kroppen. Man har ingen bra förklaring till att kroppstemperaturerna befinner sig inom detta relativt smala temperaturområde (30-42 °C). Möjligen kan vattens fysikaliska och kemiska egenskaper på något sätt vara särskilt gynnsamma inom detta temperaturspann.

Notera att de ovan angivna temperaturvärdena avser temperaturen i kroppens kärna, som väsentligen utgörs av de inre delarna av huvudet och bålen. Perifera delar som ben, fenor, svansar, nosar, öron och hud har i regel en mycket lägre och en mycket mer variabel temperatur.

Nästan alla andra djur är poikiloterma (växelvarma, "kallblodiga"), vilket innebär att de oftast håller ungefär samma temperatur som omgivningen och att de därmed har en varierande kroppstemperatur. Poikilotermer är också ektoterma, vilket innebär att de inte kan värma upp sig med egenproducerad kroppsvärme. Många av de landlevande poikilotermerna kan dock höja sin kroppstemperatur genom att sola eller genom att uppsöka varma miljöer.

Bland reptilerna är en del ödlor kända för att hålla en nära nog konstant kroppstemperatur på dagen genom beteende, till exempel genom att förflytta sig mellan soliga och skuggiga områden. Boaormshonor ruvar sina ägg och håller då en konstant kroppstemperatur genom muskelaktivitet som producerar värme, ungefär som frosskakningar hos människor. Vissa fiskar, till exempel vithajen och andra hajar, tonfiskar och segelfiskar samt vissa insekter, till exempel humlor och svärmarfjärilar, kan hålla en högre temperatur än omgivningen i vissa kroppsdelar. Läs om varma ödlor, ormar, fiskar och insekter på en annan sida. 2013, 2014, 2016.

Anders Lundquist

Till början på sidan

Kan du tala om för mig vilken kroppstemperatur en delfin har?

Kroppstemperaturen hos de valarter man undersökt är cirka 36-38 °C. De håller alltså ungefär samma kroppstemperatur som människor. För flasknosdelfinen anges en kroppstemperatur på 37 °C. De flesta äkta däggdjur, oberoende av kroppsstorlek, håller en kroppstemperatur på just 36-38 °C.

Observera att kroppstemperaturen avser temperaturen i kroppens kärna, se ovanstående fråga. Perifera delar hos valen, som fenor, nos och hud, har i regel en mycket lägre och en mycket mer variabel temperatur. Detsamma gäller späcklagret.

Vatten leder värme mycket bättre än luft. Det är därför inte så lätt för vattenlevande däggdjur och fåglar att hålla en hög kroppstemperatur, i synnerhet i nordliga farvatten. Valarna har uppenbarligen inte löst problemet genom att sänka temperaturen till lägre värden än vad som är normalt för däggdjur. Detta hade lett till en minskad temperaturskillnad mellan djuret och omgivningen och därmed till minskade värmeförluster. Pingviner däremot kan hålla en kroppstemperatur på cirka 38 °C, en låg temperatur för en fågel. Pingvinernas låga temperatur underlättar i någon mån temperaturregleringen i det kalla antarktiska klimatet. Men pingvinerna måste också ha andra anpassningar till kylan, läs mer om pingviner nedan på denna sida.

Delfinerna har löst sina temperaturproblem bland annat genom att ha ett mycket tjockt isolerande späcklager. Hudens yta kan hålla en temperatur nära vattnets, sedan ökar temperaturen successivt inåt och når kärntemperaturen innanför späcklagret. Läs mer om späck på en annan sida. 2004.

Anders Lundquist

Till början på sidan

Svettas hundar? Jag har för mej att det sker via tassar och tunga och att de har svettkörtlar.

Det finns två typer av svettkörtlar i huden hos däggdjur. De eckrina avger ett lättflytande sekret, de apokrina ett mer trögflytande som innehåller proteiner och andra stora molekyler. Dessutom finns det i huden doftkörtlar och andra körtlar som ofta är specialiserade apokrina svettkörtlar.

Människan har rikligt med eckrina svettkörtlar över större delen av kroppens hud, men apokrina svettkörtlar huvudsakligen i armhålorna och ljumskarna. Funkrionen hos dessa apokrina körtlar är okänd, men de fungerar troligen som doftkörtlar. Vaxkörtlarna i hörselgången är modifierade apokrina svettkörtlar. Våra eckrina svettkörtlar har en mycket viktig temperaturreglerande funktion. När svetten avdunstar kyls kroppen.

Hundar har eckrina svettkörtlar huvudsakligen på tassarnas undersida. Man tror att deras sekret kan förbättra greppet mot underlaget i vissa situationer och fungera som doftmarkör på marken. Hundar har däremot apokrina svettkörtlar över i nästan hela kroppshuden. Man tror att deras sekret, jämte talgkörtlarnas sekret, bidrar till att hålla huden och pälsen i gott skick. De fungerar också som doftkörtlar. Inga av hundens svettkörtlar har temperaturreglerande funktion. När hundar är värmestressade flämtar de som bekant. Då ökar de avdunstningen av saliv, inte av svett. Läs mer om hundars flämtning på en annan sida. 2019.

Anders Lundquist

Till början på sidan

Har en snabb fråga till dig om du har tid och kan för att avgöra en fikarastdiskussion: svettas sälar? Tack på förhand!

Det är en knivig fråga som absolut måste redas ut. Jag dömer oavgjort i fikarastdiskussionen av skäl som framgår nedan. Texten fortsätter under bilden.

Hane av sydlig sjöelefant (Mirounga leonina), lätt igenkännlig med sin snabel, som blåses upp vid strider med andra hanar. Hanarna uppges kunna väga upp till cirka 3 700 kg, honorna cirka 400-900 kg, den största könsskillnaden i vikt bland däggdjuren. Djuren är utrustade med ett enormt späcklager, läs om späck i huvudtexten nedan. Denna sälart kan dyka upp till 2 timmar till ett djup av cirka 2 400 m. Läs om dykrekord bland däggdjuren på en annan sida. Courtesy of Brian Gratwicke from Encyclopedia of Life under this CC License.

Rovdjur brukar inte svettas och vid databassökning i litteraturen har vi inte hittat något om att temperaturreglering via svettning förekommer hos sälar. Om detta skriver vår dykexpert Johan Andersson:

"För en säl skulle överhettning möjligtvis kunna vara ett problem vid varm lufttemperatur, det vill säga, när sälen befinner sig i land. Att befinna sig i vatten är för ett däggdjur sällan förknippat med överhettning.

Svettning hjälper till med temperaturregleringen i varma miljöer på land genom att vattnet evaporerar, förångas, från huden och på så sätt för med sig värmeenergi bort från huden. Så vitt jag vet svettas inte sälar. En sökning i den vetenskapliga litteraturen verkar stödja detta. Studier på knubbsälar slår fast att varm lufttemperatur inte borde innebära något speciellt problem för dem, även om temperaturen överstiger den som sälarna normalt påträffar i sin naturliga livsmiljö.

Dock vet jag att det finns vissa arter av andra dykande däggdjur som kan ha problem med överhettning. Vitvalen (belugan) lever normalt i kalla arktiska eller subarktiska vatten. Man har haft vitvalar som försöksobjekt i studier vid ett kaliforniskt universitet, det vill säga i för varma vatten för dessa valar. När dessa valar togs ut från sina inhägnade, grunda områden med relativt varmt vatten till experimentområdet som var på djupt vatten inledde dessa valar alltid med att dyka djupt ner till kallt vatten för att bli av med sin överskottsvärme innan de kom tillbaka upp till för att delta i försöken.

Ett större problem för sälar är nedkylning i vattnet. Detta problem har lösts på olika sätt: underhudsfett (späcklager), omfördelning av blodflöde från huden till centrala delar och värmeväxlingssystem, för att nämna några. Läs mer om späck på en annan sida."

Men det är inte slut med detta. Däggdjur har två typer av svettkörtlar, eckrina (merokrina) och apokrina. Hos människan är de eckrina spridda över hela kroppen. Deras främsta funktion är den temperaturreglerande svettningen. De apokrina finns hos människan bara på vissa ställen, till exempel i armhålorna och ljumskarna. De fungerar sannolikt som doftkörtlar. Doftkörtlar på olika ställen på kroppen är mycket vanliga hos däggdjur och står för kemisk signalering med så kallade feromoner, särskilt i samband med parning och revirhävdande. Läs om feromoner på en annan sida.

Man har studerat vikarsälar och gråsälar och funnit att hannarna under parningstiden har kraftigt förstorade talgkörtlar och apokrina svettkörtlar i ansiktet. Utsöndringarna har sannolikt en funktion som sexuella signaler.

Summa summarum, sälar förefaller inte ha termoreglerande svettning, men de har definitivt apokrina svettkörtlar. Oavgjort således. 2004, 2017.

[Hej Anders! Tackar ödmjukast för ditt uttömmande svar. Frågan har vållat oss många sömnlösa nätter och skapat en tydlig schism som delat företaget i två läger. Det oavgjorda resultatet, samt er faktakunskap och engagemang, har nu fått den ursprungligt goda stämningen vid fikaborden att återuppstå ... :-) ]

Johan Andersson
Anders Lundquist

Till början på sidan

Till vänster ses kejsarpingvinen (Aptenodytes forsteri), den största nu levande pingvinen. Den häckar mitt i vintern på den antarktiska isen. Pingvinkolonin kan befinna sig 80-160 kilometer från iskanten. Hanen ruvar det enda ägget i nästan två månader stående direkt på isen. Ägget hålls varmt mellan hanens fötter och hans underkropp. Under ruvningstiden kan hanen inte äta, utan lever på lagrade fettreserver. På denna bild har ungen kläckts, men kan fortfarande värma sig i ruvningshåligheten. Till höger ses galapagospingvinen (Spheniscus mendiculus), den enda pingvinart som förekommer norr om ekvatorn. Havet utanför Galapagosöarna kyls dock söderifrån av den kalla Humboldtströmmen. Copyright 1996 Corel Corporation (left). Courtesy of Harvey Barrison from Encyclopedia of Life under this CC License (right).

Hej, jag skulle hemskt gärna vilja veta hur pingviner klarar av att leva i det kalla klimatet som de gör. Tack på förhand.

Pingvinerna i Antarktis är anpassade till att dyka i ett vatten som är så kallt som ca -2 °C! Det salta havsvattnet fryser till is vid denna temperatur (inte vid 0 °C) och det antarktiska vattnet är i temperaturjämvikt med polarisen. Pingvinerna är också anpassade till att klara sig på land i mycket sträng kyla. På land kan omgivningens kylande effekt förvärras av blåst, som för bort uppvärmd luft från kroppsytan. Men havsvattnet kyler ännu mera, eftersom vatten har en mycket större värmeledningsförmåga än luft. Vatten vid -1,9 °C har en kylande effekt motsvarande -20 °C och en vindstyrka på 110 km/tim på land!

Pingvinerna håller en kroppstemperatur på ca 38 °C. För att kunna hålla en så hög kroppstemperatur i det kalla klimatet behöver de en ordentlig isolering. Däggdjur och fåglar kan isolera sig antingen med päls respektive fjädrar på hudens yta eller med ett späcklager under hudens yta.

Pingvinerna är förstås isolerade med fjäderdräkt. De stela fjädrarna gör att fjäderdräkten inte kommer i oordning när det blåser, något som hade försämrat isoleringen. Den isolerande effekten av fjäderdräkt och päls (läs om päls på en annan sida) beror på att den innehåller stillastående luft. Hos pingvinerna finns det isolerande luft kvar i fjäderdräkten även när de dyker.

Pingvinerna är också isolerade av ett späcklager. Ett späcklager består mest av fett och innehåller mycket lite levande cellmaterial. Eftersom fettet inte förbrukar syrgas, har späcket ett litet syrgasbehov. Därför kan djuren strypa blodflödet till späcket mycket kraftigt, vilket ökar späckets isolerande förmåga.

Det har diskuterats hur pass bra isolerade pingvinerna är. En del menar att de har en exceptionellt bra isolering. Andra menar att de visserligen har en bra isolering men inte bättre än hos många andra fåglar. Om det senare gäller, måste pingvinerna troligen kompensera för det kalla klimatet också genom att höja ämnesomsättningen. Texten fortsätter under videon.

På land kan pingvinerna minska värmeförlusterna genom att stå tätt tillsammans i grupper, ett beteende som man ser särskilt hos ungarna. De pingviner som står i mitten blir mycket bra värmeisolerade av de andra pingvinerna och även de som står ytterst får ett visst skydd. Man får hoppas att de turas om att stå ytterst.

En annan faktor som minskar pingvinernas värmeförluster är deras förmåga att hålla ben och vingar kalla. Pingvinerna kan ju inte flyga, men de har vingar som de använder när de simmar. Ben och vingar har en mycket stor hudyta i förhållande till sin volym. Därför skulle värmeförlusten till omgivningen blivit mycket hög, om benens och vingarnas hudtemperatur var hög. Blodkärlen i ben och vingar fungerar emellertid som värmeväxlare som håller kvar värmen i kroppen och därmed gör benen och vingarna kalla. Men ben och vingar måste vara anpassade till att tåla extremt låg temperatur utan att förfrysa! När en pingvin står på isen kan hudtemperaturen i foten vara ca 0 °C! 2013, 2014, 2016.

Anders Lundquist

Till början på sidan

Varför ändrar hästen pälsfärg från sommar till vinter? Har det någon funktion i det vilda?

Den närmaste släktingen till tamhästen, Przewalskis häst, byter inför vintern till en tjockare och ljusare päls. Funktionen med den tjockare pälsen är att isolera mot kylan. Jag skulle gissa att den ljusare färgen fungerar som en skyddsfärg när marken är snötäckt. Przewalskis häst dog ut på 1960-talet som vild, men överlevde i djurparker. Djur från djurparker har nu satts ut i Mongoliet där de sista vilda djuren fanns.

Tamhästens varierande pälsfärger har uppkommit genom människan urval av genetiska mutationer, men den byter fortfarande mellan sommarpäls och vinterpäls med olika färg. Titta även på denna bild av en pälsbytande häst. 2011.

Anders Lundquist

Till början på sidan

Vi har lite bekymmer med en frågelådsfråga. Kanske kan ni hjälpa oss? Varför saknar råttor hår på svansen?

Råttor saknar inte hår på svansen, men håren sitter så glest att man knappast kan tala om en päls. Det kan ha varit ett avkylningsbehov som lett till att svansens päls reducerats under evolutionens gång. Men det kan också varit någon annan fördel med att skaffa sig en nästan kal svans. I så fall är avkylningsmöjligheten bara en bieffekt.

Hur som helst, så kan råttans svans fungera som en avkylningsanordning. När råttor blir värmestressade kan de göra sig av med överskottsvärme genom att öka blodflödet till svansen. Svansens yta utgör visserligen en mindre del av kroppsytan, men den är dåligt isolerad eftersom den saknar sammanhängande päls och den har dessutom en mycket stor yta i förhållande till sin volym. Dessa båda egenskaper gör att svansen kan avge mycket värme till omgivningen. I en varm miljö ökar blodflödet i svansens hud och därmed ökar värmeavgivningen från svansen. Under kalla förhållanden minskar råttan i stället blodflödet till svansen och kanske låter den dessutom återflödet av blod från svans till kropp ske genom djupa i stället för ytliga svansvener. Därmed minskar värmeavgivningen från svansen.

Vi människor är vana vid att fysiskt arbete gör att kroppens värmeinnehåll ökar. Denna ökning leder till en höjning av kroppstemperaturen. Är det varmt kan löpare kollapsa på grund av överhettning. Är det kallt kan vi värma upp oss genom att springa omkring och göra åkarbrasor. Hos små däggdjur kan det vara mycket annorlunda. Hos många små gnagare ökas visserligen kroppens värmeproduktion vid fysiskt arbete, men kroppens värmeförluster kan öka ännu mer! Ben, svans och öron är tunna och benen måste sträckas ut när djuret springer. Den isolerande pälsen kommer i oordning. Fartvinden kan då ge mycket stora värmeförluster. Råttor som är vana vid en varm miljö, klarar inte av att upprätthålla kroppstemperaturen när de springer under kalla förhållanden. När sådana råttor fryser är det bäst för dem att sitta stilla, krypa ihop och hålla benen och svansen intill kroppen.

Råttor som är vana vid en kall miljö, klarar av att bevara kroppstemperaturen även när de springer i kyla. Det beror på att de kan producera den extra värme som behövs med hjälp av sitt bruna fett. Det bruna fettet är ett biologiskt värmeelement som värmer upp många däggdjur när det är kallt. Det är framför allt mindre däggdjur och däggdjursungar som använder brunt fett. 2000, 2013.

Anders Lundquist

Till början på sidan

Till "Svar på frågor"

Zoofysiolog, skribent och webbansvarig: Anders Lundquist, senior universitetslektor emeritus

Adress: Biologiska institutionen, Lunds universitet, Biologihus B, Sölvegatan 35, 223 62 Lund

E-post: Senast uppdaterad: Se årtal efter varje svar. Webbplatsen använder kakor. Surfar du vidare, godkänner du detta. Läs mer här.

Detta verk är licensierat under en Creative Commons Erkännande-Ickekommersiell-Inga bearbetningar 2.5 Sverige Licens.